Malin Andersson: ”Ridsport för alla – eller?”

När jag tillsammans med min vän och parhäst Lisa Thorngren gjorde Gilla Häst-podden var det som ett verktyg för att visa på hästarnas betydelse, särskilt för människor med olika typer av utmaningar. 

Lisa har utvecklat en metod för hälsa och lärande och för att stärka självkänslan hos unga, som hon kallar Lära med Hästar. Metoden har gjort stor skillnad på flera ridskolor runt om i landet (Ystad ridskola för att nämna någon). Nu i höst startar en YH-utbildning på Campus Nyköping, baserad på denna prisbelönta och beprövade modell.

I podden hade vi förmånen att intervjua Yasin, en ung man som är blind och som flytt kriget i Syrien. Genom hästarna hittade han en ny väg i livet. Det samtalet lämnade verkligen avtryck hos mig!

Yasin, tillsammans med sin tränare Sara, visar att inga hinder är för stora när man har viljan och kärleken till hästen. De är levande bevis på att hästsporten kan förändra liv – och att den borde vara tillgänglig för alla, oavsett bakgrund eller fysiska förutsättningar.

Efter att ha följt Paralympics och sett ryttare som, trots stora utmaningar, presterar på en otrolig nivå, känner jag mig än mer ödmjuk inför den svåra konsten att rida.

Ändå blir jag ofta fundersam. Varför ser vi så få ridlärare med funktionsnedsättningar? Varför måste man till exempel kunna hoppa en 1-meters bana för att bli ridlärare level 1? 

Det finns så många fantastiska pedagoger som har så mycket att ge till ridsporten och till unga ryttare, men de stoppas av gamla, ibland föråldrade, strukturer. Jag tror att vi behöver tänka större och mer inkluderande. 

Varför har vi inte fler rullstolsburna ridlärare? Eller fler instruktörer som undervisar på andra språk än svenska? Hästar är för alla, men det är tydligt att vi har en lång väg kvar att gå för att göra den visionen till verklighet.

Mitt hjärta brinner för att tillgängliggöra hästnäringen på riktigt. Vi måste börja tänka utanför boxen, våga ifrågasätta gamla normer och skapa nya, kreativa lösningar som inkluderar. Det är dags att öppna dörrarna för fler människor, oavsett fysiska, språkliga eller kulturella förutsättningar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2024.