KrönikaEliten har mest att förlora när samhället granskar hästhållning och tävling. Varför är då eliten osynlig i hästvälfärdsdebatten? Har proffsen tillräcklig insikt i vilka risker det här innebär för deras inkomster? frågar Per-Ola Forsberg i sin krönika.
Per-Ola Forsberg: Varför är eliten osynlig i hästvälfärdsdebatten?

Den på förhand spännande paneldebatten ”Hästsportens framtid – från folksport till lyxsport?” i Almedalen, där flera profiler från ridsporten medverkade, mynnade ut i: ”Hästvälfärd behövs för att få in fler människor i sporten”.
Fler människor i sporten är ju inte fler elever på ridskolan eller regionala tävlingar, utan låter som mer investering och mer sponsring i sporten.
Så vem har i så fall mest att förlora på samhällets granskande syn på hästhållning och hästtävling?
Hästvälfärdsdebatten påförs oftast breddsporten, medan den faktiskt är egenfinansierad och har minst att förlora. Ridskolorna är de som i dag mest aktivt jobbar med hästvälfärdsfrågor eftersom de dagligen har åtskilliga konsumentögon och ridskolekunder i sina stallar.
I stället är det en annan kategori som borde se om sitt hus, nämligen toppryttarna. Och man kan då inte låta bli att undra: Varför är eliten osynlig i hästvälfärdsdebatten?
Varför tillåts den vara osynlig och till och med omhuldas genom att säga att ryttarna måste koncentrera sig på tävling? Detta samtidigt som proffsens vardag till stor del handlar om affärsverksamhet som är högst relevant för sponsring, prispengar och hästhandel.
Om ridsporten förlorar intresse och finansiering från starka varumärken är det elitsporten som har störst fallhöjd. Har proffsen tillräcklig insikt i vilka risker det här innebär för deras inkomster? Hur ser de på sina egna möjligheter att ta en mer aktiv roll i hästvälfärdsdebatten?
Ekipagen i EM-finalen i hoppning var ytterligt skickliga, banan var inte för lätt. Men eliten bör få stå till svars, när man till övervägande del använder bakbensskydd som manipulerar hästens eget rörelsemönster. Förbjud teknikskydd och begränsa sporrlängd till 1,5 cm så kommer hela tävlingen ge annat utslag utan att det blir svårare för hästen. Det innebär att vissa hästar blir mer värda samt andra förlorar i värde.
Man bojkottar inte om man i själva verket bara lugnt väljer bort det som inte följer ens egen kompass. Om media, intressenter och åskådare väljer bort faller intresset från varumärken utanför utrustning och foder, inklusive de övre medelklassvarumärken som i dag är storsponsorer med generösa prispengar.
Det räcker inte med öppenhet och transparens för samhällets syn på vår sport och verksamhet. Målbilden inifrån såväl som utifrån måste vara gemensam och då är öppenhet och transparens avgörande för om det blir små eller stora förändringar. Många små förändringar är alltid att föredra och det kan ske om alla vrider sina pilar åt ett gemensamt håll.
Per-Ola Forsberg är uppfödaren som också producerar hästar upp till svår klass. Han har varit vice vd i börsbolag och arbetar nu som konsult för noterade bolag.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på