Mer forskning kan ge bättre sadlar

Varför är det så svårt att sitta rätt i sadeln? Och hur kan två personer sitta på helt olika sätt i samma sadel? De frågorna fick ryttaren och designern Maria Hallring att börja skaffa sig kunskap om människokroppen, och göra mätningar tillsammans med fysioterapeuten Lena Gunnarsson, som länge har arbetat med sambandet mellan ryttare, häst och sadel.

Nu har de gjort mätningar på framför allt kvinnors bäcken, och kommit fram till att det finns stora individuella skillnader.
− Vi har hittat minst fyra former av bäcken, och dessa kan sedan variera väldigt mycket i storlek, berättade Maria Hallring inför en stor publik på Chalmers hästcafé.

Även lårbenet och lårbenets fäste kan ha olika utformning, vilket också påverkar positionen i sadeln.
− Hur många har inte fått tillsägelse att sträcka på ryggen när de rider? Men när man sträcker på ryggen skapar man en spänning i ryggmusklerna och vi vill inte ha spänning i ryggen, utan i core, sade Maria och gjorde en svepande rörelse runt sin bål.
Med en neutral position på bäckenet avlastas ryggkotorna, förklarade Maria Hallring.
− Och när du får en människa i rätt sadel kan du se hur spänningen i ansiktet släpper. Många kvinnor får ont av att sitta i sadeln, och rätt sadel kan ta bort ständig ryggvärk.

Maria Hallring och Lena Gunnarsson efterlyser nu mätmetoder som kan hjälpa ryttarna prova ut sadlar, där ryttaren kan hitta sitt eget centrum, och därigenom kunna rida hästen på ett korrekt sätt, utan att omedvetet ge hästen dubbla signaler.
− Det krävs att ryttaren har full koll på sin tyngdpunkt, eftersom vi sitter ovanpå hästens rörelsecentrum. Annars ger vi hästen en signal med kroppen att den ska svänga till höger, samtidigt som vi med tygeln säger att den ska svänga till vänster.
− Vi behöver få djupare kunskap om hur olika delar i sadeln påverkar ryttarens position, så vi behöver både ny forskning och ny mätteknik, sade Maria Hallring på hästcafét.
− Något annat som är viktigt är att tränaren, fysioterapeuten och sadelprovaren alla behöver träffa ekipaget för att se vad som händer, och vad som behöver förändras, allt med hästens bästa för ögonen, sade Lena Gunnarsson.
− Med mätningar och forskning kan man komma fram till att en del ekipage inte är bra matchade rent fysiskt, konstaterade Maria Hallring.