”OS-bronset i München var kulmen på vår karriär”

Den som betytt mest

OS-bronset i München 1972 var kulmen på vår karriär, men det var vägen dit med Sarajevo (SWB val f -60 e Jovial-Trinist, uppf Karl Jönsson, Munkarp) som var den stora upplevelsen.

Sarajevo kom som 4-åring tillsammans med en hel flock andra remonter i järnvägsvagn från Strömsholm till K4 i Umeå där jag var anställd. Hästarna togs direkt till ridhuset och de högsta befälen fick välja häst först. Jag var bara furir och fick välja bland de sista, men jag hoppades hela tiden att få den ädla Sarajevo eftersom jag visste att han genom Jovial hade mycket fullblod i sig.

Jag fick honom, och där började vår resa, med hoppning där han som 5-åring slog svenske mästaren Folke Stenboms Sisu II, i point-to-point året efter där han också vann, och i dressyr och hoppning i Finland. Som 7-åring fick han debutera i fälttävlan och han vann allt han ställde upp i, bland annat SM tre år i rad.

Men det var i England hos Lasse Sederholm som vi utvecklades till internationell nivå och efter att varit bästa svensk i Burghley (trots att jag genomförde terräng och banhoppning med brutna revben) blev vi uttagna till OS. Sarajevo ställde alltid upp och hade en enorm framåtanda, men balanserad, han var en gentleman som kunde allt och ville allt. Hans framgångar betydde också ett uppsving för intresset för fälttävlan i Sverige.

Han pensionerades, fullt frisk, som 14-åring men slutade sina dagar ett halvår senare efter att ha brutit benet i hagen.

Hör här när Jan berättar om hur Sarajevo blev till:

Den som skadades tidigt

Lyrik (SWB val f -75 e Nepal-Oberon) var en häst som hoppade oerhört bra men som också var väldigt tittig. Jag lade ner mycket tid för att få honom att slappna av på banhoppningshinder. Ändå kostade det oss en medalj på ett EM när han slog ut en bom på ett hinder med tunnor i.

En fjärdeplats på EM i Horsens 1983 gjorde ändå att vi blev aktuella för OS i Los Angeles 1984. Efter hand märkte jag dock att något var fel och tyvärr måste vi konstatera att Lyrik drabbats av ringkota och därmed var karriären över. Hans plats i OS-laget togs i stället av Isolde (SWB sto f -76 e Inge-Sombrero).

Den som jag trodde mest på

Efter framgångarna med Sarajevo letade jag en Jovial-häst och hittade The Noble Man (SWB val f -75 e Jovial-Drabant) på Gotland. Här trodde jag att jag fått min bästa häst. Han var het och arbetsvillig, såg ut som en fullblodshäst och hade allt en bra fälttävlanshäst ska ha. Jag tävlade en del hoppning och sedan fälttävlan och han motsvarade alla förväntningar. Han kunde också lägga ett SM-tecken till sin meritlista.

Men han blev halt och det blev värre och värre. Så småningom tvingades vi konstatera att han (som så många andra hästar på den tiden) drabbats av strålbenshälta och han fick sluta sina dagar endast tio år gammal. Han kunde ha blivit bättre än Sarajevo.

Fakta

Jan Jönsson

• OS-brons i fälttävlan 1972.
• Fem SM-guld.
• Tidigare svensk förbundskapten.
• 2011-2020 adjungerad professor i ridkonst vid SLU.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2021.