Liten fighter klipper stora hinder med André Brandt i sadeln

Att det fanns mycket hopp i den lilla hästen var tydligt från början, men att hon skulle gå så stora hinder var det ingen som trodde. Visserligen är Miss Hope, eller ”Hippan” som hon kallas till vardags, efter hoppfantomen Hip Hop men när mätstickan stannade på strax under 160 centimeter blev förväntningarna därefter.

– Jag kunde inte drömma om att vi skulle få göra allt det som vi har gjort tillsammans. Det är få som får uppleva det på en och samma häst, säger André Brandt, som fick möjlighet att låna det då 7-åriga stoet av uppfödarna Gun och Anders Normann i mars 2015.

Kompletterade SM-ponnyn

Hippan hade då gått upp till 1,20 men var grön och orutinerad. André Brandt var rutinerad på ponny och samma sommar vann han SM-silver med D-ponnyn Snowy Dawn. Att rida stor häst var något helt nytt, även om Hippans litenhet gjorde att steget inte blev så stort.

– Det kändes väldigt enkelt och jag tyckte jättemycket om henne från första början. Men hon hoppade väldigt mycket med ryggen, vilket verkligen var stor skillnad från att rida ponny.

Hippan fick skynda långsamt som andrahäst till ”Snowy”.
– Vi ville inte stressa, då blir det bara pannkaka av det. Vi tog ett steg i taget och under tiden som jag lärde känna Hippan satsade jag jättemycket med Snowy.

”Fin ponny”

Med hjälp av träget markarbete för Anders Normann gick det minst sagt som tåget för ekipaget. Den första milstolpen var amatörtouren i Falsterbo, därefter följde SM-brons för juniorer och fina prestationer på Nations Cup i Belgien 2017, NM som young rider, Torstensons ungdoms-GP i Falsterbo och på Elmia 2018 samt Krafft Young Rider Cup på GHS i år, för att nämna några höjdpunkter.

– Man kan inte tro att hon är så mycket för världen när man ser henne i hagen eller boxen, och på tävling är det ett antal gånger som veterinären har sagt ”fin ponny”. På Elmia var det en funktionär som kom fram och sa att ”ponny får rida om en halvtimme” när jag skulle trimma på morgonen.

Har du inte haft några problem med henne?
– När jag fick henne var hon livrädd för läktare, så det fick vi jobba ganska mycket med. Vi åkte och tränade på ställen med läktare och hemma har min lillasyster och lillebror fått springa på läktaren när jag har ridit. Dessutom kunde hon vara lite tjurig när hon var brunstig, men nu har vi byggt upp ett sådant band att det inte längre märks av.

Det råder inte längre några tveksamheter kring Hippans kapacitet. I samband med Elmia var det några amerikaner som visade intresse för den lilla hästen. Det blev ingen affär, men André Brandt är smärtsamt medveten om att resan med Hippan en dag kommer att ta slut.
– Jag klarar knappt av att prata om att någon ska köpa henne eller att hon ska lämna mig. Vi har ju fajtats så mycket tillsammans och hon är så nära mig och mitt hjärta.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 12/2019.