Men gjort så mycket

Så därför tänkte jag passa på att berätta lite om hur en resa med hästar kan gå till. Eller jag tänker faktiskt berätta om en specifik resa som jag var med om för ungefär två år sedan. Det var inomhussäsong och det var min första utlandsresa utan min kära mentor och kollega Linnea.

Geneve och Olympia med en veckas ensamt uppehåll hemma hos Boyd i England när Fredrik med följe åkte hem till Sverige igen. Jag minns hur roligt det var och hur trött jag var på slutet. Jag var så trött att på färjan Dover – Calais höll jag på att somna ståendes.

Jag minns också att maratonvagnen gick sönder i Geneve. Klockan tre på natten anlände vi på en anläggning i Belgien där hästarna ställdes in i boxarna. Vi sov i cirka tre timmar tills vi insett att vi försovit oss och Fredrik med medresenär kastade ut hästarnas foder och mig ur lastbilen och körde med vagnen till Holland för reparering.

Så där vad jag ensam i ett land med hästarna och väntade och undrade vad jag hade gett mig in på. Fem timmar senare återvände chefen, glad och lycklig med kaffe i systemet medan jag själv suttit inlindad i hästarnas ylletäcken och sovit lite efter promenad med djuren i den vackra naturen. Sen åkte vi vidare på äventyret, jag tänkte att det är nog enklare att summera det hela i några korta punker:

·         Någon gick upp för att fodra hästar när det var tidig start och fick störa stallpersonalen som fortfarande festade.

·         Någon körde vilse i Schweiz med hästlastbil och släp och hamnade i en återvändsgränd bakom ett köpcentrum där det var så trångt att han knappt kunde vända.

·         Någon skulle fixa med inre draglinan på en stånghäst precis innan start i sin vita skjorta, varvid hästen var nervös och lite lös i magen.. ja ni kan föreställa er. Men jag hann springa och byta!

·         Någon körde vilse i centrala London med lastbilen och släpet så arrangörerna fick skicka ut människor för att leta efter någon…

Det hände så fruktansvärt mycket på de där tre veckorna. Grejer som man just då kunde bara ha satt sig ner och gråtit över men som i efterhand bara är så fruktansvärt roligt.

Nej det är  spännande att vara hästskötare ibland.
/ANTONIA