Pam Svane om 2025: ”Äntligen är det kul att tävla”

För något år sedan var det inte många som hade hört namnet Pam Svane. När vi summerar detta år är det annorlunda. 21-åriga Pam från Västerås har en plats i paradressyrens spetstrupp, tog i år guld i SM och NM och fick rida EM i september. Som kronan på verket var hon en av de tre dressyrryttarna som nominerades till Ridsports pris Årets komet.

Jag har haft så mycket prestationsångest, och jag har varit rädd för dressyrdomare.

Men när Pam själv ska sammanfatta året är det något annat som hon tar med sig.
– Att det är roligt att tävla igen. Jag har haft så mycket prestationsångest, och jag har varit rädd för dressyrdomare. Men i år har det varit genuint kul, så det tar jag med mig. Dessutom har jag insett att jag kan mer än jag tror.

Rädslan för dressyrdomare, liksom även för överdomare, har sina orsaker, berättar Pam.
– Det beror på att de ibland har bristande kunskaper om paradressyr. Jag har fått poängavdrag och kommentarer i protokoll för att jag använde rösten trots att det står som ett hjälpmedel på mitt medicinska kort. En gång var det en överdomare som ifrågasatte om jag verkligen behövde två spön, eftersom det fanns barn på tävlingsplatsen som såg detta.
– En gång fick jag kommentaren: ”Fint program, men du behöver genomgående bli bättre på att använda vänsterskänkeln.” Alltså den jag är helt förlamad i.

Blivit trygg som pararyttare

Vem som helst borde bli ordentligt upprörd över domare som inte är pålästa, men inte Pam.
– Jag kan tycka att det är jobbigt, eftersom jag också skäms över att min kropp inte fungerar som jag skulle önska, och eftersom de jag tävlade mot i fälttävlan för några år sedan nu är uppe på trestjärnig nivå medan jag rider paradressyr.
– Men nu har jag blivit trygg i min roll som pararyttare och har jättefint stöd från de andra inom para, och vi kan dela erfarenheter. Jag finns i ett sammanhang och känner mig inte lika mycket som ett ufo.

Jag finns i ett sammanhang och känner mig inte lika mycket som ett ufo.

– Jag vet ju också att det beror på okunskap och att det är lätt att missa. En domare som dömer 19 ekipage som inte har dispens för att använda rösten kommer kanske inte komma ihåg att det tjugonde får använda rösten.

Numera förebygger Pam misstag från domare hon inte ridit för tidigare genom att skicka sitt medicinska kort med listan på tillåtna hjälpmedel till överdomaren och tävlingsarrangören.
– Vi får alla hjälpas åt med att utbilda fler om paradressyren, säger hon.

För ett par år sedan red jag tvåstjärnig fälttävlan. I dag kan jag inte ens rida lätt

För några år sedan var fälttävlan Pam Svanes tävlingsgren. Men en inflammatorisk reumatisk muskelsjukdom som långsamt bryter ner hennes muskler och ger henne konstant mjölksyra satte stopp för det.
– För ett par år sedan red jag tvåstjärnig fälttävlan. I dag kan jag inte ens rida lätt, säger Pam som har valt att inte låta sig dras ner av sin sjukdom.
– Det är enda sättet. Jag skulle kunna välja att bara tycka jättesynd om mig själv, men jag har verkligen hittat något nytt inom paradressyren.

Rider med små, små hjälper

Pam började i grad V, där pararyttare med minst funktionsnedsättning rider, men är nu omklassad till grad III.
– Där är programmen lättare, men för mig som inte kan använda benen alls, och har väldigt liten kraft i händerna, är det svårt nog.
I stället är det de små, små hjälperna hon får rida med.
– Om jag ska fatta galopp lägger jag huvudet lite på sned, åt höger för vänstergalopp och tvärtom för höger. I skänkelvikningarna flyttar jag mina händer en centimeter i rörelseriktningen.

Att rida med så lätta hjälper kräver en häst med stor känslighet. Just sådan är hennes mästerskapshäst Raja (Tysk sporthäst sto f -14, e Rock Forever I – Revan uppf Gut Weiglschwaig GbR).

Till en början försökte hon med ”kast med liten människa”

Men det tog sin tid innan de var intrimmade med varandra.

– När jag fick henne för knappt två år sedan hade hon vilat ett tag och hade väldigt mycket energi. Hon hade inte gått med pararyttare förut, så till en början försökte hon med ”kast med liten människa” och jag red bara på longerlina, med handleden ikrokad i halsringen.

– På vår första tävling vågade mamma inte släppa utan ledde mig på hela framridningen. Raja har verkligen gett mamma en del gråa hår, men i dag har hästen insett att hennes människa inte har så bra balans och hon är helt annorlunda mot mig. Hon gnäggar när hon ser mig, lägger huvudet i min famn och jag kan rida henne barbacka.

Ny häst i stallet

Pam bor i en lägenhet i Västerås medan hästarna finns hemma hos föräldrarna på gården strax utanför staden. Nyligen kom ännu en häst till stallet, Zensatione (SWB sto f -19 e Gammelenggårds Zappa – Johnson uppf Gunnarlunda Stallions AB).
– Det är en trevlig stam och ännu trevligare häst. Hon har ett bra huvud, är snäll och känslig, men jag känner henne inte så väl ännu.

Pam fick hjälp av paradressyrens förbundskapten Mette Ubbesen att hitta hästen.
– Jag rider ibland för Mette, men min huvudtränare är Linn Larsson, och ibland tränar jag programridning för Pia Fält. Dessutom har vi landslagsträningar för Bjarne Nielsen.

Har lätt att hitta motivationen

Det är inte bara hästar och tävlingar i Pam Svanes liv. Hon läser också till ämneslärare i engelska och svenska, så dagarna blir långa med studier och ridning.
– De morgnar jag behöver rida Raja före skolan ringer klockan 04.30. Men det är inte svårt att motivera sig för att gå upp så tidigt. Det räcker med att tänka att jag ska få träffa Raja.

Målet inför 2026 är att få rida VM i Aachen, och lite längre bort hägrar Paralympics i Los Angeles 2028.
– Den svenska paradressyren har utvecklats under Mette Ubbesens ledning och det är konkurrens om platserna. Men konkurrens är bra. Det sporrar, säger Pam Svane.