Reportage
10 mars 2017 13:55
Ridsportplus

Häng med hem till Årets komet

Framgångsrik bloggare, hästföretagare och ryttare med siktet inställt mot den absoluta dressyrtoppen. Ridsport har träffat 19-åriga Lina Dolk som utnämndes till Ņrets komet på Ryttargalan, men som faktiskt ett tag funderade på att sluta med hästar.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Vinnare. Foto: Roland Thunholm

– Priset betyder enormt mycket, jag kunde inte riktigt förstå att det verkligen var mitt namn som ropades upp på Ryttargalan. Särskilt bra känns det att det är Ridsports läsare som har röstat fram mig, det borde ju betyda att det finns fler än jag själv som faktiskt tror på mig…

Lina och storasyster Elin har precis avslutat morgonens mockning. I de nyhalmade boxarna på gården Gråsta strax utanför Sparreholm i hjärtat av Sörmland tuggas det förnöjt. Ackompanjerat av råmande kor. På familjegården finns inte bara hästar utan även drygt 700 köttdjur fördelade i enorma lösdriftsstall. Det ena ligger nästan vägg i vägg med det nybyggda stallet.

Hästarna vänjer sig snabbt
– Biggles hade rätt stora ögon första gången han kom hit. Men hästar vänjer sig snabbt och de flesta blir faktiskt väldigt lugna i den här miljön, trots alla kor och traktorer.

Lina och Elin följde tillsammans med tusentals andra hingstens avtackning efter lång och trogen tjänst tillsammans med både Jan Brink och Kristian von Krusenstierna i Friends arena 2015.

– Det var rörande att se farvälet inför den stora publiken. Både Elin och jag tänkte faktiskt att lyckost den ungdom som får ta över honom, säger Lina och skrattar medan hon dukar fram förmiddagsfika hemma i huset som hon delar med Elin och hennes sambo.

Ett par veckor efter Friends fick Lina telefonsamtalet som är som taget ur en saga. Hingstens ägare Ingrid Lundberg Persson och hans ryttare Kristian von Krusenstierna hade visserligen bestämt att det nu var färdigtävlat på världscupnivå, men kanske kunde det 18-årige energiknippet tävlas lite lättare ytterligare ett par år?

Kristians fru Linda hade uppmärksammat en junior med talang och driv utöver det vanliga… och frågan gick till Lina som samma år haft fina framgångar med Bigglesavkomman Jouleen Af Högberget (kallad Jullan, e Biggles-Marino).

– Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som på provridningen. För det första är han väldigt maffig och ”mycket av allt” och jag är bara 160 centimeter. Sedan hade jag ingen aning om hur man gjorde vare sig piaff, passage eller byten i varje… Mina händer skakade verkligen när jag satt upp och det kändes helt overkligt! Men när jag väl började rida kunde jag inte sluta le. Han kan precis allt.


Lina och Biggles. Foto: Roland Thunholm

”En enorm fördel”
Lina och Biggles fann varandra snabbt. Hon lovordar både Emelie Brolin, som tränat henne sedan ponnytiden och var den som hjälpte till i startskedet med Biggles, och Kristian von Krusenstierna som i dag är Linas huvudtränare.
– Han har verkligen utvecklat hela min satsning till en ny nivå och kan Biggles utan och innan, vilket är en enorm fördel.

Ett knappt halvår efter den pirriga provridningen red ekipaget in på en andraplats i U25-riksmästerskapet, de vann guld på U25-NM och blev trea i Aachens prestigefyllda Grand Prix-final. Parallellt med framgångarna på Biggles lossnade det även rejält med både Jullan och 7-åringa De-Lazet-Ö (kallad Lazzie, e De Noir-Solos Landtinus) som Lina vann Dressyrringens medelsvår B-final med i höstas. En värdig vinnare av komettiteln med andra ord.

Att ta över stjärnhästen var dock inte helt enkelt.
– Första tävlingen andades jag inte på hela dagen och det var hemskt. Jag ville bevisa att jag verkligen var värd honom… men sedan bestämde jag mig för att släppa pressen, fokusera på uppgiften och bara njuta av förtroendet. Då släppte det som tur var snabbt.

Ingen novis
Men hur började det egentligen? Flitiga Ridsportläsare vet att Lina Dolk är allt annat än en novis i dressyrsammanhang. Sitt första SM red hon redan i tioårsåldern, på B-ponnyn Lilla Prim. Hon har även lagmedalj från NM med C-ponnyn Oj Oj. Och på det framgångar i allt från ungponny-SM till NM-guld med tidigare nämnda Jullan.


Systrana utanför stallet. Foto: Lina Nydahl

– Jag är yngst bland fyra syskon och vi har alltid haft hästar på gården. Elin och hennes tvillingsyster Emma är nio år äldre än jag så de drog väldigt snabbt med mig in i det livet. I början hoppade jag mest men efter att ha trillat av lite väl många gånger -bestämde jag mig för att satsa på dressyr.

När syster Emma drog till fjälls för att satsa på en kockkarriär fortsatte Elin och Lina att tävla både ponny och häst. Men i takt med lillasysters framgångar bestämde sig Elin för att lägga de egna tävlingsstövlarna på hyllan. Systrarna satsar sedan dess ändå gemensamt mot toppen, Elin som hästägare och bollplank och Lina som ryttare.

– Jag tyckte att det var mycket roligare att stå bredvid och hjälpa Lina och sedan har vi utvecklat det mer och mer. Jag gillar administration, stallskötsel och att leta lovande unghästar, medan Lina är grym på att rida. Vi kompletterar varandra väldigt bra, säger Elin som kombinerar hästsatsningen med att jobba heltid som undersköterska.

Ingen stor grej att starta företag
För Lina har siktet hela tiden varit inställt på att ha hästarna som yrke. Efter studenten i fjol är hon på god väg.

– Jag startade ett UF-företag sista året på gymnasiet, där jag erbjöd utbildning, tävling och försäljning av ponnyer och hästar. Det gick bättre än jag vågat hoppats på. Därför var det ingen stor grej att starta upp ett företag på riktigt nu under vintern.

Föräldrarna Catherine och Per är också med i döttrarnas satsning även om de inte deltar aktivt i den dagliga verksamheten. Den tidigare halmladan har byggts om till ridhus och i vintras stod det nya, hingstanpassade stallet klart. För närvarande står, utöver de fyra egna hästarna, en häst och tre ponnyer i utbildning hos Lina som planerar att tävla både ponny och häst under året.

– Ponnyerna som står här är till salu och eftersom jag får tävla ponny året ut är det dumt att inte ta chansen. Det höjer deras värde mer än om jag bara rider dem här hemma. Jag kommer dock inte att rida några mästerskap på dem efter-som jag själv känner att det blir lite orättvist mot yngre ryttare.

Späckat schema
Tempot i Linas liv är högt. Hon rider mellan åtta och nio hästar per dag och jobbar än så länge deltid i en matbutik i Sparreholm för att få kostnaderna att gå ihop. Hon driver en av Sveriges mest välbesökta hästbloggar med 32 000 unika besökare varje vecka. Dessutom följer närmare 52 000 personer hennes Instagramkonto.

Foto: Roland Thunholm

– Det är galet och ingenting jag någonsin hade räknat med när jag startade bloggen under ponny-tiden. Det var en träningsdagbok för mina närmaste och den stilen har jag valt att behålla även med alla läsare.

– I dag tjänar jag pengar på annonsförsäljningen och målet med bloggen är att den ska bekosta mina egna träningar och hästarnas försäkringar. Jag vill också försöka inspirera andra ryttare med att till exempel lyfta hur viktigt det är att träna hästarna varierat och att ta hand om sin egen kost och träning. Det är någonting många ryttare struntar i.

Funderade på att lägga av
Det som i dag är en seriös och målmedveten satsning mot framtiden hade kunnat få ett abrupt slut för två år sedan. Ponnyn Oj Oj skadade sig så allvarligt i hagen att han fick avlivas akut. I samma veva tvingades Elin ta bort sitt halvblod som fått cystor i sina bakknän.
– Jag var helt knäckt och funderade faktiskt på att lägga av helt med hästar. Men det ändrade sig lite oväntat, säger Lina med en blick på Elin.

Ett par veckor tidigare hade Elin sett en kort videosnutt på en smäcker men outbildad 5-åring i Danmark. Utan Linas vetskap och utan att provrida köpte hon skimmelstoet Lazzie. Hela tiden med tanken att lillasyster skulle bli dess ryttare.
– Fast det sa jag inte förrän hon var besiktigad och hemma. Lina hade aldrig gått med på det i det läget, konstaterar hon två år senare som stolt ägare till en av Sveriges mest framgångsrika 7-åringar.

Ett nödvändigt steg
Buden på Lazzie blir allt högre men hon är inte till salu. Såväl Elins som Linas sikte med stoet är Falsterbo i år och YR-klasser 2018. Biggles, som fått lite längre vintervila efter en lättare skada i boxen, är i sitt livs form och redo att med Lina i sadeln kämpa om en plats i U25-laget  under våren.

Jullan har Lina däremot valt att sälja, ett nödvändigt steg för att kunna fortsätta satsningen mot målet hon satte redan på B-ponny. Att en dag rida OS.
– Det kändes bra att sluta när vi var på topp. Hon har flera år kvar på juniornivå och jag känner mig stolt över att ha utbildat henne till att vara läromästare åt sin nya ryttare. De har vunnit allt de startat i hittills, säger Lina.

Försäljningen möjliggjorde också att Lina tillsammans med sin nya sponsor Housepartner kunde finansiera det 5-årige nytillskottet Danza Kuduro 2 (e Dimaggio-Riverside), till vardags kallad Kurre.
– Det känns häftigt att ha tjänat ihop till honom och jag tror han kan bli min Grand Prix-häst. Han ska starta unghästklasserna men jag tror det är om fyra, fem år han verkligen kommer att glänsa. Ibland önskar jag att det gick att spola fram tiden…

Text: Lina Nydahl

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången i nummer 5 år 2017.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden