Marina siktar mot Rio

Musikalitet och medfödd god balans räcker en bit på vägen men knappast ända fram.
– Jag är hungrig. Det finns hur mycket som helst att lära sig om hästar och ridsporten, förklarar dressyrundret Marina Matsson.

Trots sin ungdom, hon är bara 19 år, har Marina redan sex individuella SM-guld i bagaget.
Hon tog lastbilskörkort i december, för att hinna innan den lägre åldersgränsen höjdes. Hon har gått ut gymnasiet (samhällsprogrammet) under våren. Dessutom ridit sju hästar de flesta av veckans dagar. Vem pallar för ett så fullspäckat schema? Jo, Marina Mattsson.
– Jag har haft hästfria onsdagar. Då har mamma tränat hästarna från marken och jag har pluggat. Dessutom rider jag inga långa pass med varje häst.

Mamma Lottie inflikar:
– Det är mitt ansvar som förälder att se till att Marina håller sig inom gränsen för vad hon orkar. Det är en balansgång. Hon måste få en chans att slappna av också. På kvällarna har vi suttit som tre trötta degklumpar framför teven, betonar Lottie Mattsson, Marinas mamma som även var hennes tränare innan Jan Brink tog över.

Studentutspringet – det ögonblick som varje gymnasist längtar efter – missade Martina. Då var hon på väg till Strömsholm för att rida sitt första SM för young riders. Den prioriteringen behöver hon inte ångra. Marina värderar sin seger på 8-åriga Cassio högt.
– Även om jag håller jag en låg profil utåt, så passar jag på att njuta under den korta stunden av glamour vid prisutdelningen.

Lottie Mattsson drev ridskola i Uppland när Marina växte upp. Att dottern skulle bli dressyrryttare var inget medvetet val. Som så många andra hade Marina en ponny som satte sig på tvären, när hindren blev högre än Lätt B.

Innan Marina fattade vad det var frågan om, tog hon ett SM-silver i kategori B och redan som 12-åring tävlade hon internationellt på D-ponny. För att vinna tid gick flyttlasset till Skåne. Inget helt smärtfritt uppbrott för en 13-åring som till en början knappt förstod språket i ”det nya landet”. Trots alla framgångar har Marina som de flesta andra stött på motsatsen också.
– Man behöver motgångar för att utvecklas, konstaterar Lottie, som varit mamma och tränare i samma person. Ingen lätt sits alltid även om Marinas tonårstid var ”städad”.
– Det gäller att hitta ett lagomläge. Hade boxning varit Marinas stora intresse, så hade jag stöttat henne då också. Men för mig har det varit roligare att stå vid en dressyrbana än att sitta vid ringside.

För ett och ett halvt år sedan gick flyttlasset till Lynga, söder om Falkenberg, till den byggarbetsplats som i dag är Hannell Dressage Stable – ett fashionabelt uppvisnings- och utbildningsstall med alla förutsättningar att, som stallchefen Lottie Mattsson uttrycker saken, ”dra vårt strå till stacken för dressyren i Sverige”.

Nu startar en ny fas i Marinas liv, som beridare på heltid. Hon är väl förberedd efter att ha tävlat internationellt sedan tidiga tonåren. Marina kan koderna, är orädd och vågar ta för sig på framridningsbanorna utomlands.

Vad är din största tillgång som dressyrryttare?
– Jag är lugn och kan rida många olika hästar.
Och bör tilläggas, hon har stor kunskap om hästar och inte bara ridningen.
Om några dagar är det dags för NM på Flyinge och senare i sommar EM för unga ryttare i Frankrike. Men Marina siktar längre än så.
– Rio 2016 är solklart målet. Kommer jag inte med då, så blir det ett nytt OS 2020.
Ett avlägset mål, kan det tyckas. På vägen bär Marina med sig mamma Lotties goda råd: Sök glädjen i den fas du befinner dig i.

Tre år i rad har Marina Mattsson lagt beslag på Maud von Rosens vandringspris till bästa junior. Nu lämnar snart den åtråvärda trofén mamma Lotties kontor för att gå till en yngre dressyrryttare.

Marina tar hjälp av vad som finns i närheten när hon sitter upp på Cassio, som mäter 1,82 över manken.

Efter att ha letat länge hittade Marina med tränaren Jan Brinks hjälp SM-vinnare Cassio i Danmark.
– Trots sin storlek är han väldigt elastisk i sitt rörelsemönster.

Marina och Cassio – ett ekipage som matchar varandra väl.

Efter framgångarna med Beckham har uppfödaren lämnat halvbrodern Cocnac (e Rosevelt) för utbildning hos Marina Mattsson.

Det finns hästskötare i stallet men Marina, som uppskattar den nära kontakten med hästarna, borstar och sadlar själv.

Alltför sällan har mamma Lottie, stallchefen hos Hannell Dressage Stable, tid att som här med dottern Elin njuta av Marinas och Cassios träning i den luftiga manegen.

En glasad gång förbinder stallet med ridhuset. Cassio och Marina har precis avslutat dagens träningspass.

Marina tycker om att pyssla i sadelkammaren.
– Bästa uppladdningen inför en tävling.

Marina visste inte hur bönhörd hon skulle bli, när hon som mycket ung B-ponnyryttare beklagade sig. ”Mamma, jag vill också ha rosetter!”

– Jag är nördig, vill ha kontroll men jag trivs faktiskt med det här livet, försäkrar Marina, som sällan hinner umgås med sina kompisar.

Ett sammansvetsat gäng – Marina, mamma Lottie och lillasyster Elin. Pappa Jan, som på grund av sitt arbete bor kvar i Uppsala, följer döttrarna på tävlingsbanan hemma framför datorn.

Marinas lillasyster, 14-åriga Elin, tävlar ponny på nationell nivå. På bilden tyska ridponnyn Alexandre Dumas som Mathilde Hannell red tidigare.

Visserligen har Marina det bra förspänt på många vis men livet som tävlingsryttare på hög nivå kräver hårt arbete. ”Det är ingen promenad i parken.”

Foto: Annika Karlbom