VägskälMedan ridskolor larmar om ekonomisk kris finns hästverksamheter som lockar ryttare i alla åldrar. Vad gör de annorlunda och vad kan resten av ridsporten lära? Det frågar sig dagens två debattörer, professor Alexandra Waluszewski och hästentreprenören Helen Berg.
Ridskolekrisen kräver en ny syn på vad hästlivet kostar

Få har väl missat höstens alla larm om ridskolor i kris. SVT Nyheter har återkommande rapporterat om hur ridklubbar runt om i landet brottas med ekonomiska svårigheter. Ridsport berättade nyligen att ”ridskolekrisen” var ett av fokusområdena på Elmia.
Hälsan tiger still heter det ju. Kanske gäller det också i hästvärlden. Parallellt med krisande ridskolor finns en typ av verksamheter som lyckas hålla sig borta från ruinens brant. Som har något speciellt, som gör att ryttare, från unga till vuxna i alla åldrar, envist och passionerat håller fast vid ett liv med hästar.
Flera är vad som lite förenklat kallas ”turridning på islandshäst”. Bakom titeln döljer sig vanligen en stor variation av aktiviteter, med allt från ridning med fokus på naturupplevelser till ridskola och träning för välrenommerade, gästande instruktörer.
Och utan vare sig ekonomiska kriser eller glamour, så uteblir den mediala uppmärksamheten.
Glädjen i att uppleva hästar, ridning och träning i terräng är den gemensamma nämnaren. Tävlas det så är det vanligen på klubb- och distriktsnivå, en bra bit från eliten. Och utan vare sig ekonomiska kriser eller glamour, så uteblir den mediala uppmärksamheten.
Hur kan då en naturbaserad ridverksamhet skapa både en stabil bas av trogna ryttare – och kontroll över kostnaderna? Låt hästarnas prioriteringar styra investeringarna. Hästarnas främsta intresse är ett liv i flock, vilket premierar deras fysiska och social välmående. Flockliv kräver förstås tillgång till marker och ligghallar.
Men hästar ställer inga krav på mångmiljon-investeringar i ridhus och klubbhus.
Ett enkelt fikarum på ett stall-loft, inrett med möbler från second hand, lockar till långa eftersnack.

Med naturen som ridhus kommer framåtbjudning, balans och styrka på köpet. Likaså ridglädje och samspel. Hästar som är vana med att tränas i terräng, kan bjuda erfarna ryttare på pigga, väl separerade gångarter – och barn och unga en trygg upplevelse av den första ridturen i skogen. En utomhusridbana är ett bra komplement. Ett enkelt fikarum på ett stall-loft, inrett med möbler från second hand, lockar till långa eftersnack.
Vår erfarenhet är att det är mixen av prestigelöst lärande, glädjefylld ridning och gemenskap som lockar.
”Vi vill något mer än att bara rida lektion i ridhus” är en vanlig förklaring bland ryttare som söker sig till ridning och träning i naturen, särskilt från de yngre.
Vuxnas ökade fokus på prestation skrämmer bort unga från fritidsaktiviteter.
Har stora delar av ridsporten samma problem som ungdomsidrotten generellt?
Resultat från Centrum för Idrottsforskning (2026) visar att vuxnas ökade fokus på prestation skrämmer bort unga från fritidsaktiviteter. Enligt forskarna driver prestationsfokuset också investeringar och kostnader. Prestationskraven tvingar fram avgiftshöjningar och ”organiserar bort’”det glädjefyllda.

Om det stämmer för hästvärlden, så är det hög tid att granska vilka kostnader som kanske är nödvändiga för eliten, men inte för bredden. Och att värna kärleken till hästen, till naturridning och gemenskapen med likasinnade.
Det som är hjärtat i hästliv.
Alexandra Waluszewski, professor em. Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.
Helen Berg, ägare och verksamhetsledare, Kalvbergsåsens islandshästar.
Tillsammans författare av boken ’Islandshäst i Värmlandsskog. Rid, träna och njut i naturen’ (2026).
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på