Malin Myrman: Sluta peka finger och bidra till förändring

Det stormar runt ännu en dansk hästprofil. Med all rätt.

Jag förstår att folk blir vansinniga när de ser TV-klippen. Jag kände likadant när jag såg programinslagen. Det där är ingen ridning vi vill se, eller befatta oss med, i hästsporten. Det ska inte ens behövas ett öppet ställningstagande för att begripa.

Än mindre ska de som inte gör öppna ställningstaganden svartmålas som tyst accepterande.

Låt oss inte fälla alla som någon gång, eller på något sätt, haft någon form av samarbete med hästprofilen genom guilt by association.

Med det sagt: Låt oss inte döma de som väljer att inte uttrycka sig i det offentliga rummet. Yttrandefrihet är trots allt en rättighet, inte ett tvång.

Vidare, låt oss inte fälla alla som någon gång, eller på något sätt, haft någon form av samarbete med hästprofilen genom guilt by association.

Eller ännu värre; utgå ifrån att det finns ett uppsåt bakom deras tystnad. Ett indirekt stöd för den fruktansvärda ridning vi ser?

Människor agerar och reagerar på olika sätt när de ser felaktigheter. En del säger till den det berör. Andra agerar visselblåsare. Några bojkottar i tysthet. Och ytterligare några använder starka uttryck på sociala medier. Alla reagerar, och väljer att agera, olika.

Min yttrandefrihet är min. Inte din. Mitt val av agerande är mitt. Inte ditt.

Förringa heller inte möjligheten att folk de facto har agerat, men inte vill höras eller synas publikt. Och var lite ödmjuk inför att du kanske inte vet allt som händer bakom kulisserna innan du drar för förhastade slutsatser om att folk ”bara väntar på att stormen ska blåsa över”.

Att verka men inte synas är också ett sätt att påverka utvecklingen i rätt riktning.

Att kritisera förhållningssätt på sociala medier eller goda ställningstaganden (för att man tycker att de skett sent) kommer bara lyfta fokus från huvudfrågan; hästvälfärd och god ridning.

Vi befinner oss i en tid där det inte längre är sakfrågorna som bereds utrymme, utan svallvågorna av desamma.

Och det söndrar vår sport. Hela vår sport. I alla grenspecifika discipliner. Politiska poäng är helt verkningslösa om vi ska ha hästarna i fokus i det här.

Vill vi nå fram måste vi arbeta gemensamt på olika plan för en ändring och då är det dags att sluta peka finger och istället bidra till en förändring, tyst eller öppet.

Enade inför sakfrågan, låt oss agera individuellt.

Jag agerar där jag kan påverka mest. Gör du?

/Malin Myrman, uppfödare och jurist