Ridsport Play: Ville inte köpa hästgård – de bygger hellre själva

Tänk dig Skövde. Tänk dig ett område strax utanför Skövde där hästgårdarna avlöser varandra, med hästanläggningen Grevagården som en centralpunkt. Där ligger Smedjebron, platsen där Annelie och Johan Ottosson bygger upp sin gård, enligt filosofin En byggnad om året.

I fjol stod ridhuset klart, vilket med tanke på att familjen gör så mycket de kan av egen kraft, tog lite mer tid än ett år.
− Ja, mamma Mia, sammanfattar Johan Ottosson familjesatsningen.

Valde mellan att rusta gammal gård och börja från noll

Men låt oss ta det från början. Johan och Annelie har båda ett hästintresse och har alltid velat bo på landet, och när det stod klart att äldsta dottern Wilma inte gick att hålla borta från hästarna, insåg de att det var en hästgård de skulle satsa på.
− Men vi bygger inte för våra barn, utan för vår skull. Barnen ska känna sig fria att flytta vart de vill och jobba med vad de vill, säger Johan.

De ville forma gården som de ville ha den, och började därför med att köpa mark. På de sju år som gått sedan dess har de byggt tre lösdrifter, anlagt en ridbana, byggt ett ridhus med tillhörande cafeteria, sjukstall, en mindre bostad samt några mindre lokaler med plats för andra verksamheter.

Vi bygger inte för våra barn, utan för vår skull.
Johan Ottosson

Detta samtidigt med att både Johan och Annelie arbetar heltid.
− Vi har inte hunnit rida så mycket själva de senaste åren, konstaterar Annelie.
− Hittills har vi lagt 10 000 timmar på bygget, lågt räknat. Bara ridhuset lade vi 4 000 timmar på, säger Johan.

Men varför börja helt från noll och inte ha en gård i grunden, är ju den givna frågan.
− Vi har en gammal släktgård i Askersund med stallverksamhet, och vid generationsskifte valde vi att inte renovera det gamla stallet, eftersom vi insåg att det skulle innebära både begränsningar och kompromisser, säger Johan.

Modernt men med gammal gårdskänsla

Ett nybygge, dessutom i egen regi, innebär att de styr över alla flöden och i lugn och ro kan fundera på nästa steg, och hitta sina egna lösningar.

Ett signum är att byggnaderna ska se ut som gamla gårdsbyggnader med röda väggar, svarta knutar och torvtak. Lösdrifterna har inga enkla vindskydd utan rustika byggnader som mer liknar stall där hästarna kan gå in. Till varje lösdrift hör också ett torkrum och en uppställningsplats med spolspilta och solarium.

Två eller tre hästar hålls i varje lösdrift.
− Att bygga lösdrifter med den här utformningen är inte billigare än ett stall, utan det handlar mer om en filosofi, säger Johan.

− Vi har allt klart för att bygga ytterligare två lösdrifter, och vi har kö till platserna. Sedan handlar det om att matcha såväl hästar som människor, fortsätter Johan, som hittills aldrig stött på någon häst som inte kan gå i lösdrift.

Tvärtom berättar dottern Wilma om en ponny de hade som gnagde sönder en box på tre veckor men som blev helt lugn när han fick gå i lösdrift.
− Då är det betydligt vanligare att hästägarna inte klarar av lösdrift, för att de är för oroliga, eller ovana, säger Johan.
− Vi är noga med att de som vill ha sin häst här har förstått vad detta med lösdrift går ut på, och har tänkt igenom det, fortsätter Annelie.

Även kring ridhuset har familjen en tydlig filosofi. Ingen av dem är tränare, utan i stället upplåter de ridhuset åt ett antal tränare som kommer regelbundet.
− Målet är två tränare per disciplin, och vi vill bara ha tränare här som behandlar människor och hästar väl, och som har en positiv attityd, säger Johan.

Upplägget är att Johan och Annelie sköter allt det praktiska med marknadsföring, bokning av elever, betalning och schemaläggning, medan tränarna kan fokusera på sin träning.

Besökande ekipage kan rida hit

Förutom hopp- och dressyrträningar arrangeras träningar i working equitation regelbundet, liksom trick- och miljöträning. Även en islandshästtränare är kuten till Smedjebron. Med jämna mellanrum arrangeras också öppen bana, och en sådan pågår när Ridsport är på besök.

Då och då rullar en hästtransport in mot ridhuset, medan andra kommer ridande, eftersom Ottossons har sett till att det finns ridvägar till och från gården.

Ridhus med möjlighet till multifunktion

Att få ett ridhus på plats var ett viktigt mål för döttrarna Wilma och Josefine, som båda rider.
− Vi drömde om ett ridhus och tjatade om det, säger Wilma.
− Men vi förstod nog inte hur mycket jobb det skulle innebära, fortsätter Josefine.
− Den enda som förstod var nog Johan, säger mamma Annelie.

Som allt annat gjorde de så mycket som möjligt själva, och nu står ett isolerat ridhus med en ridbana på 20×60 meter där. Ridhuset är godkänt för 150 personer, så där kan hållas clinics eller marknader med publik. Dessutom finns en cafeteria som Wilma designat, med möbler och porslin inköpt från olika håll.

Ridhuset stod klart i februari 2020, och bara veckor senare lamslogs samhället av pandemin.
− Vi blev först livrädda att vi skulle stå utan kunder, och att vi inte heller skulle kunna få tag i material så att vi kunde bygga klart, men så blev det lyckligtvis inte, säger Johan.

Som för så många andra blev efterfrågan på träningar snarare större än de hade räknat med.

Vill erbjuda bed and box

En framtidsplan är att kunna erbjuda ett hästhotell, eller bed and box, med övernattningsmöjligheter för både häst och ryttare.
− Dels tänker vi att människor ska komma hit med sin häst några dagar för att rida ut i markerna här, kanske besöka Sommarland en dag, och delta i en träning dagen därpå.
− Eller så kommer de hit på en träningshelg, och vi har boende för både människor och hästar, säger Johan.

Ett annat mål är att få annan verksamhet i de fristående mindre byggnaderna på gården.
− Kanske foderförsäljning, eller en equiterapeut.

− Hela vår idé är att forma anläggningen efter verksamheten, inte tvärtom, fortsätter Johan när vi går förbi betongblock i ett rutmönster längs ridhusets långsida.

Här ska det bli gästboxar. En dag.

− Vi tror på att växa sakta, och ha roligt under tiden. Jag visste att det här skulle ta all fritid i flera år, säger Johan.

Inte minst kvinnor utgår från att det är Johan som gör jobbet
Annelie Ottosson

Jag frågar om de rekommenderar andra att bygga upp sin egen anläggning.
− Inte om man inte vet vad man ger sig in på, blir svaret från Johan.
− Man måste vara allmänt händig, för det kan bli väldigt dyrt om det blir fel, säger Annelie som berättar att hon flera gånger blivit provocerad av att besökare har berömt Johan för alla byggnader.
− Det får man höra inte minst från kvinnor, som utgår från att det är Johan som gör jobbet. Men jag har jobbat minst lika mycket, och det är jag som kör lastmaskinen.
− Det är en förutsättning att flera är med, slår Johan fast.
− Fast det är du som är projektledaren, lägger Annelie till.

En blick över byggnaderna fångar in ridhus, lösdrifter, cafeterian, en särskild plats för gödseln, mindre byggnader med sjukstall och plats för andra verksamheter, men en sak fattas. Ett bostadshus.
− Än så länge har vi mindre övernattningsmöjligheter på gården, men bostadshuset finns inne i Skövde.  Fast grannarna i Skövde undrar alltid var vi är, säger Annelie

När står allt klart då?
− När vi är pensionärer, säger Johan, 45, och Annelie, 48 år. Och så skrattar de.