Rose och Mia siktar mot toppen

– Nu är jag äntligen på väg mot GP, säger Mia Runesson Bergqvist och suckar lyckligt och tänker på hemmauppfödningen Zenit e Zuidenwind-Don Schufro.
– Jag har haft flera fina hästar men otur med skador. Men med Zenit kan det, peppar peppar, gå hela vägen, om han får hålla ihop. Han har hela tiden haft lätt för byten och har rätt energi. Han gör allt i GP hemma men det är ett rätt tungt program. Intermediaire kommer han garanterat att gå i år.

Familjen sätter också stort hopp till bruksprovsvinnaren Glasgow 1438 och King Olymbrio L, Kingen, som han kallas, och som har visat stor talang för piaff och passage, men de är båda unga ännu.

Är grymt nervös

Rose Mathisen har ett förflutet som mångårig landslagsryttare i dressyr. När Mias drive är att få komma ut och synas på banorna, nästan aldrig nervös, är det tvärtom för Rose. Hon är grymt nervös.
– För mig är det roliga att komma ut på tävling och se hur långt jag har kommit med min häst. Känslan när man har lastat och är på väg hem är fantastisk.

Per berättar att Rose ofta ifrågasatt varför hon utsätter sig för tävlande.
– Jag tror de flesta önskar att det skulle vara över. Det är inte så att man går in på banan och har kul, det har jag aldrig varit med om. Kul kan man ha när man åker hem. Jag är jättenervös, och nästan alla de som är duktiga är jättenervösa, avslöjar Rose.

Käppar i hjulet av hovspricka

Hennes nuvarande tävlingspartner är den tidigare godkända hingsten Heston for U 1311 (f -11 e Zuidenwind-Prestige VDL, uppf  Ugglarps Gård AB)  som under flera år varit drabbad av en svår hovspricka som satt käppar i hjulet för tävlandet.
– Så fort den läkt och jag har börjat hoppas har det bara krävts en brall i hagen så har den gått upp igen, ända upp till kronranden så att det har blött, suckar Rose.

Räddningen fanns i hovslagaren Björn Berg i Göteborg. Han fick Hestons hov röntgad och fann att hovbenet inte var helt plant mot underlaget, vilket förklarade att sprickan ständigt gick upp vid hög belastning. Genom att komma var femte vecka och kompensera för det vid skoning har sprickan nu hållit ihop i två år.
– Det sitter bara en förstärkning utanpå men jag tror inte ens den behövs, säger Rose.

Hennes mål?
– Det vill jag inte säga, viskar hon.

Men efter väldigt mycket uppmuntran kryper det fram:
– Det är klart att det finns en väldigt rolig huvudstad nere i Europa. Paris. Det skulle kunna gå, om jag får till det och vi båda får vara friska. Men det är så tufft i dressyren, det är bara tre som får rida. Kittel kommer alltid att ha nya hästar, honom kan man inte flytta på. De andra har inte varit ute på några nya hästar men det har ju inte vi heller och det kan lura nya hästar överallt.

På ”vanliga” tävlingar är Rose vansinnigt nervös, men på mästerskap blir det andra bullar.
– Då vaknar tävlingsdjävulen i mig! skrattar hon.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2022.