Svenska Anna jobbar som hoppryttare i Portugal

Anna Lindberg hamnade i Portugal av en slump. Hon tävlade upp till 1,40 i Sverige som tonåring, men när hennes häst blev sjuk och fick avlivas tappade hon lusten och bestämde sig för att prova något nytt.

Det resulterade i att hon i tjugoårsåldern flyttade till London och Australien för att plugga och jobba inom modebranschen. Under sju år red hon inte alls.

– Sedan åkte jag till Portugal på ridsemester tillsammans med min mamma och kände direkt när jag satt upp på hästryggen igen att det är ju det här jag vill hålla på med, säger Anna.

Hon åkte tillbaka till samma ställe på semester flera gånger och blev till slut erbjuden ett marknadsföringsjobb där.

– Men jag ville helst jobba med hästar så när min nuvarande arbetsgivare Antonio Portela Carneiro för snart tre år sedan erbjöd mig att börja jobba som beridare hos honom bytte jag arbetsplats, berättar Anna.

Det finns många tillfällen att tävla internationellt i Portugal under ett år enligt Anna.

Antonio är flerfaldig portugisisk mästare i hoppning och har ridit både EM och VM. På gården där han bedriver sin verksamhet, utanför Porto i norra Portugal, har han i dag ett drygt 20-tal hästar i träning.

– Systemet här påminner mer om det amerikanska än det svenska. Eleverna har sina hästar uppstallade hos sin tränare och får både rid- och träningshjälp. Så jag hjälper Antonio att rida hans hästar och en del elevhästar under veckorna. Dessutom har jag tre hästar som mina egna. En äger jag själv och två är Antonios, säger Anna.

En av de senare är en 5-åring ”lite sen men bra” och en är Antonios gamla tävlingshäst.

– Min egen häst är fortfarande väldigt grön men har mycket kapacitet. Den går i dag 1,45-1,50. Även om jag i Sverige red någon 1,40 så hörde jag nog inte hemma på den nivån då egentligen. Jag har lärt mig jättemycket här och Antonio är väldigt hjälpsam, säger Anna.

Även om Anna startade 1,40 i Sverige tycker hon att hon har utvecklas jättemycket sedan hon kom till Portugal.

Hon känner till flera svenskar som åkt till Belgien, Holland, Tyskland eller England för att utvecklas men som bara fått rida lite unghästar utan att få chans att tävla. Den risken är mindre i Portugal anser Anna.

– Här blir man inte en i mängden utan får mer uppmärksamhet.

Vad finns det för mer fördelar med Portugal?

– Klimatet gör att man kan tävla året om ifall man vill, även om många tar det lite lugnare i augusti när det kan bli väldigt varmt. Dessutom arrangeras det upp emot 30 internationella tävlingar varje år i Portugal med ett flertal FEI-klasser som ger poäng på rankinglistan.

– Sedan är kostnaden för att utbilda och ta upp en unghäst i klasserna lägre eftersom prisnivån här är lägre. Stallhyra, tränings- och tävlingsavgifter, foderkostnader – allt är billigare.

Finns det några nackdelar?

– Kulturen är rätt macho och man behandlar nog hästarna bättre i Sverige där man har mer respekt för djur än här. Till exempel får hästarna inte så ofta gå ut i hagen i Portugal. Fast det har jag sett till att våra hästar gör, säger Anna.

– Sedan är sporten över lag lite mindre här än i Sverige men hoppning börjar komma mer och mer. Och även om antalet starter kanske är något färre per klass än i Sverige finns det en hel del bra ryttare här som även hävdar sig väldigt bra internationellt, även om man fortfarande inte ser så mycket av Portugal i den absoluta toppen.

Vad tror du att det beror på att så få svenska ryttare flyttar till Portugal?

– Jag vet inte men Portugal är ju väldigt långt från Sverige och många tänker nog inte på Portugal som ett hopp-land. De flesta hästmänniskor tänker nog på lusitanos och klassisk dressyr när de tänker på Portugal. Men svenska ryttare och groomar är väldigt uppskattade här, jag får ofta förfrågningar om jag känner någon annan svensk som jag kan rekommendera.