Wallentin vinnare av Breeders Trophy

Marina var tvungen att erkänna det, hon var väldigt nervös inför finalen.
– Jag visste ju att jag kunde vinna, bara jag gjorde rätt, sa hon.
Väl inne på banan och igång över hindren syntes ingen nervositet, varken hos Martina eller hennes Yes I Can (SWB valack e Click and Cash-Bachelor NH).
– Det är en så cool häst, han är klok med allt, trots att han faktiskt också har mycket nerv, sa Martina.
Yes I Can är född hos familjen Wallentin utanför Trelleborg. Hans mamma Nevada var tvilling och därmed så liten att den gick som D-ponny.
– Hon hoppade medelsvår A men skadades, så vi beslöt att betäcka henne, berättar mamma Anna Wallentin.
– Eftersom Nevada är så liten ville vi ha en hingst med storlek och då valde vi Click and Cash.
Resultatet blev alltså Yes I Can, familjen Wallentins första storhästuppfödning, de sysslade med ridponnyer förut.
– Det är ju en speciell känsla att rida en häst man själv tagit fram, sa Martina, som har Breederserfarenhet sedan tidigare då hon red Agneta Tegnér-uppfödda Chantal till en andraplats i 4-årschampionatet för två år sedan.
– Nu har vi köpt mamman till Chantal och ska fortsätta ta föl, berättade Anna Wallentin.
Hemma på gården finns också en helsyster till Yes I Can.
– Får vi bra bud på Yes I Can kommer vi att sälja för att säkra vår verksamhet. Men systern ska vi ha kvar, sa Anna.
Domarna i 4-årsfinalen, ryttarrepresentanten Henrik Ankarcrona samt Leif Nilsson och Lars Berglund, berömde Yes I Can för hans tryck i sprången och hans goda inställning. Efter kvalet hade hästen stor ledning, i finalen fick han 17,8, en tiondel sämre än totaltvåan Bacau du Rouet (e Baltimore-Callahan, uppf/äg Vivi-Anne Ohlsson), riden av Malin Carlbäck. Men 35,3 poäng totalt räckte till säker seger.
Trea var Royne Zettermans Astaire (val e Niveau-Argentinus, uppf Christina Hedin Ruhr), riden av Jüri Sokolovski, på 31,5 poäng.

Resultat