Wilma Linell om att tävla familjens egna uppfödningar

Med stallet fullt av kvalitetshästar kan Wilma Linell nästan välja och vraka. Och det råder ingen tvekan, hon satsar hundra procent på en framtida internationell karriär.

– Jag går upp vid halv sex på morgonen och då hinner jag rida en häst eller mocka några boxar innan skolan, säger hon.

I våras gick hon ut nian och sedan blev det gymnasium med idrottsinriktning.

– Jag valde det som passar mig bäst, idrottsgymnasium i Lund, inte något rent hästgymnasium, säger Wilma.

Hon har ett tiotal hästar på sin lista men hon hinner inte rida mer än tre–fyra av dem om dagen.

– Mamma hjälper med mig några, liksom min lillebror Ludwig.

Jag valde det som passar mig bäst, idrottsgymnasium i Lund, inte något rent hästgymnasium.

Familjen Linell residerar på en gård i Dösjebro, i ett oerhört hästtätt område som ligger mellan Lund och Landskrona. Det var här på gården som farfar Göran lade grunden till en prestationsavel som 2023 fick utmärkelsen Årets Uppfödare. Göran Linell (och farmor Ingrid) finns fortfarande med i bilden men har flyttat till ett hus inne i Dösjebro.

– Farfar och farmor är här mest varje dag och hjälper till, berättar Wilma.

Nu är det pappa Fredrik och mamma Lina som sköter avelsverksamheten på gården och de har sannerligen utvecklat den. Här finns exempelvis en framgångsrik seminstation, som drivs tillsammans med den italienska veterinären Martina Campo. 

Man gör också embryortansfer och i en hage går en stor flock mottagarston. Samtidigt var ett av stallen under säsongen fullt av ston, med eller utan föl, som väntade på att semineras.

På en annan del av gården hålls familjens egna ston och det är de som ”tillverkar” Wilmas framtida tävlingshästar.

– Åtta av mina tio hästar är egna uppfödningar, säger Wilma.

Grunden till de flesta av hopphästarna hos familjen Linell är Heather Honey (KWPN f -82 e Nurprimus-Amor). Hon tävlades framgångsrikt av pappa Fredrik, tills hon gick in i aveln och fick nio avkommor. Bland dem kommer vi ihåg bland andra Pangea, Kiara, Midsummer och Capricorn. 

Pangea (e Robin Z) blev mamma till Texas (f-11 e Tornesch) som blev fransk mästare tillsammans med Pénélope Leprevost och sedan såldes till en spansk junior. En annan Pangea-dotter var Panthalassa som fick åtta avkommor, bland dem Tellus (e Tornesch), Arctic (e Kannan) och Atlantic (e Orlando).

Just Atlantic, född 2019, och Wilma har en historia för sig själv. Redan när Atlantic var föl uppstod ett speciellt band mellan flicka och häst. De tillbringade mycket tid tillsammans och när det så småningom blev dags för Atlantic att ”gå i skolan” var det självklart Wilma som lärde honom vad han skulle göra. 

Pappa Fredrik såg att Atlantic inte bara var en trevlig individ, han hade dessutom alla kvaliteter för ett hingstämne. Så Atlantic visades, fick godkännande och i våras blev det dags för bruksprov. 

Självklart ville Wilma visa honom, men det fick hon inte. Åldersgränsen för visare är 18 år, Wilma är 16. Men Wilma fick dispens. Inte för att visa vid hand, det fick Fredrik göra, men vid rid- och hopproven var det Wilma som satt i sadeln. 

Det gick alldeles utmärkt, Atlantic fick sitt hingstnummer, 1528, och är klar för aveln.

– Det var så kul att få göra det. Och när Atlantic sedan fick extremt mycket beröm från testryttarna för sin ridbarhet blev jag väldigt glad, säger Wilma.

Atlantic kvalade till Falsterbo och i höst har han debuterat felfritt i 1,30-hoppning. Hela tiden följer Wilma sina planer och fortsätter att utbilda honom, och de andra unghästarna, efter sin filosofi.

Jag vill ha positiv lydnad, hästarna ska tycka om det vi gör.

– Jag är väldigt noga med markarbetet, från början, påpekar hon.

– Jag börjar med skritt, gör övergångar. Går det inte i skritt, kommer det heller inte att fungera i galopp. Jag vill ha positiv lydnad, hästarna ska tycka om det vi gör.

– Jag jobbar också med mycket öppna och sluta och framdelsvändningar är otroligt lösgörande. I arbetet lägger jag också ofta in markbommar och småhinder.

Till vardags tränar Wilma för mamma och pappa, men en gång i månaden tar hon hjälp av Maria Gretzer och Jens Fredricson.

Wilma har, trots sin unga ålder, redan haft många framgångar. För tre år sedan tog hon brons på children-NM med Lowhill I Know Dat (kallad Alfie) och var trea i inverkans-SM. 2023 fick hon låna rutinerade Gurra Hop och red children-EM. I fjol gick hon till ute-SM-final med MaxiLord (f -16 e Mylord Carthago-Cardento, äg/uppf Lina Linell) och hon vann junioravdelningen av Baltic Cup.

– Baltic Cup är ett bra steg mot internationellt tävlande, resonerar Wilma.

Det har blivit en hel del starter i 1,40- och 1,45 hoppning, med både HM Grace och MaxiLord

Även om Baltic Cup gav Wilma en nyttig inblick i hur det är att tävla internationellt lär det inte bli mycket utlandstävlande, inte i år, hon vill ge sig och sina hästar ett utbildningsår och tid att satsa på unghästklasser, både med de egna fem hästarna och några hästar som ägs av andra. Men ungdoms-Grand Prixen i Falsterbo blev det, dock inte med någon familjeuppfödning.

– Nej, jag red HM Grace, tyskfödd efter Larco-Cancara. Hon ägs av Ulf Ljung, som också äger M, säger Wilma.

Det blev en sjätteplacering i första hoppningen och ett nedslag i finalen.

– JSM är också något jag gärna rider, och inne-SM på Flyinge. Men vi håller oss till planen, att bygga upp mig och mina hästar.

Fakta

Wilma Linell

Född: 2009.

Bor: Dösjebro.

Familj: Pappa Fredrik, mamma Lina, lillebror Ludwig, elva år, blandrashunden Cooper, tio år.

Gör: Går i skolan.

Drömmer om: Att kunna leva på att rida och komma upp på GCT- och mästerskapsnivå.

Klär mig helst: I ridkläder.

Favoritfärg: Blå.

Dold talang: Jag är rätt bra på fotboll. Spelade tills jag var elva år.

Föredöme inom ridsporten: Nicole Holmén. Hon kan sitta upp på vilken häst som helst och få fram det bästa i den.

Ser upp till: Angelica Augustsson Zanotelli och Marlon Zanotelli. Jag gillar deras mjuka sätt att rida.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2025.