OS-kandidaterna om pandemiregler i Tokyo

Anvisningar för olika grupper om hur OS i Tokyo ska kunna hållas på ett smittsäkert sätt har publicerats de senaste veckorna. Det handlar bland annat om att idrottare ska testas var fjärde dag under spelen och att eventuell publik inte får sjunga eller ropa hejaramsor.

Helt klart är att detta blir ett annorlunda OS på många sätt, och det finns fortfarande en del tvivel hos vissa huruvida spelen verkligen kommer att bli av. Förra året gav arrangören samma budskap; att OS skulle hållas på sommaren, ända fram till slutet av mars. Då kom beskedet att spelen flyttas till sommaren 2021.

Att idrottare av alla slag från hela världen möts och folkfesten runtomkring är en stor del av OS och hur avsaknaden av detta och alla restriktioner och regler som väntar påverkar idrottarna återstår att se. Ridsport har ställt frågan till tre heta, svenska OS-kandidater; Therese Nilshagen (TN), som var reserv på OS i Rio 2016, och Patrik Kittel (PK), med tre OS på meritlistan, i dressyr samt Niklas Lindbäck (NL) som gjort ett OS i fälttävlan.

Begränsad publik och inga hejarramsor från publiken. Hur tror du det kommer att påverka OS-känslan och prestationerna?

NL: – Det är klart att det kommer påverka stämningen väldigt mycket, det kommer att vara en extra krydda som saknas. Men samtidigt gör vi många tävlingar där det inte tillåts publik så vanan vid det kommer att finnas. En begränsad publik känns väldigt positivt om det är möjligt. När det gäller prestationerna är det så olika hur vi reagerar och agerar. Själv gillar jag en stor atmosfär väldigt mycket. Det hjälper mig säkert att tända till, men nu får jag se till att alla sinnen är på.

PK: – Jag tror att alla som kommer vara där kommer att göra sitt bästa för att det ska bli ett super-OS. Jag tror att prestationerna kommer bli desamma. Medaljerna är ju likadana med eller utan publik.

TN: – Det är klart att det kommer att vara väldigt speciellt och tråkigt för publiken är ju en viktig del. Men samtidigt får vi ta det nu, det är bara att acceptera. Vi får följa spelets regler och bli glada om det blir ett OS överhuvudtaget. Publiken kan ju boosta en och jag tror inte man ska underskatta det. Jag minns hur det var på EM i Göteborg, att känna de enorma publikstödet. Man får förbereda sig mentalt innan att publikstödet inte kommer att finnas där.

Vad tänker du om andra begränsningar som planeras för idrottare, till exempel att ni ska lämna OS-byn så snart som möjligt efter att ni har tävlat klart, inte får göra några utflykter eller titta på några andra sporter?

NL: – Så var det i London-OS, klockan 6 på morgonen skulle vi ut så det är ingen större skillnad även om det hade varit kul att uppleva andra sporter när man väl är klar med sitt eget. Men det är inget som är negativt och normalt lämnar vi en tävling direkt. Och utflykter är jättetrevligt men inte därför vi är där. Vi skapar teamkänslan i gruppen på vårt eget vis.

PK: – Om det är det som krävs för att vi ska ha kunna känna oss säkra mot covid så är jag för det. Säkerheten och hälsan kommer före allt annat och jag är övertygad om att
spelen kommer bli super iallafall.

TN: – Det är klart att man skulle vilja uppleva Tokyo också även om vi är där för att tävla. Och det är ju inspirerande att se andra idrottare också om det är möjligt så det känns ju tråkigt. Det är ju det som är speciellt med ett OS, att så många idrottare är samlade.

Vad betyder samvaron i OS-byn på ett ”vanligt” OS? Kan du ge något exempel på något oväntat från OS-byn för egen del?

NL: – Det klart att det är begränsande och att det varit ett härligt inslag att till exempel sitta och äta middag med simmare från Chile eller en kanotist från Sydafrika. Att ha de samtalen om hur hårt alla jobbat på sina egna vis för att komma dit och hur olika allas liv är men samtidigt så lika. Alla jag har mött är så ödmjuka. Så man kan verkligen säga att sport förbrödrar. Jag har aldrig känt några spänningar eller motsättningar i OS-byn.

PK: – Träna bra, äta bra, sova bra och vara på topp är ändå det ända som gäller.

TN: – Jag lärde mest känna de andra från den svenska OS-truppen. Men jag minns att det var väldigt speciellt i den stora matsalen att se så många olika typer av människor, allt från kulstötare till gymnaster. Det var så fascinerande att se vilka olika slags upplägg de hade med sin kost. Det tyckte jag var intressant. OS-byn var ju platsen där alla idrottare möttes, alla hade sin grenar på olika platser.

Hur orolig är du för din egen säkerhet när det gäller smittan? Tror du det är möjligt att göra ett smittsäkert OS?

NL: – Ja, det tror jag och jag litar på expertisen. Om de säger att det fungerar så har de ett säkert system. Och gäller att hålla sig till de restriktioner som ges. Jag hoppas man hittar ett system som är säkert med genomförandet. Men som sagt är det ju oerhört viktigt att allas hälsa står i första rummet.

PK: – Jag är inte så orolig. Jag tycker att det är en självklarhet att använda munskydd och att hålla avstånd. Det kan bli ett smittsäkert OS om alla hjälper till och gör sin del i kedjan. Jag tycker att man ska göra det som måste göras och vad det nu blir ska jag som idrottare följa de riktlinjer som ges och gör det bästa utav av det. Jag längtar till OS med eller utan Covid.

TN: – Jag är i grunden en person som inte är så orolig av mig, men jag tar smittan på allvar och är oerhört försiktig. Vi har hårda restriktioner här i Tyskland där jag bor så jag är van vid det. Jag har god fysik och god hälsa. De är bra på organisera i Japan och jag tror att OS i Tokyo blir en positiv upplevelse om det blir av. För mig är det den centrala frågan för jag har hela mitt upplägg för året anpassat efter det. Jag kan ta alla restriktioner och tester och munskydd för jag vill verkligen rida det här olympiska spelet.