Catharina Hansson: ”Ridsporten är för naiv – dags att införa en etisk sponsorkod”

Det blev extremt tydligt nu under våren, när debatten kring Falsterbo Horse Shows sponsor Al Shira’aa Stables från Förenade Arabemiraten nådde orkanstyrka och skakade hela ridsport-Sverige.

Ska vi se Al Shira’aa som ett progressivt företag lett av en kvinna från ett reformvilligt land – eller som en del i ett propagandamaskineri där klassiska ridsportevent används för att sports­washa en hårdför regim med sharia­lagar och nolltolerans mot opposition?

Nyligen postade Al Shira’aa ett inlägg i sociala medier som kändes väldigt tydligt riktat till den kritiska svenska publiken. Där pratar svenska hoppryttaren Annika Axelsson om sina hästägare från UAE och hur betydelsefullt det är att Al Shira’aa sponsrar de gamla klassiska tävlingarna.

Och hon är långt ifrån ensam. Hela Global Champions Tour, många andra stortävlingar och flera av sportens främsta ryttare, hästhandlare och tränare lutar sig tungt mot miljoner från diktaturer i Gulfstaterna. Om alla plötsligt skulle tvingas avsluta de här samarbetena skulle ridsporten implodera.

Vi lever i vår lilla bubbla, naiva insnöade hästnördar som är ganska omedvetna om världen runtomkring.

Fallet med Al Shira’aa och Falsterbo visar hur djup konflikten kan bli när moral, pengar och politik krockar. Samtidigt verkade många, inte minst arrangören själv, helt omedvetna om att här fanns en problematik. Det är på många sätt symptomatiskt för ridsporten. Vi lever i vår lilla bubbla, naiva insnöade hästnördar som är ganska omedvetna om världen runtomkring.

Just därför behöver Svenska Ridsportförbundet ta initiativ till en etisk sponsorkod – en tydlig policy med krav på transparens och med riktlinjer för vilka typer av samarbeten ridsporten inte bör stå bakom.

Jag skriver ”bör”, för det är – åtminstone i dag – inte i första hand reglering och förbud som behövs, utan ett uppvaknande. Alla, från stora tävlingsarrangörer till enskilda ryttare, måste börja bli medvetna. Måste börja inse sin roll i ett sponsorsamarbete – ja utbildas! Lära sig att fråga:

Vem är det jag får pengar av och vad står den personen, företaget eller nationen för? Är jag beredd att sätta mig in i vilka problem som kan finnas när det gäller mänskliga rättigheter, hållbarhet, hästvälfärd, jämlikhet? Är jag beredd att som arrangör eller idrottare bli en representant för den sponsorn? Bli en som genom mitt samarbete stöttar de värderingarna och den etiken? Är jag beredd att ta konsekvenserna när det blåser upp till storm i sociala medier? Om jag själv bojkottas?

Det här är val som måste göras med öppna, kritiska ögon – ridsporten får inte bara tacka och ta emot.

Det handlar inte bara om etik och moral. Det handlar också om ren pragmatism. Inte bara om ”vem vill jag vara” utan också om ”vem har jag råd att vara”. Ingen lever i ett vakuum, inte ens ryttare. Har jag råd att tacka ja till vilka pengar som helst och bli bränd för all framtid hos andra sponsorer med en stark etisk kod och hos publiken?

Falsterbo Horse Show avbryter samarbetet med Al Shira’aa på grund av hat och hot. Inte för att man ser några etiska problem eller lyssnat på kritiken. Det återstår att se om alla som lovat bojkotta tävlingarna nöjer sig med det och kommer tillbaka. Oavsett blir det troligen lika publiktätt som vanligt på näset. Minnet är kort och jag gissar för övrigt att de som var mest drivande i debatten inte tillhör den trognaste falsterbopubliken.

Det är inte lätt att säga nej till pengar. Men det är ännu svårare att återfå förtroende när man har sålt ut sina värderingar. Ridsporten har fortfarande chans att visa ledarskap i en tid då frågor om etik och ansvar blir allt viktigare – för publiken, för aktiva, för sponsorer med en hållbarhetsagenda och för alla oss som älskar sporten.

Jag vill inte höra Svenska Ridsportförbundets representanter säga en enda gång till att ”vi jobbar med värdegrundsfrågorna”. För mig betyder det snack utan verkstad. Det vi vill se nu är handling.