Patrik Kittel inför finalen: ”Det är tryggt med Deja”

Patrik Kittel kommer in i världscupfinalen som seriesegrare och med en vinst i London i bagaget. Den togs visserligen med Delaunay och här i Paris gäller Deja (SWB f -04 e Silvano-Don Schufro, uppf/äg Marie Haward). De har tillsammans haft en fin vintersäsong med tre kürresultat rejält över 80 procent.

Hur har starten varit här i Paris?
– Jag sprang fint på hästbesiktningen och det gick väldigt bra på den öppna träningen. Deja kändes faktiskt väldigt fin sen är hon så avspänd och cool, hon har alltid varit det, det är rätt odramatiskt att rida i en ny arena med henne. Hon är primadonna och älskar att visa upp sig och vara i centrum så detta är hennes rätta element.

Du var en av få ryttare som red och joggade lite innan hästbesiktningen, är det en del i er rutin?
– Ja, jag har alltid gjort så med henne, hon reste igår och då är det ganska skönt för henne att bara jogga igång lite. Jag gör inte särskilt mycket, bara skrittar och travar lite men det har blivit en del av vår rutin så den behåller jag.

När ni tränar så har du en ansenlig mängd skydd på, vad är det du har och varför?
– Många reagerar på det och jag har en stor vadderad padd, som jag själv designat, från en av mina sponsorer underst och benskydd över. De går ner över hoven och täcker kronrand, karled, kota, skena och upp till knäet respektive hasen. De har jag använt länge på alla hästar, ända sedan Scandics tid. Många hästar är känsliga för underlagsbyte och den blöta sand som används på tävlingsbanorna, det är lätt att få problem med mugg. Det i sin tur är svårt att behandla, spricker lätt och ett litet muggsår kan få stora konsekvenser. Med det här långa skyddet kommer det inte in någon blöt sand i karleden. Det finns ett skäl alltså till det stora fluffet runt hovarna.
– Att jag har skydd utanpå fram är faktiskt för att hon gör ibland så stora frambensrörelser i slutorna att hon kan slå på sig, det har hänt att hon knockat sig själv. Detta fungerar och jag ändrar inte på ett vinnande koncept. Alla ryttarna här har olika, Edward Gal har enkla benskydd på Zonik, någon har bandage, en annan stora fluffboots.

Hur skönt är det att ha en verkligt avspänd och begåvad dressyrhäst som du har?
– Otroligt skönt, det är en sådan trygghet. Ju mer folk och atmosfär desto bättre blir Deja, hon verkligen älskar trånga arenor under inomhussäsongen där publiken kommer nära. Vi får såklart se hur det går men det känns alltid väldigt tryggt med henne.

Vad tycker du själv om arenan här i Paris-Bercy, lite av en kolsvart grotta med skarpt ljus i mitten?
– Jag tycker det är coolt! Det ser ut lite som i Göteborg och Friends med de höga läktarna. De tar nästan in 14000 personer och det är helt otroligt. Riktigt kul stadium och det kan bli tryck i ladan, det tycker jag är jättekul, det behöver dressyren.

Vad är din ambitionsnivå här? Kan du slå din tränare Isabell Werth?
– Drömmen är såklart att vinna men det kan bli väl svårt men allt kan hända. Jag tror att det kommer att bli otroligt tajt, på decimalen när mellan många placerade. I Amsterdam var jag fyra och då skiljde det tiondelar mellan flera av oss i resultatlistan som är här upp till andraplatsen. Du kan bli allt mellan tvåa och åtta på ett bra resultat. Det kommer inte att gå att göra några misstag, en rörelse dålig och poff så är du borta. Konkurrensen är så hård att du kan inte göra något fel. Det finns i startfältet ingen ryttare som inte kan rida 70 procent och mer i Grand Prix-klassen. Om du ska hävda dig i küren kommer det att krävas en bra runda på 80 procent och en hel del till för att vara med i topp-5. Jag tippar från 81 till 90 för att vara på topp-5.

Vilka tycker du är säsongens stora ”dark horses” som har seglat upp med goda resultat?
– Det är såklart Edward och Zonik, nu har de mest tävlat nationellt i Holland så det är svårt att avgöra. Jag tycker det är kul att en ung kille som Daniel Bachman Andersen är med på Blue Hors Zack. Morgan Barbancon Mestre har verkligen försökt nå hit så det är riktigt roligt att hon lyckades nå finalen.
– Det är spännande att se Verdades och Laura Graves som man inte ser ihop med oss andra, svårt att jämföra. De har rest långt med flygresan, bara tävlat utomhus hittills, det är svårt att säga hur det påverkar dem.

Hur mycket tror du att Degree of Difficulty-systemet kommer att inverka på slutresultatet?
– Det kommer att påverka just det här med att alla hamnar ganska tajt, där kan decimaler på rätt sida avgöra. Det som är bra med DoD-systemet är att det tvingar oss ryttare att rida exakt på vårt program. Har vi skrivit 13 byten i varje ska det vara det för att vara godkänt, sådant kan bli utslagsgivande. Du måste som ryttare göra det du ska på banan. Den som är bäst vinner, som alltid.