PR-konsulten: ”Skärpt krishantering krävs för att överleva”

Under det senaste året har flera skandaler kring hästvälfärd skakat ridsporten, och särskilt dressyren har befunnit sig i blickfånget. Men frågan är om vi verkligen har skakats om tillräckligt? Tillräckligt för att det ska bli en verklig förändring?

I min yrkesroll som pr-konsult hjälper jag ofta krisdrabbade företag att hantera sin kommunikation i svåra stunder. Kriskommunikationens tre ledstjärnor alltid desamma: empati, öppenhet och ansvarstagande. För att återskapa förtroende måste man visa förståelse för de drabbade, lägga alla kort på bordet och välkomna granskning. Att ta ansvar för vad som skett och förhindra att det händer igen är avgörande. I bästa fall kan en välhanterad kris leda till att verksamheten går stärkt ur situationen och är bättre rustad för framtiden.

Tyvärr har ridsporten visat sig vara dålig på just krishantering. Istället för ansvarstagande har vi sett defensiva attityder som gör att verklig förändring uteblir och förtroendet för vår sport naggas gång på gång i kanten.

Ryttare på elitnivå har vid anklagelser om djurplågeri eller hård ridning snabbt gått i försvarsställning, dumförklarat sina kritiker eller förnekat allt. I en tid där sociala medier sprider nyheter blixtsnabbt blir en sådan inställning förödande för förtroendet och kan hota sportens framtid.

Ridsporten behöver ta sig ur sin bubbla, inse att vi verkar i en samhällskontext där vi är beroende av vår sociala licens. Om inte både elitryttare och förbund börjar ta ansvar för misstag och kommunicera mer transparent och ansvarsfullt, riskerar vi att förlora vår legitimitet i allmänhetens ögon. På kort sikt innebär det att nyrekrytering till sporten, sponsoravtal och affärsmöjligheter kan gå förlorade. På längre sikt kanske ridsport förbjuds.

Vi behöver både hästar och ridsport i vårt samhälle. De bidrar med så mycket, allt från att det sätter människor i rörelse till biologisk mångfald genom betande hästar. Och alla skulle vinna på en bättre krishantering, som leder till förändring. Inte minst hästarna! Därför vill jag uppmana de aktörer som är vårt skyltfönster – elit och förbund – att rannsaka sig själva och sin verksamhet utifrån ett hästvälfärdsperspektiv.

Förändra det som behöver förändras. Och om skiten träffar fläkten – möta krisen med empati, transparens och ansvar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2024.