På väg mot Greklandssemester

Det blir med andra ord troligen inte något bloggat under kommande vecka. Jag tror inte jag kommer ha så mycket hästaktiviteter i Grekland. När jag var i Turkiet för två år sedan skrattade jag däremot lite när killarna som sålde båtresor och liknande i Marmaris hamn försökte få mig att åka på ”hästsafari”. De gjorde verkligen allt för att sälja in mig på det här med hästar: ”It’s very easy to ride, you just ”smack-smack” and it goes forward! You can pull and they go Leg up, you know like Zorro! And we can take your picture and your friends will be like Wooooow!”

Jag försökte förklara att jag rider några hästar om dagen hemma och de slängde snabbt undan broschyren med ”Don’t worry, the horses are not crazy” när de till slut förstod vad jag sa. Konstaterade sedan för mig själv att det inte är så svårt att få hästar att göra leg up, om man vet vilka läskiga ställen man ska visa, haha 😉

En häst som gärna gjorde lite leg up då och då var just Ponti. Hon som är gotlandsruss har ju envishet i blodet, men också ett hjärta av guld. Ute i skogen kunde det bli lite väl busigt, och ibland en levad eller två. Ofta i ett dike, vilket var väldigt praktiskt eftersom jag (som gärna red barbacka), kunde glida ner på marknivå och sen lätt hoppa upp igen.

När vi inte red ut tränade och tävlade vi – dressyr förstås. Det började på Vallentuna Ridklubbs klubbtävling ”Slånbärsdressyren” och fortsatte så småningom upp till regional LA.

Tränade gjorde vi för Silvana Stenström, som var min ridlärare på VRK och som lät mig bli Pontis nya ryttare efter att hennes lite äldre döttrar hade vuxit ur henne. En perfekt första ”egen” ponny för mig!