Lön för mödan – efter 119 mil: ”Vi vill flytta hit!”

Melody och mamma Emma Granberg står på den asfalterade parkeringen på ett blåsigt Valhalla IP. Melody kliver av sin Herwid Caradog, den 20-årige valacken som just sett till att få semifinalens högsta poäng av domarna Henrik Ankarcrona och Anna-Clara Pettersson.

Hon lyser ikapp med den sol som generöst lyser över Göteborg mitt i februarikylan.

– Alltså, jättebra! Jag trodde inte ens att jag skulle kvala in till finalen. Jag tänkte att det var så många duktiga ryttare. Det är helt sjukt, säger Melody Granberg.

Hon fyller 14 i år, har ridit i tre år och tävlat i drygt ett. Att få tävla i Scandinavium är det överlägset största Melody varit med om hittills. För familjen har det handlat mycket om logistik och att hitta ett bra upplägg.

– Det var en lång men rolig resa. Först körde vi i tio timmar, sedan sov vi två nätter hos en kompis. Sedan for vi vidare en timme till Heby för att tävla och sedan körde vi sex timmar till Göteborg och kom fram hit, säger Melody Granberg.

Både att vara tävlande och att vara förälder är påfrestande i Sverigeponnyn. Miljön i Scandinavium är speciell och den oundvikliga nervositeten måste hanteras.

Emma Granberg har haft en tuff tid när det gäller den typen av saker.

– Jag har gått omkring och varit nervös hela januari över att köra så många mil, komma fram i tid och jag har känt mig rädd för att jag inte ska hitta rätt i Göteborg. Mitt i all nervositet säger dottern: ”Jag känner mig inte nervös, det känns bara bra”. Då tänkte jag att jag aldrig skulle våga göra det som hon gjorde, säger Emma Granberg.

Någon nervositet syntes inte till när Melody tog sig runt hindret rytmiskt och fint och belönades med 50,6 poäng.

– Det är en dröm att få rida här och jag var faktiskt mer nervös i går. Nu var jag lite nervös, men inte så jättemycket, säger Melody.

Vad säger du om din häst?

– Han är världens bästa. Han ställer alltid upp och är så söt och busig.

Final på lördag. Vad tänker du om det?

– Jag är bara nöjd med att ha tagit mig till final. Jag har inga mål, inga krav eller nåt sånt.

Hur är det att tävla rent allmänt när man bor så långt upp i landet som i Piteå?

– Det är ganska långa avstånd till tävlingarna, kanske tre timmar. Det är heller inte tävlingar speciellt ofta. Vi vill flytta hit!

På andra plats i Sverigeponnyns semifinal kom Ayleen Ejderland från Växjö med ponnyn Oatfield don´t be shy. 

– Det är väldigt speciellt att rida in på en sådan här stor arena, tycker jag. Väldigt häftigt att komma hit. Jag tyckte att det gick över förväntan. Jag trodde att han skulle vara väldigt pigg men det gick bra och jag är väldigt nöjd med min ponny, säger Ayleen Ejderland.

Den ende killen i det 34 ekipage stora startfältet var Wilmer Hilton från Mörbylånga. Han lyckades inte ta sig vidare till final med sin Ballymac D Blunder, men var strålande glad och nöjd ändå.

– Jag är så stolt över min häst. Hon var lite vild precis innan hon fick startsignal men hon löser det och bara hoppar. Jag är jätteglad och jättestolt över min häst, säger Wilmer Hilton.

Hur är det att vara ensam kille i en så här stor klass?

– Det är både roligt och… samtidigt hade man kanske hoppas på lite fler.

Ensamt?

– Lite grann, men det löser sig.

Finalisterna i Sverigeponnyn

1. Melody Granberg/Hewid Caradog, 50,6 poäng
2. Ayleen Ejderland/Oatield don’t be shy, 49,9, 
3. Celine Hafström/Boten Anna, 49,8
4. Majken Klingberg/Munsboro Russel, 49,6
5. Olympia von Horn/Mackney Liath, 49,5
6. Lisa Arnsvik/Shanbo Harvest Dun, 48,7
7. Ellen Olsson/Knockinemma Silver, 47,8
8. Lisa Westman/Attyrory Kerry, 47,4
9. Ida Holmén/Rolighedens Pedro, 46,1
10. Alva Lööf/Lantau Blue Moon, 46,00