Krönikören: ”OS blir en annorlunda tävling”

”Vi spekulerar inte om de olympiska spelen ska hållas. Vi arbetar med hur de ska genomföras.” Detta sa Thomas Bach, ordförande i Internationella Olympiska Kommittén, IOK, på en presskonferens nyligen.

Vi är nog många som fortfarande har ett ”om” i tankarna, men om vi håller oss kvar vid ”hur” står det redan klart att detta OS inte blir som något tidigare:

• Idrottarna tillåts enbart stanna i Japan en begränsad tid före och efter att de tävlar. Inga ryttare som hejar på andra idrottare alltså – eller tvärtom, så klart.
• Idrottarna ska hållas i ”bubblor” på sätt som har testats vid olika mästerskap. Inga utflykter i OS-staden på tävlingsfria dagar, inget hängande med vem man vill i OS-byn.
• Antalet åskådare begränsas. Kanske, kanske till i stort sett bara den inhemska befolkningen.
• Det blir förbjudet att skrika hejarramsor på läktare.
• Idrottare ska testas i samband med avresa och ankomst och var fjärde dag under tiden i Tokyo.
• Hårda regler när det gäller munskydd och transporter för idrottare – och förmodligen för andra på plats också.

Ovanstående kommer att påverka OS mycket. Mycket mer än om det hade handlat om till exempel ett ”vanligt” VM som hanterats på samma sätt.

Det som är så unikt med ett OS är känslan av gemenskap över alla gränser som länder, världsdelar och idrotter skapar. Detta genomsyrar allt och är grunden för den folkfest som brukar prägla OS-städerna. Tillsammans med prestationerna från 11 000 idrottare som har planerat och tränat i år för att vara som bäst just de här dagarna i sina ansträngningar att vinna det finaste en idrottare kan vinna, gör ett olympiskt spel till något alldeles, alldeles extra.

Hur känns det att rida en omhoppning om OS-medaljer inför glest befolkade läktare, där den enda inlevelsen som tillåts är en stillsam applåd?

Flera parametrar som gör ett OS så speciellt tas alltså bort i Tokyo. Frågan är vad som händer med det som kommer att finnas kvar. Finns det uttagna aktiva som kommer att avstå från att delta i OS? Hur känns det att rida en omhoppning om OS-medaljer inför glest befolkade läktare, där den enda inlevelsen som tillåts är en stillsam applåd? Känns det stimulerande att åka till en OS-stad och leverera sitt allra bästa när 80 procent av tillfrågade invånare har uppgett att de inte vill att det ska bli något OS i deras stad i sommar?

Det är svårt att tänka sig in i hur det kommer att bli. Men annorlunda blir det.

#vilyftervarandra
Jag vill lyfta fälttävlansryttaren och dubbla EM-medaljören Louise Romeike, som missade OS 2016 efter en hemsk olycka, men nu har tre OS-kvalade hästar.

Oärliga avsikter
Bedrägerier i Ridsports namn (eller – alla bedrägerier för den delen). Att någon har utgett sig för att vara reporter på Ridsport för att på så sätt komma åt lösenord är en ny nivå av bedrägeri för mig.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2021.