Lussan Nathhorst: ”Jag blev kär direkt”

Louise ”Lussan” Nathhorst – före detta landslagsryttare och världscupvinnare – är i dag A-tränare i dressyr. Bland meriterna märks förutom världscupsegern i Göteborg  1998 också ett lagbrons i OS i Los Angeles 1984 samt sju SM-guld.

Så här berättar Lussan om sin favorit Dante (f -79 e Duell-Um Said xx):

– Uppfödaren Bengt Broneus ringde mig och sa att han hade en fantastiskt fin häst. Och jag behövde bara sitta upp så var jag kär. Dante var otroligt häftig och fin att rida, och han hade väldigt stora fina ögon. Jag köpte honom själv, jag tror inte att han var så dyr, runt 50 000 kronor. Dante var en häst utan direkta svagheter. 

– Jag minns när jag tränade för Herbert Rehbein, han fick rida Dante och när han satt av sa han ”en sådan häst föds bara en gång per århundrade”. Men Dante var också väldigt känslig, det gick aldrig att rida honom med spö.

– Tre veckor innan OS i Barcelona, 1992, blev han halt. Dante kunde därefter promenadridas och vara läromästare för mina elever, bland andra Anna Blomgren och Therese Nilshagen, men det gick inte att sätta honom i det extra jobbet som behövs för tävling. 

– Han stod kvar i sin box och levde tills han var 26. Jag hade fler framgångar med Walk on Top, men Dante var en sjukt fin häst. 

Världscupsegraren

Walk on Top (f –85 e Wenzel I-Absatz)

– ”Toppen” var sju år när jag köpte honom år 1992. Men att provrida honom var inte som med Dante, jag fick åka tillbaka tre gånger innan jag bestämde mig. 

– Det största vi var med om var världscupfinalen 1998, hela den resan var jättehäftig. Toppen älskade att tävla.

– Han tävlade sista gången år 2000, han fick en gaffelbandsskada och höll inte för att tävla. Hans skötare Kim Johansson tog hand om honom på sin gård när Toppen var pensionär. Han blev 26 år, då kunde han inte föda sig mera.

Krävdes lite fjäsk

Guinness 888 (f -90 e Dolomit-Elizar).

– Guinness var väldigt speciell. Även om han var hingst var han ganska snäll och väldigt ridbar, vi hade jättemycket kul ihop. Guinness sattes i träning hos mig i av Pether Markne, och så blev det att jag forsatte rida Guinness. 

– Man måste lirka lite med hingstar, fjäska och killa dem under hakan så att de tycker att det är kul. Jag var van vid Chirac som var hingst, och jag och Guinness passade ihop.

– Vi tog SM-guld och var med och vann EM-brons i Hagen. Han hade väldigt fin piaff och passage, fina piruetter, byten och skritt. I dag har jag en avkomma som jag rider, Kopparkulla Gideon. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 15/2025.