Rolf-Göran Bengtsson: ”Tre svenskar i finalen handlade inte om tur”

Rolf-Göran Bengtsson är Sveriges hoppreserv i Tokyo och lyfts av silvermedaljören Peder Fredricson som en viktig kugge i hjulet när det kommer till de svenska framgångarna i onsdagens hoppfinal. Ridsport fick ett snack med den rutinerade mästerskapsryttaren som varit ett stort stöd för de svenska ryttarna på marken.

Vad är känslan just nu?
– Det är en fantastisk prestation av alla tre. Det är sex ryttare som rider felfritt och tre av dem är svenska. Hade någon sagt det innan, då hade det varit att önska väldigt mycket – och så blir det så. Men det var inte tur att det blev så, det var verkligen förtjänt, säger Rolf-Göran Bengtsson.

Hur gick taktiksnacket i finalen?
– Till sist var det egentligen inte så många alternativ att välja på. Så som vi hade tänkt oss och trott, så blev det också genomfört. Det visade sig vara den riktiga planen. Med den knappa maxtiden fanns det ingen tid att göra ett extra galoppsprång, det märkte vi på två av dem som var felfria men som fick tidsfel.

Hur mycket tittade ni på de andra ryttarna?
– Man tittar på någon i början för att känna av maxtiden och lite för att få ett svar på att ens egna plan är den riktiga. Sedan kör man sitt eget race. Man har gjort sin bedömning och gör sin egen plan – och försöker följa den så mycket som möjligt.

Den röda kombinationen ställde till det en del?
– För de här hästarna och ekipagen, och den rutinen de har, var det inget som var jättesvårt. Vi pratade om att se till att komma in på rätt sätt och sedan förlita sig på hästarnas kvalitéer. Där var vi ärligt talat inte så oroliga som många andra var. Det var liksom två hinder som skulle hoppas.
– Alla de här tre ryttarna kunde ta den optimala distansen in och då hoppade hästarna optimalt. Planket som låg på de raka skållorna tålde ingenting, men det tänker man inte på när man sitter på sådana hästar som de gör. Det är i stort sett som att rida på vilket annat hinder som helst.

Det är många världsstjärnor som har fallit längs vägen – vad beror det på?
– Det är hästsport. Många kan göra det bra, men lika lätt är det att få fyra fel utan att du har ridit dåligt på något vis. Hästen kan ha hoppat bra, du kan ha haft en bra plan och du kan ha ridit bra. Trots det kan du komma ut med fyra fel. ”That’s life”, så är det med hästar. När vi behöver lite tur får inte turen lämna oss.

Vad hade Sverige kunnat göra annorlunda?
– Alla gick in för att ta sig upp på pallen, det är inget att orda om. Alla ville det lika mycket. Henrik var den som inte riktigt fick till sin omhoppning så som han hade önskat att den skulle bli. Ibland blir det så när man rider fort.

– Du får en framåtdistans som du kan fortsätta på, men ibland blir den där framåtdistansen för lång och för svår. Du kan inte ta den, och då får du fortsätta på ett galoppsprång till. Då vet man med sig att man förlorar mot de andra som har lyckats, för Henrik blev det tyvärr så. Han fick ett par språng mot slutet av banan, där han inte kom med flyt och var tvungen att vänta på sin distans. Han kunde inte fullfölja den femdistansen som de andra gjorde.

Henrik var märkbart besviken …
– Det är klart att det känns ännu värre när hästen har hoppat så bra och man får ta det på sitt eget konto. Jag kan förstå det. Man är djupt besviken när man är så nära och trots allt så lång ifrån. Men det kommer att lägga sig med tiden. Det är mycket känslor nu.

– Att vara tvåa, fyra och femma på ett individuellt OS, det är något som aldrig har hänt förut. Jag vet ingen annan nation som har gjort det på detta sättet.

Hur har det varit att stå bredvid – har det inte krupit i kroppen?
– Givetvis! Att se alla de fina hindren och att vara på ett sådant här meeting som är så stort, det är klart att man vill rida. Men just nu är de här tre bara så mycket bättre, det är inget att orda om över huvud taget. Jag har njutit av att få vara support så gott jag har kunnat och att det har gått så här bra.

– Jag har varit med alla tre på marken, men jag säger inte mycket. Jag håller inga lektioner och säger vad de ska göra. Jag är mer bara en support om de vill fråga något – om det är något tips jag kan ge som de kan känna sig trygga med.

Vad tänker du om det nya formatet?
– Det får vi se när det är färdigt. Frågan är om laghoppningen trots allt inte ska vara först. De har använt sitt krut ganska hårt och nu ska de gå in i laghoppningen. Sedan hoppar våra hästar väldigt fint, de är lätta, det är inga stora, tunga hästar och de har bra blod. Därför tror jag nog att det ska gå fint.

Om det hade varit laghoppning idag istället, vilken skillnad hade det gjort?
– Hade det varit lagtävling idag hade saken varit klar. Jag kan förstå att vi är favoriter, men det är en del andra nationer som inte har varit med och hoppat alls idag. Annars går alla lika mycket och sedan rider man individuellt. Nu är förutsättningarna ganska olika från ekipage till ekipage när det kommer till hur mycket de har hoppat innan. Där tycker jag kanske att vi gör det i fel ordning.

Vilka är dina bästa medaljtips?
– Du menar vilka som vinner silver och brons? skrattar Rolf-Göran Bengtsson.

– Det är svårt att säga. Jag tror att USA är en sådan nation som kommer vara ganska farlig. De hade inte med någon till finalen idag, det var man nog väldigt förvånad över. Irland är starkt, de hör till dem som också kan bli farliga. Belgarna hade lite problem idag, tyskarna har inte riktigt heller visat vad de kan. Nu kommer Tyskland att växla in Maurice Tebbel, men jag vet inte vilken ryttare som lämnar.

– Med det nya formatet kommer det att bli omkastningar hit och dit i resultatlistan. Varje liten grej kommer att räknas.