Magnus trivs med hopphingstar

– Jag har alltid, ända sedan jag var riktigt ung, gillat unghingstar och jag tycker väldigt mycket om att jobba med dem, säger Magnus.
– Det passar liksom min filosofi, att lägga ner mycket grundjobb och utveckla individerna.

Vad inte så många nog minns är att Magnus började sin ryttarkarriär som fälttävlansryttare. Han red VM i Rom 1998 och EM både 1995 och -97 med Master Mind. Han har dessutom två gånger varit aktuell för OS.
– Trots mina framgångar fick jag aldrig någon riktig kick av fälttävlan. Det var en svår gren att få ihop ekonomiskt om jag skulle leva på hästarna.

Så han började rida mer hoppning, gjorde sin sista fälttävlansstart år 2000 (på Grafman),
– Med hoppningen blev det allt mer naturligt att jag fick in unghästar i stallet, säger han.

Vid millenniumskiftet visade han tre unga hingstar åt en bekant på bruksprovet. Alla tre gick igenom.
– Det blev en kickstart, efter det har det rullat på. Jag trivs med det. Tävla i hoppning kan jag göra den dag jag har råd till det.

Magnus har sedan många år ett nära samarbete med holländska VDL.
– Viebe van der Lageweg är lätt att samarbeta med. Han värdesätter mitt sätt att utbilda de unga individerna.

Magnus filosofi är att aldrig lämna något åt slumpen. Eller att lämna över något till någon annan. Han har ett dussintal hästar, i åldrarna tre till åtta, och han arbetar själv med samtliga.
– Det blir att jag rider sju-åtta hästar om dagen. Varje häst har ett individuellt program som jag lägger upp efter ålder och utveckling. Grundjobbet hemma är basen för framgång. Det är viktigt att de är förberedda för den uppgift som förväntas av dem när de kommer ut.

Många hingstar har passerat under åren som gått. Magnus har ett par som han minns mer än andra.
– Corporal VDL ligger mig varmt om hjärtat. Han var väldigt fin att rida.
– Baltimore betydde mycket för mig, honom lade jag ner mycket tid och jobb på, en otroligt personlig individ. Han är tillbaka i mitt stall nu och ska gå lite hingstvisningar, tävlas lite och användas i avel. Sedan får vi se, ägaren Magdalena Larsson och jag lägger upp planerna allt eftersom.
– Chicago Z var också en fantastisk individ. Han tävlar i Holland nu.

Efter alla år i unghingstbranschen är Magnus kritisk till vissa moment i bruksprovet.
– Det är unga individer det handlar om och de kan ha dagar de växer eller är trötta. Det har inte med hästens kvalitet att göra. Därför tycker jag att man nog borde sprida ut proven till flera tillfällen, ta några helger då och då, som de gör i Belgien. Då får man en mycket bättre uppfattning av hästens kvaliteter.

Också testryttarnas betydelse har fått Magnus att fundera.
– Jag tycker att testryttarnas poäng har alldeles för stor betydelse. Om en testryttare inte klickar med en särskild häst sätter han/hon låga betyg. Det kan avgöra hela avelskarriären. Dessutom är det kanske inte helt rätt att ta in tävlingsryttare. De är vana vid att sitta på utbildade hästar, och nu ska de plötsligt bedöma unga, gröna hästar.
– Man kan mycket väl ha testryttare, men jag tycker det ska räcka att de ger sina muntliga omdömen, utan poäng.

Efter att ha sett årets testryttare hoppa var dock Magnus mindre kritisk.
– Jennifer Fogh Pedersen och Dave Maarse gjorde fantastiskt bra jobb. De bästa testryttarna vi haft, menade Magnus efter att hans Häkkinen N imponerat på såväl ryttare som publik.