Nålkrig

Några grejer har legat och skavt i alla år jag har varit här och en av dem är att hålla reparationslådan tom. Den där förbannade lådan som nästan alltid har liknat ett berg av alla möjliga frågetecken. Lådan i sig har man inte ens kunnat se, men skulle det minsann bli ändring på och jag har kommit en bra bit på vägen.

Eftersom det är måndag kravlade jag upp vid strax efter 5.00 för att börja dagen kl 6 som vi alltid gör på måndagar. Jag mockar alla spånboxar i stall 2 och 3, sopar i stall 2, släpper ut några hästar i de snötäckta gräshagarna och fyller upp skrittmaskinen innan det var dags för frukostrast.

Phili, som normalt sadlar för Marianne var fast på en flygplats så jag hoppade in för henne en stund på morgonen. Sedan tog jag initiativet att fortsätta med skrittmaskinen så hästskötarna kunde koncentrera sig på att sadla. Jag hade tid och var inte tvungen att gå igång med mina hästar precis då. Dessutom ville jag använda longervolten som är belägen i mitten av skrittmaskinen…

Sagt och gjort. Efter lunch tog jag ut hästen jag ville longera och sedan kom jag äntligen till dagens första avbockning. Jag sydde mig ner till botten av reparationslådan! På två timmar lyckades jag:

* böja och bryta av två nålar – innan jag fattade vad som fick dem att gå av
* hålla mig borta ifrån att skära upp hela handen – med tanke på att jag höll om ena bladet när jag sprättade upp täckesspännen
* oavsiktligt slita av och trä om tråden ca 300 ggr
* svära på tre olika språk (svenska, engelska, danska)

…och till sist inse att jag var färdig. Nu kommer såklart den här lådan fyllas upp igen, men jag behåller tillfredställelsen för idag. Done, finito!