På besök: Svensk plantskola i Nederländerna

Det är den varmaste dagen på året. Termometern visar på 38 grader i Weert, Nederländerna, och luften står still. Solen gassar över ridbanan där sex elever galopperar runt medan Vincent och hans kollegor instruerar. Klockan är strax efter nio men ryttarna har suttit till häst sedan fem i morse för att slippa undan den värsta hettan.

– Vi borde börja klockan fem oftare. Det är jätteskönt att börja tidigt och ha hela eftermiddagen ledig, utbrister Vincent.

Huruvida alla andra på anläggningen uppskattar de tidiga mornarna lika mycket är tveksamt. 

Valde att satsa på träning

Vincent har en gedigen ryttarkarriär bakom sig med ett lagguld på EM och en OS-start. Tränarrollen har dock alltid passat honom. Han började undervisa redan som ung och fortsatte under åren i toppsporten. 

När paret startade GDS valde han dock att ta ett steg tillbaka från den egna tävlingskarriären och i stället axla rollen som tränare fullt ut. Sedan fyra år tillbaka är han landslagsledare för det nederländska YR-laget och förbundskapten för andraligan seniorer. Tillsammans med de tre andra tränarna; tidigare svårklassryttaren Tom Martens, Spencer Roe, som red VM redan som 21-åring och Ivo Biessen, ansvarar han för elva ryttare och 46 hästar som har sin bas här på GDS. 

Valet att bli tränare på heltid var enkelt. Sporten finns kvar och än har han inte släppt tanken på att göra comeback om några år.

– Det är inget jag måste sträva efter just nu, för jag älskar verkligen det jag håller på med. Men om det ligger rätt i tiden och jag har en tillräckligt bra häst så vill jag gärna vara med igen. Drömmen vore kanske att tävla på högsta nivå med en häst vi fött upp själva, säger han och sneglar på Jonna som dykt upp i välstruken vit blus och mörka solglasögon.

– Ja, vi är väldigt nöjda med hur vi har det just nu. Alla våra ryttare vill rida på toppnivå så det är viktigt för oss att vi försöker ta dem dit. De tränar från morgon till kväll och är på tävlingar torsdag till fredag varje vecka, berättar hon. 

Populärt bland svenskor

Inte heller Jonna tävlar längre. I stället har hon rollen som verksamhetens ryggrad. Hon sköter all markservice, planerar resor till tävlingar, hjälper eleverna att starta eget företag och agerar värdinna när kunder kommer på besök.

Jonna är också en bidragande orsak till att GDS med åren blivit en populär anläggning för elever från Skandinavien. I dag håller inte mindre än sex svenska ryttare till här, däribland Ebba Danielsson och Ida Selin.

Många svenska tjejer kommer hit för att det känns tryggt att jag är här.”

– Jag tror att många svenska tjejer kommer hit för att det känns tryggt att jag är här. Vi är som en stor familj allihop.

Jonna, som ridit sedan barnsben och tävlat internationellt som young rider, visste tidigt att hon ville jobba med hästar. Att bli toppryttare kändes dock aldrig som något alternativ.

– Jag ville hitta min egen väg och det har jag gjort. Nu får jag vara med och njuta av sporten men behöver inte rida själv och det är jag ganska nöjd med, konstaterar hon med ett skratt. 

Bygger till hela tiden

Vi lämnar ridbanan och slår oss ner på altanen utanför det luftkonditionerade huset. Bakom oss lockar poolen som används flitigt på sommaren, i vardagsrummet står tv:n på och visar banhoppning. Vid stallarna byggs det för fullt och bakom sandbanorna och gräsbanan håller en anlagd park på med planteringar och grönska på att ta form.

– Jag vill att vi ska ha en fin plats att rida på och ett ställe vi kan gå till för att beta hästarna, förklarar Jonna och avslöjar att utvecklingsplanerna inte tar slut där.

Så fort det kommer in lite extra pengar i företaget, oftast via en hästförsäljning, så passar hon och Vincent på att bygga till. Härnäst blir det ett gym, en bar och två finare lägenheter för kunder. Steg för steg tar drömanläggningen form. Privat finns det en dröm om att så småningom jobba lite mindre och ha mer tid för varandra. 

Olika personligheter

Som företagare har Jonna och Vincent samma målbild, men som personer är de väldigt olika. Vincent vill helst springa i full fart framåt, tar gärna risker och satsar innan pengarna finns på kontot, medan Jonna tvärt emot helst går fram sakta men säkert.

– Mina föräldrar lärde mig att spara och aldrig spendera mer än du har. Och sen träffade jag han här, som älskar att ta risker och startade bygget av anläggningen innan ekonomin var löst, säger Jonna. 

Hon tror ändå att de kompletterar varandra väl.

– Jag tror att vi är en bra kombination, även om det är stressigt för mig, ha ha. Om vi båda var som jag hade inget hänt här och om vi båda var som han så hade det blivit katastrof.

Viktigt med respekt

Vincent har många styrkor, menar Jonna. Han är bra på att träna andra och ge självförtroende till ryttarna. Han är bra på att hitta fina hästar och matcha dem med rätt ryttare och är bestämd i sina åsikter, en fördel när man vill göra affärer.

– Många har respekt för honom och det tror jag är viktigt. Om han säger att eleverna gjort något bra så vet de att det verkligen är bra, annars skulle han aldrig säga det. Hans svaghet är kanske att han alltid ställer upp för alla och inte kan säga nej.

Vincent håller med men säger samtidigt att hans oförmåga att säga nej faktiskt gjort att han ramlat över en och annan oväntat bra affär.

När han ska beskriva sin hustru svarar han snabbt att hennes kanske viktigaste egenskap är att hon alltid står bakom honom till hundra procent.

– Visst kan hon vara tveksam till mina idéer ibland, men när hon väl hakar på så är hon fullständigt med mig. Vi måste göra det här tillsammans och vara lika engagerade båda två, annars går det inte. Sen är hon jättebra med kunderna. Hon skapar familjekänslan i vår verksamhet och är väldigt stark i sin roll.

Cool Audi-ryttare

Att det skulle bli Nederländerna och egen verksamhet var aldrig självklart för Jonna. Hon som började rida på ridskola hemma i Sverige tävlade mest lägre klasser på ponny innan hon som young rider kom ut på SM och senare gjorde några starter internationellt. Det var på en tävling i Europa som hon först fick upp ögonen för Vincent.

– Han red för Audi då och det tyckte jag såg coolt ut, minns hon leende. 

Väl hemma skickade hon en vänförfrågan på Facebook och fick snabbt ett meddelande tillbaka från Vincent, som också lagt märke till henne.

Jonna som pluggade business management och projektledning, hade dragit ner på ridningen men under sommarlovet åkte hon ner för att rida hos Malin Parmler, vars pappa Lars varit Jonnas tränare under alla år. Där träffades paret igen och det som skulle bli en sommarflirt visade sig i stället bli ett livsavgörande möte för dem båda.

Fick ta över hela ansvaret

Efter ett år av distansförhållande fick Jonna jobb som unghästryttare på Audis anläggning, De Margaretha Hoeve, och flyttade ner på prov. När managern på anläggningen så blev gravid, fick Jonna plötsligt ta över hela driften och ansvaret för 120 hästar och 20 anställda.

– Den tiden fick mig att växa väldigt mycket. Jag blev ju tvungen att lära mig jobbet snabbt. Jag tror jag jobbade i fyra månader utan en enda ledig dag. Men jag trivdes och tyckte om känslan av ordning och reda.

I takt med att Vincent tog sig an fler elever kände paret att de växte ur sina yrkesroller och bestämde sig för att starta eget.

– Vincent hade en hästägare som ville investera i oss. Om vi hittade ett ställe att bygga på skulle han gå in som vår bank, eftersom företaget var för nytt för att få lån från banken. 2013 flyttade vi hit och två år senare kunde vi köpa loss anläggningen från sponsorn.

Farrington hörde av sig

Till en början var det bara Jonna, Vincent och en hästskötare men med åren har verksamheten vuxit. I dag är GDS fyra tränare, elva ryttarelever, 46 hästar och 15 anställda.

Jonna och Vincent tror att mycket av framgången beror på att de haft bra samarbetspartners. Den första sommaren med egen anläggning ringde Kent Farrington, som då var världsetta, och frågade om han fick hyra in sig i stallet.

– Vi hade egentligen inte plats men det kändes som en bra grej för oss så vi satte upp tältstallar till våra egna hästar så fick han ta boxarna, minns Jonna.

Hästaffärer ger tillskott

Fast Vincent och Jonna aldrig vill vara beroende av hästförsäljningar så ger hästaffärerna ett tacksamt tillskott. 

– Det är inte min favoritsyssla men vi måste göra det ibland. Många hävdar att marknaden är tuff och att det är svårt att sälja hästar men här håller jag inte alls med, säger Vincent. Det handlar snarare om att säljare överskattar hur mycket deras häst är värd.

– Man hör rykten om andras drömaffärer och vill sälja lika dyrt. 90 procent av säljarna är inte realistiska när de prissätter. Om vi var mer realistiska skulle vi sälja mer och ha bättre ruljans. Du hör ofta snack om hur dyrt olika hästar sålts, men hur många hästar som faktiskt såldes för den där drömsumman vet vi inte.

Själv föredrar han att sälja till ett bra pris där köparen blir nöjd – och sedan köper fler hästar.

– Det handlar inte om att sälja en häst dyrt, utan snarare att sälja tio hästar för ett rimligt pris till nöjda kunder. Tänk långsiktigt.

Dags att sälja

Jonna och Vincent tror det är viktigt för eleverna att lära sig att göra hästaffärer. När Vincent ser att det är dags för en elev att sälja så säger han det.

– Jag förklarar fördelar och nackdelar med att behålla hästen. Jag tror verkligen att de måste lära sig att sälja bra hästar.

Jonna håller med.

– Ja, vi ser verkligen hur mycket ryttarna växer av att göra en riktigt bra affär. De får se resultat av att ha gjort ett bra jobb med hästen. Och föräldrarna, som ofta är de som finansierar ryttarnas satsning, får också se vinst i sin investering. Det bästa vi vet är när eleverna kan sälja en häst de köpt via oss och göra en bra vinst på affären.

Långsiktig träning

Framförallt är GDS en träningsanläggning. Att komma hit som elev innebär ett långsiktigt åtagande. Vincent ser helst att eleverna planerar att stanna i minst ett år. Det går helt enkelt inte att få in ryttarna i systemet och ge dem adekvat träning på ett par månader, menar han.

– Det tar tid att växa ihop som ryttare och tränare och de flesta väljer att stanna betydligt längre.

Vi välkomnar både de som rider 1,10 och de som rider trestjärnigt.

Parets första elev, tjeckiska ryttaren Emma Augier de Moussac som red i både EM och VM, kom att stanna i elva år. Ida Selin har varit på GDS inte mindre än sex år och finska Aura Vasama kom hit för fyra år sedan. 

– Vi välkomnar både ryttare som rider 1,10 och de som redan rider trestjärnigt. För mig som tränare ska det inte vara avgörande. Visst är det roligt att åka på stora tävlingar, men om jag får träna en ung ryttare som verkligen anstränger sig och gör sitt bästa, även på låg nivå, så är det väldigt givande för mig.

Två söner

Det har hunnit bli dags för lunch och några av ryttarna samlas runt köksön inne i det svala köket. Jonna och Vincents ena son, femåriga Spencer, har kommit hem från skolan och följer gärna med när föräldrarna visar runt på anläggningen. Varken Spencer eller hans två år äldre bror Nicola är särskilt hästintresserade. Spencer hoppar dock gärna hinder på egen hand medan Nicola mest spelar fotboll.

– För oss spelar det inte så stor roll om de vill rida, så länge de hittar något de brinner för, säger Vincent. 

Barnen pratar både holländska och engelska och Jonna är också noga med att de lär sig svenska. Efter flera år med Jonna och många svenska ryttare på anläggningen pratar även Vincent svenska, även om han föredrar engelska. 

Skapa en ny identitet

När Jonna får frågan om hon saknar Sverige svarar hon direkt att hon saknar närheten till familjen och nära vänner. Att kunna ses spontant på en snabb kaffe. Samtidigt kan hon inte drömma om ett bättre liv än det hon skapat här i Nederländerna.

– Det roligaste med att flytta utomlands är att du kommer lite som ett oskrivet blad och kan skapa din identitet på nytt.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 12/2025.