Prinsessan Nathalie: ”Det kan bli OS-medalj för dressyrlaget”

Svensk dressyr har tagit fram en ny agenda som innehåller bland annat utbildningar i hästvälfärd, och möjlighet att träna för prinsessan Nathalie zu Sayn-Wittgenstein, samtidigt som Lussan Nathhorst finns kvar som tränare. 

Att träna svenska ekipage är inget nytt för prinsessan Nathalie.

– Jag har kommit till Sverige regelbundet de senaste tre åren, efter att Emelie Brolin frågade mig. Vi har träffats hos Sanna Nilsson och Mia von Essen har varit med, liksom Johanna Due Boje, Mattias Jansson och en del andra. Jag har också rest till Belgien och tränat Juliette Ramel.

Vad tror du om de svenska landslagsryttarna?

– Vi hade träningar på Flyinge i mitten av augusti och det är lovande. Sverige har bra ryttare men också några unga hästar med stor potential, och sanningen är att du kan vara en bra ryttare men du blir bara så bra som hästen är. Du behöver en ridbar häst som går att utveckla för att bli bättre som ryttare.

– Det handlar om att sträva efter det läge som Danmark var i på VM 2022, där alla olika kugghjul hakar i varandra och samverkar. Och det handlar om många olika kugghjul.

Står det hästvälfärd på ett av kugghjulen?

– Ja. Det är en jättestor fråga just nu, tills vi har hamnat på rätt sida av sporten igen. Vi har haft en jättebråkig tid, och nu måste vi titta oss i spegeln och se hur vi hittar hem, och vad vi kan göra bättre.

– Dagens hästar är inte som hästarna var för 30 år sedan. De har en helt annan ridbarhet och gång, och det är vår plikt att träna dem med respekt och så att de håller för sporten.

Hur ska vi göra det?

– Jag tycker att hästarna har blivit för korta, men med otroligt mycket gång och mycket nerv. En häst med kort rygg har svårare att bli eftergiven och få en rörelse som svingar igenom kroppen.

– Vi behöver uppfödare som tar fram hästar som är lite längre igen, hästar med bra gångarter men inte åt det extrema hållet. De hästarna finns också redan i dag.

Vad är dina styrkor som tränare?

– Jag är ärlig och säger vad jag tycker, men är också diplomatisk. Jag letar först efter de starka sidorna hos ryttaren, och därefter de svaga. Jag vet också att det inte är jag som ska tycka om hästen som ryttaren har. Det är ryttaren som ska tycka om den, och min uppgift är att göra allt för att få ut det bästa av ekipaget.

Hur får du in de svenska ryttarna i din tidsplanering?

– Jag gör plats. Men det är heller ingen hemlighet att jag inte tränar det danska landslaget längre, även om jag fortfarande tränar Daniel Bachmann Andersen.

Vilka lärdomar tar du med från de danska framgångarna?

– Det danska systemet med ECCO-cup ändå från ponny till U25 har varit värdefullt. Det tog närmare 20 år att få det att flyga, men när vi tog guld i VM 2022 var det i alla fall tre av lagryttarna som kommit fram genom det systemet.

Finns det något svensk dressyr inte ska ta med sig från Danmark?

– Att inte låta de svarta fåren ta över, utan ha ett starkt regelverk med tydliga och kännbara sanktioner när någon bryter mot reglerna.

Tillbaka till det svenska dressyrlaget. Kan det bli OS-medalj i lag 2028?

– Ja, det kan det. Man ska sikta högt.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 12/2025.