Natalie Oldfors: ”När jobbet blir sponsring, men ingen kallar det så”

Det finns en tyst form av sponsring i ridsporten som sällan syns på loggor eller i pressreleaser. Den sker varje dag, i stallgångar runt om i landet.

Jag pratar om stall och inackorderingsverksamheter. Den osynliga ryggraden i svensk hästhållning.

Bakom de flesta stall står inte företag eller rika investerare. Där står människor, ofta kvinnor, som bär hela ekonomin på sin rygg. De fodrar, mockar, lagar staket, svarar på sms sent på kvällen och hoppas att elräkningen ska gå ihop. Och när man till slut räknar på det, visar det sig att verksamheten sällan ens går runt. I praktiken blir det sponsring. Av ryttarna, hästägarna och sporten.

För vad är det annars, när man tar ut en stallhyra som inte ens täcker kostnaderna? När man bjuder på sin tid, sin erfarenhet och sin arbetskraft, bara för att hålla ihop vardagen för alla andra? När man håller priserna nere för att vara ”schysst”, trots att siffrorna säger något helt annat?

Vi talar ofta om vikten av sponsorer i sporten men kanske är de största sponsorerna inte de med loggor på jackorna. Kanske är det de som driver stall.

De som låter sin mark, sin kropp och sin ekonomi bli förutsättningen för andras hästliv.

Problemet är att vi inte kallar det sponsring. Vi kallar det passion.

Vi säger: ”Jag gör det för att jag älskar hästarna.”

Och det är sant. Men det är också arbete, riktigt arbete, med ansvar som aldrig tar ledigt.

Vi måste våga prata om det. Om värdet av allt arbete som görs bakom kulisserna. Om vad det faktiskt kostar i tid, energi och pengar att hålla i gång ett stall. För annars fortsätter vi att bära en hel bransch på idealismens axlar, tills ingen orkar längre.

Det är inget fel i att vilja bidra. Men vi behöver börja kalla saker vid deras rätta namn.

För ibland är den största sponsorn i svensk ridsport inte ett företag på en banderoll, utan den som tyst stänger stalldörren sist, varje kväll.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2025.