Panel diskuterade avel

Jan-Ove Ohlsson fungerade som moderator och i panelen satt uppfödarna Marina Björkman (hoppning), Ulrika Jacobs (dressyr) och Karl-Henrik Heimdal (veterinär och hopphästuppfödare).
Grundidén hos alla tre var nästan densamma.
– Men jag lägger inte lika stor vikt som Ulrika och Marina vid treårstesterna, sa Heimdal, vars uppfödning Märtha Louise vinner det mesta i USA.
– Jag tycker det är mer intressant att se vad blodslinjerna presterat än att ta upp stoet i klasserna. Däremot, finns det ingen bakgrund i stammen vill jag se vad stoet kan prestera.

Blup utvecklas
Frågan om fullblod i leden ägnades en del tid.
– Ibland behövs fullblodsinslag men det är svårt att hitta bra fullblodshingstar med ridhästegenskaper. Men det finns ju ädla hingstar med mycket fullblod. Ett exempel är Jaguar Mail som ju har 80 procent, sa Heimdal.
Vill man använda ett fullblodssto ansåg Marina att det är viktigt att tänka på detta stos exteriör.
– Det får inte vara lågställt och benställningen måste vara bra, menade hon.
Fullblod i aveln innebär svårigheter att nyttja BLUP.
– Det finns inga index på dessa, och just indexen kan ge massor av information när man ska välja avelsdjur, sa Heimdal.
– Blup håller på att utvecklas så vi kan få fram ännu mera information.
Betydelsen av gamla svenska stofamiljer dryftades också.
– De har viss betydelse, men vi behöver också skapa nya, menade både Ulrika Jacobs och Marina Mattsson.

Prestationsförmågan allt viktigare
Exteriörens roll har minskat, numera läggs det större vikt vid hästens prestationsförmåga. Men det finns lite skillnaden i synsättet mellan dressyr- och hopphästuppfödarna.
– Vi inom hoppningen kan tolerera raka halsar och moderata avvikelser i benställningen. Det är viktigare med hästens förmåga att balansera sig.
Ulrika Jacobs påpekade att man gärna vill få ädla, lite högställda och lättridna hästar, hellre än att de bara är vackra.
– Galoppens kvalitet av betydelse för hopphästarna. Skritten och traven behöver inte vara mer än sjupoängsmässig, menade Marina.
– Fast det är trevligt att sitta på en häst som hänger med de andra i skritten när man rider ut, tyckte Heimdal.
Vikten av att ha sett en potentiell hingst till de egna stona i verkligheten var stod för Ulrika och Marina.
– Jag använder aldrig en hingst som jag inte sett live, sa Ulrika medan Heimdal avslöjade lite känslor vid sitt hingstval.
– Jag väljer till 50-60 procent med hjärnan, resten är känsla och hjärta. Det innebär att jag ibland vågar chansa med någon ung hingst, när den besitter egenskaper och härstamning som jag gillar. Skulle det inte bli bra har jag i alla fall testat.

Paneldiskussionen avslutades med att Heimdal kunde konstatera att verksamheten med embryotransfer blir allt större.
– Utomlands finns stora stationer för embryotransfer. Vi har sett en viss problematik med värdston men utvecklingen går framåt. Det finns en stor ekonomisk drivkraft.

Foto: Lottapictures