Linn Arvidsson: ”Jag känner ingen press”

När Ridsport kommer och hälsar på hemma på den stora gården i Harplinge i Halland är Linn Arvidsson ovanligt låg.

– Jag har precis varit hos tandläkaren och dragit ut en tand som förberedelse för en tandställning, förklarar hon.

Men Linn Arvidsson visar prov på den fajteranda som är hennes signum, hon samlar ihop sig och svarar på frågor och berättar om sitt liv, sina funderingar och tankar kring framtiden.

Barn i ryttarfamiljer kan antingen få avsmak för den livsstilsdominerande ridsporten och vägra rida – eller så blir de minst lika hängivna som sina föräldrar. 
För Linn Arvidsson var det ingen tvekan, hon kunde knappt gå innan hon började rida.
– Ja, jag började tidigt och gjorde min första tävling som sexåring på B-ponnyn Dynamite, berättar hon. 

Förra året, i min debut i 1,45, slog jag pappa.

Linn Arvidsson.

Med Stings Yaris, också B-ponny, hade Linn massor av framgångar upp till och med medelsvår, innan hon som 13-åring lät Mathilda Hansson ta över ponnyn.
– Sedan började jag hjälpa Åsa Hellström. Jag tränade och tävlade en massa Irlandsimporter som hon sedan sålde vidare.

Under tiden hade Glenmorangie (f -12 e Cyklon-Landlord) fötts på gården. Pappa Niklas red in och utbildade valacken och hade sedan ambitioner att sälja hästen.
– Det gick inte så bra, folk tyckte att han var för liten med sina 164 centimeter, säger Niklas.

”Glen” fick vara kvar, och tilldelades Linn.
– Jag red childrenklasser då och fick testa Glen. Jag var väl elva-tolv år. Det gick jättebra.

Det kan man verkligen säga, för testet blev starten på något riktigt bra. Snart blev det juniorklasser och på senare tid även två klasser på 1,45-nivå. Det har blivit ett silver på JSM och internationella starter.
– Glen har varit väldigt jämn och fin och gjort massor av felfria rundor.

I september ingick Linn, tillsammans med Ida Selin, Liam Nilsson, Fanny Fridén och Ebba Danielsson, i det juniorlag som red finalen i Nations Cup i Sentower Park i Belgien. Laget kom femma och Linn och Glen nollade i båda rundorna.
– Jag har ridit tre Nations Cup i år och Glen har varit felfri i alla rundorna utom en, berättar Linn.

Laghoppningar är något hon gillar och det är också en markör på hennes uttalade tävlingsstyrka. Hon kan rida på vilken plats som helst i laget utan att det berör henne.
– Jag känner ingen press. Tvärt om gillar jag när det är höga förväntningar på mig.

Förmodligen hänger det ihop med hennes vinnarskalle.
– Ja, jag är väl som pappa …
– Förra året, på Sundbyholm, i min debut i 1,45, slog jag pappa. Jag var trea och han hade ett ner. Ser jag honom göra en snabb runda satsar jag på att slå honom.

Pappa Niklas ser naturligtvis potentialen i sin dotter och trots att de, inklusive sonen Lucas, gjort en hel del tävlingar tillsammans, inte minst utomlands, är Niklas noga med att Linns ridutbildning blir gedigen, att grunderna befästs. 

– Jag ser i vardagen hur pappa gör och jag får en massa tips av honom, säger Linn, som inför tävling gärna åker till grannen Jens Wickström och finslipar formen.

Linn har ridit juniorfinalerna i Falsterbo, Scandinavium, Elmia och Friends, allt med Glenmorangie. Men hon har också krav på sig att rida yngre hästar.
– Visserligen hjälper jag till och rider, men Linn har en egen 4-åring efter Cornet Obolensky. Jag vill att hon ska kunna rida unghästar också, säger Niklas.

På Linns hästlista finns också K&T Peekaboo (SWB sto f -14 e Diamentio VDL-Cardento, uppf Blädde Gård), Bodil kallad, och Cold Man (SWB val f -04 Cagancho-Tammer Fors xx, uppf/äg Maria Nilsson), kallad Ove.
– Ove började tävla först som 9-åring och är jättefräsch. Han får gå två 1,40-klasser per meeting.

På den listan kommer kanske även en 5-åring att stå, Caribbean Blue 1427 (Hann hingst f -18 e Chacoon Blue-Calido  I) som väckte stor uppmärksamhet vid unghäst-VM.
– Intresset för honom var stort men vi behåller honom nog. Jag har gjort det mesta på tävlingsbanorna och har snart gjort mitt. Caribbean Blue blir kanske en framtida häst för Linn, säger Niklas.

Längre bort i framtiden lockar jobb och vidareutbildning utomlands.
– Belgien, Holland, Tyskland, visst vore det roligt att testa, säger Linn.

Men först vill hon ta vara på sina återstående juniorår, inklusive EM-starter. Och så är det ju skolan. I höst började hon gymnasiet och hon går ett försäljnings- och serviceprogram.
– Det är mycket för att träffa kompisar utanför hästvärlden, säger Linn.
– Men sedan satsar jag på en ridkarriär. Mitt mål är att bli bland de bästa. Jag vet att jag måste lägga ner massor av jobb på att komma dit, men jag har fokus och jag är beredd på att göra jobbet.

Denna artikel publicerades först i Ridsport nr 20/2023.