Reportage
29 juni 19:30

Ridsport Play: Med öga för avel

Gränsbo StuteriEfter 30 år i branschen och oräkneliga hingstpremieringar Europa runt vet Per Runesson och hans familj på Gränsbo Stuteri precis vad de vill ha.

Det finns ingen skylt som talar om att här ligger anrika Gränsbo stuteri, en dryg mil söder om Ängelholm längs Gamla Malmövägen i ett Skåne där rapsfälten nu böljar gula i vinden. När du svänger in på gården möts du av de gula svinalängorna i tegel, där den ena nu fungerar som hingststall och hingststation.

I år har Gränsbo åtta hingstar på station och genom sitt mångåriga samarbete med Helgstrand och VDL betydligt fler i sitt program. Men för 30 år sedan var det endast en hingst som gällde: Bernstein 761, den gulbruna Napoleonsonen som var början till Gränsbo stuteris storhet i Sverige.
– Jag var nere hos Ester och Karl-Erik Jönsson, berättar Per Runesson när hela familjen, sambon Rose Mathisen, brodern Ingmar Runesson och dottern Mia Runesson Bergqvist samlats över kaffe och en syndigt god drömtårta inne på det lilla kontoret.
– Jag letade ridhäst egentligen och de släppte ut honom i en paddock. Han rörde sig så in i helvete och hade en väldigt speciell färg också. Så jag köpte den, säger Per, som egentligen ägnade sig åt fälttävlan och hoppning.

Gransbo_29
Mia Runesson Bergqvist är omåttligt förtjust i King Olymbrio L 1414 som familjen samäger med Fölet Ridsport AB. ”Det är världens snällaste hingst, och han har otroligt lätt för piaff och passage.” Foto: Sandra Nordin Johansson

Fakta

”Med nytt blod kommer utveckling”

Gransbo_52
Per Runessons bror Ingmar Runesson är Gränsbos ansikte utåt, eller röst, det är han som tar alla samtal och bygger relationer med kunderna. Foto: Sandra Nordin Johansson

Det behövs ett bättre system där härstamningen spelar större roll – det skulle vara tre poäng för härstamning, anser Ingmar Runesson.

Han önskar också en avelsvärderingsnämnd  med mer makt.
– Om man tittar på Holland är det ofta hingstar som hänger med till sista uttagningsomgången men där domarna säger att den här hingsten har alla kvalitéer men tyvärr för svagt möderne, tack och hej. Vi har ju fått hit några såna också och de har inte förärvt sig speciellt bra i Sverige heller.

Familjen önskar sig också en avelsledare som rör sig både innanför och utanför landets gränser och skapar sig en uppfattning om förärvning och blodskombinationer och förmedlar det nedåt i leden.
– Det hade gjort skillnad, tror Per, som också tycker att SWB, liksom andra avelsförbund, borde begränsa tiden för hur länge en ordförande får sitta.
– I Holland tror jag man får sitta i max sex år, för om den personen inte har rätt uppfattning blir skadan för aveln för stor om personen sitter för länge. Med nytt blod kommer nya tankar och utveckling.

Visade själv på bruksprovet

Redan då hade han en baktanke om att den gulbrune skulle bli godkänd hingst.
– Jag visade honom själv på bruksprovet, han var otroligt het så det blev 6 på skritt men jag tror han hade 9 på både trav och galopp.
– Han gjorde väldigt många Grand Prix-hästar, många som gick utomlands, till Tyskland och USA. Det var väldigt ridbara hästar, konstaterar Rose och Mia tillägger att Bernstein gjorde mycket bra i aveln överhuvudtaget.

När de ser tillbaka på Bernsteins förärvning enas de om att arbetsvilja nog var det främsta han lämnade vidare.
– Han fick tyvärr aldrig någon tävlingskarriär själv. Det var också ett skäl till att vi slutade med naturlig betäckning, han skadade sig i samband med betäckning. Ett sto kom sent på kvällen och skulle betäckas på det enda stället där det fanns utomhusbelysning. När han hoppade upp for märren iväg och jag hade precis gjort ett fundament till en lyktstolpe, gjutit ner cement och lagt ett lock på – men  Bernstein fick undan locket och gick ner med ena benet samtidigt som märren vände sig runt. Så han drog ju allt, alla ligament i bakknät, säger Per.

Han rörde sig så in i helvete och hade en väldigt speciell färg också.

Per Runesson

Skadan blev kronisk.
– Bernstein var rätt tapper för han kunde linka ut, men betäcka, det gjorde han. Det är inte som en del primadonnor vi har nu. Det var inte tal om att behöva ha någon ponny med heller, det var pang på, minns Per med ett skratt.

Gransbo_77
Tre gånger i veckan under avelssäsongen tappas hingstarna. På Gränsbo vet alla sin uppgift och jobbet flyter på snabbt och smidigt. Foto: Sandra Nordin Johansson
Gransbo_73
De yngsta hingstarna kan vara känsliga och behöver samma rutiner varje gång för att göra sitt jobb på bocken. Ett besök av Ridsport kan lätt störa koncentrationen. Mia Runesson Bergqvist är den som håller hingsten medan pappa Per sköter den konstgjorda vaginan. Foto: Sandra Nordin Johansson

Ingmar, som gick in i familjeföretaget när de började med hingstar, minns hur det var när Bernstein hade över 100 ston.
– Vi var uppe var fjärde timme och betäckte och blev ganska trötta på det där. Då var Hans Barkevall här en dag och sa att så där kan ni inte hålla på, ni måste starta seminverksamhet.

Semin var i sin linda

Fakta

Bernstein

Bernstein
Bernstein
Bernstein.188-(1)
Bernstein 761 Foto: Krister Lindh

  • Bernstein 761 166 cm f -84 e Napoleon u Bristol Cream e Kew Gardens xx, uppf Ester och Karl-Erik Jönsson.
  • 895 registrerade avkommor i SWB, premierad Elit 2007.

Bernsteins exteriöra utlåtande

”Maskulin av utmärkt ridhästmodell med bra halsansättning och resning. Bra sadelläge och djup, något rakt kors. Harmoniskt benad men något parallellförskjuten fram, bredspårig bak. Ordinär, något oregelbunden skritt. Utmärkt trav, bogfri och taktfast.”

  • Poäng: 41 (9 9 7 7 9)
  • Bruksprov: 4 år (4,5 år) Gång:  6 9 9 (5 9 9 7). Hopp:  8 (8 8/8 8) = 16,0 (15,5)

Travet hade redan börjat med semin men inom ridhästaveln var det fortfarande i sin linda i slutet av 80-talet.
– Och det nappade vi på. Det fanns bara fem stationer som tog emot eftersom det inte fanns så många seminveterinärer, och sperman skickades med tåg i stora blå containrar, minns Ingmar.

Men om vi backar lite i historien så började allt med Pers hästintresse. Han gick på ridskola i Helsingborg, tävlade redan som 7-åring och fick ett par ponnyer innan det blev stor häst.
– Jag köpte ett tyskt hoppsto som var lite bränd men jag fick hyfsad ordning på den och vi startade medelsvår. Men sen blev den skadad. Det visade sig att den hade superbra stam och ägaren till hingststationen i Vemmentorp ville byta till sig henne mot en unghingst. Jag valde Madrigal, som sen blev godkänd. Så började hingsthålleriet här.

Per blev intresserad av avel på riktigt.
– Sen var jag inte så glad för att köra traktor, det var rätt tråkigt, erkänner Per, som jobbat med fadern på gården som höll 1 200 slaktsvin. Per har en utbildning som lantmästare i botten.

Gransbo_38
Förutom familjen har Gränsbo just nu tre anställda hästskötare som också har sina egna hästar med sig. Från vänster Emma Edvaldsson, Rose Mathisen, Per Runesson, Tove Luthman med sin Canvas (som Rose fött upp), Filippa Grönström och Mia Runesson Bergqvist. Foto: Sandra Nordin Johansson
Gransbo_57
När Rose inte tränar hästar eller elever hemma på Gränsbo reser hon en hel del och har träningar eller sadelutprovningar. Foto: Sandra Nordin Johansson
Gransbo_44
Bocelli 1044 piffas till för fotografering av Mia och Tove Luthman. Foto: Sandra Nordin Johansson

Köpte in ännu en hingst

Nu såg han att det gick att tjäna pengar på hingstar och efter Bernstein köptes Bayron in, också från Ester och Karl-Erik Jönsson.
– Den var också het, skrattar Mia.
– Ja, det var alla deras hästar, säger Per.

Mia tävlade både den och Ravell som är född på gården. Rose tävlade egenuppfödde Bolero.
– Jag köpte hans mamma av Amelie von Heidenstam. Hon var helsyster till Fraichall som hon tävlat GP på, det var Chagall-Piaff på den, säger Per.

Med föräldrar som var helt ointresserade av hästar är Per, och senare också Ingmar, helt självlärd. Från början var det böcker, därefter kom internet.
– Sen har vi alltid var väldigt intresserade av att åka ut på premieringar i Europa. Då åker vi alla tre, jag, Rose och Ingmar. Mia hänger med när hon har tid, men det är inte så ofta, hon har ju sin dotter att ta hand om nu.
– Det året vi köpte Zuidenwind såg vi varenda 2-årshingst i hela Europa. Vi såg alla premieringar. Det är ganska häftigt, säger Rose.

De efterlyser den svenska avelsvärderingsnämnden på de utländska premieringarna.
– Alla stora förbund sitter med på varenda premiering och skaffar sig kunskap, erfarenhet och kontakter så att de ska  kunna fråga mer om olika blods-kombinationer, säger Per.

Man blir hemmablind om man aldrig ser sig om i världen.

Mia Runesson Bergqvist

Han vill också att AVN ska vara på plats för att kunna ge förhandsbesked om någon vill köpa in en hingst till Sverige.
– Det borde vara en del i deras jobb. Nu går ju avelsföreningen så bra ekonomiskt att det borde finnas pengar till det. Om man är intresserad av att föra aveln framåt borde det absolut vara något som avelsföreningen satsar på. Man kan inte bara simma runt i sin egen ankdamm, säger han och får medhåll av Mia:
– Man blir hemmablind om man aldrig ser sig om i världen.

Gransbo_28
”Vi vill att hingstarna ska få leva hästliv och det är viktigt att de får komma ut”, säger Per Runesson när återvändande Comfortuna 1292 tas ut till hagen. Foto: Sandra Nordin Johansson
Gransbo_58
Det har blivit många timmar i ridhushörnet för Per Runesson. Han hjälper både Mia, Rose och personalen med träningen. Själv red han till bara för något år sedan, sedan satte en envis hälsporre stopp. Foto: Sandra Nordin Johansson

Lyfter Jan-Ove Olsson

Per lyfter Jan-Ove Olsson, tidigare ledamot av AVN, som rest runt på utländska premieringar av eget intresse och betalat ur egen kassa.
– När vi skulle köpa Zuidenwind ringde jag upp Jan-Ove och frågade om han hade sett den. Ett ögonblick, sa han och så gick han och hämtade katalogen och där hade han sin bedömning om honom nedskriven; ”Jamen köp ni den!”. Då visste vi att han var med i nämnden och då var den exteriört godkänd i varje fall.

Det finns fler fördelar med att delta vid utländska premieringar.
– Det som är väldigt roligt är KWPN:s föruttagning. Där går man in och sätter sig och så kommer de efter varandra, alla de som är efter samma hingst. De är inte selekterade så där ser man alla, även de dåliga. Både nack- och fördelar. När det kommer till premiering ser du bara de bästa, säger Rose.
– Och där borde AVN vara. Det var en hingst vi var väldigt sugna på att köpa något efter och den hade jättemånga avkommor med, men så kom det sex stycken efter varandra som var tuppiga bak i skritt och då var ju den diskad. Även om du köper en individ som inte har det så finns det ju i generna, och det hade du inte vetat utan att vara med och se på plats, säger Per.

Gränsbos egen hingst, King Olymbrio L, köptes vid en sådan föruttagning.
– Jag puttade på honom och sa ”spring, spring!”, skrattar Rose och visar med händerna hur hon knuffade iväg Per efter att hingsten varit inne på banan.
– I Holland kan du, eftersom de visar så många, göra lite fynd om du har tur. Eller fynd och fynd, han var dyr som fan, men billigare än om han gått vidare. Men tack vare att Fölet Ridsport AB köpte halva kunde vi göra affären.

Det är fortfarande märken i väggarna på Flyinge efter den.

Per Runesson

Vi förlorar oss i en diskussion om hingstar som inte gått vidare och de som lyckats men inte når upp till förhoppningarna.

Avkommorna till vissa hingstar får dåligt rykte för att de inte är för vem som helst.
– Men vill man tävla på högre nivå kan den powern behövas medan den kan vara direkt olämplig för den som bara vill rida i skogen, säger Per.

När de själva väljer hingstar måste de uppfylla vissa krav.
– Vi tänker sporthäst, säger Rose.

Gransbo_80
De dagar hingstarna tappas vet alla vad de ska göra. Ingmar kontrollerar mängd och kvalitet på sperman. Foto: Sandra Nordin Johansson
Gransbo_75
Ett ponnysto hjälper hingstarna att ”få upp ångan” när det är dags att hoppa på bocken. Själv är hon ganska ointresserad av uppvaktningen. Foto: Sandra Nordin Johansson

Stammen är viktig

Tre bra gångarter och bra stostam är ett måste.
– Finns det inget vettigt i stammen är det en ridhäst, säger Ingmar bestämt.
– Om man ska driva det här och tjäna pengar måste vi ha lite av varje, men vi tar inte hit någon hingst eller väljer hos Andreas (Helgstrand, reds anm) om vi inte tycker den är bra. Sen får den inte ha en pappa som vi tycker är ett kräkpulver, lägger Per till och alla skrattar gott.
– Och inga som är istadiga och inte vill gå fram. Såna har vi aldrig haft i avel. Lata hingstar blir kastrerade, säger Rose bestämt.

Detsamma gäller hingstar som är hingstiga.
– De kan egentligen förärva sig lika bra ändå, för det kan bli bra valacker efter dem, men det blir för komplicerat, säger Per – och så berättar de om när de lämnade bruksprovet med en superfin hingst redan efter veterinärbesiktningen.
– Det är fortfarande märken i väggarna på Flyinge efter den. Den blev super efter kastrering och har gått internationell GP. Men hingst skulle den inte vara, säger Per.

Samarbetet med Andreas Helgstrand sträcker sig tillbaka till tiden då han jobbade hos Blue Hors.
– Jag ville träna för Andreas redan då, men Esben Möller höll igen där, Andreas hade inte tid för sådant, tyckte han, berättar Rose.
– När Andreas slutade där ringde jag och frågade om jag fick börja träna för honom och jag tror att jag var en av de första från Sverige som fick göra det. Det var 2008 och jag red Bocelli då. Så vi har haft en lång och bra relation med honom.

Dressyraveln i Sverige är nästan lika stor som i Danmark så Helgstrand gör ingen förlust på att ställa hingstar hos Gränsbo.
– Och Andreas är väldigt lyhörd för vad vi vill ha, berättar Mia.

Ska vi överleva måste det bli bra för alla parter.

Ingmar Runesson

Gränsbo åker över till Helgstrand och väljer de hingstar de tror att de svenska uppfödarna vill ha.
– Ofta har vi följt dem från förvisningar i Danmark och hela vägen fram till godkännande, så det är inte här och nu då utan vi vet vad det är för hingstar. Och vi har en liten plan när vi kommer, ler Per.

Gransbo_43
Mias hund Gizmo hänger med i stallet om dagarna och charmar alla med sin härliga look och glada utstrålning. Tove Luthman och Bocelli hälsar glatt tillbaka. Foto: Sandra Nordin Johansson

Ringde Helgstrand

På premieringarna i ’s-Hertogenbosch såg de en hingst som fångade deras uppmärksamhet.
– Då ringde vi Andreas och sa ”kan inte du köpa den för den skulle vi vilja ha?”. Det har jag redan gjort, svarade han, berättar Rose.

Det var Majestic Taonga som nu är påläggskalv hos Isabell Werth.
– Vi tyckte så mycket om den, säger Rose med eftertryck.

Helgstrands hingstar måste jobbas under sommaren och det uppdraget ligger på Mia som har ridit hingst nästan sedan barnsben. Dessutom tränar hon då och då för Andreas.
– Andreas har ju inte så många elever annars, det är Kasprzak och Cassö Kruth och det gänget – och så Mia, ler Rose.
– Då vet han också att de rids enligt samma system som de har. Det blir alldeles för sällan, för han bor ju rätt långt bort från oss, men han är galet engagerad de gånger jag rider för honom, säger Mia.

Ansiktet, eller rösten, utåt för stationen är Ingmar, ständigt i telefon, alla tider på dygnet. Själv har han alltid varit hästintresserad men har aldrig haft som ambition att rida. Det är han som pratar med alla stationer och stoägare, och sköter allt pappersarbete.
– Du är fantastisk på att ge uppfödarna tid, säger Mia.
– Ja men det måste man, att vara serviceminded, det är det vi lever på. Enda gången jag inte svarar i telefonen under betäckningssäsong är när vi tappar hingstar, då ringer jag upp efteråt, säger Ingmar.

Familjen tror att de fått sitt goda rykte tack vare sin öppenhet gentemot sto-ägarna.
– Vissa hingstar vet vi kan vara svåra att få och då är vi tydliga med det till sto-ägarna, så att de har ett alternativ när stoet står där högbrunstig och måste semineras, säger Per.
– Och att man är ärlig om det är hingstar som kanske inte har så bra dräktighet.
Ärlig överhuvudtaget. Det är genom att vara seriös som man behåller sina kunder. Sen är Ingmar fantastisk på att komma ihåg alla, han kan komma ihåg om någons hus brann för tre år sedan eller gubben varit sjuk, sånt bygger också relationer, säger Rose.
– Det ligger i allas intresse att det ska bli bra. Inte bara i uppfödarens, ska vi överleva måste det bli bra för alla parter, påpekar Ingmar.

Gransbo_55
King Olymbrio L beskrivs som stallets snällaste hingst, inte ens intill ett sto blir han hingstig. Enda gången är när han ska hoppa på bocken. Foto: Sandra Nordin Johansson

Oärlighet vore idiotiskt

I dag är det inte så många som ringer och ber om hingstråd.
– Det är klart att vi föreslår våra egna, men vi har så många för att de ska passa många olika typer av ston. Blir det inte bra kommer inte stoägaren igen. Ibland känns det som att alla tror att hingsthållare bara försöker lura stoägarna och tjäna pengar. Men om vi inte skulle vara ärliga skulle vi skära av den gren som vi sitter på – och det vore ju idiotiskt, säger Per.

Företaget omsatte 10 miljoner kronor i fjol. Vinst vill de inte prata, men säger att det är klart att de går med vinst, annars kan de inte fortsätta driva företaget.
– Vi är rätt nöjda med storleken på verksamheten de senaste åren, vi vill nog inte ha fler ston, ler Ingmar. I fjol hade vi 730 ston till våra hingstar, det är det mesta vi har haft, varav 130 på stationen.

Vi har en stor framstegstakt på hoppsidan.

Per Runesson

De ifrågasätter svensk dressyravel, men påpekar också att samma trend börjar sprida sig till andra länder; att välja unga oprövade hingstar.
– Hingstarna får dessutom bara betäcka två, tre år, sen är det gonatt, säger Ingmar.

Fakta

Stora skillnader mellan hingstarna

Bocken på Gränsbo är ganska hög och det har sin förklaring.
– Om den är lite högre har vi märkt att den sliter mindre på bakknäna, säger Per.

Det är stor skillnad mellan hopp- och dressyrhingstar att komma upp på bocken. Hopphästarna bara reser framdelen och hoppar på.
– Dressyrhingstarna kravlar sig med stort besvär upp, skrattar Per Runesson.

Det är inidviduellt hur hingstarna klarar avelsjobbet.
– Bocelli blev trött men Zuidenwind kunde vi låta hoppa på bocken innan vi åkte på tävling på morgonen.
– ”Kingen” ville inte heller släppa språnget, berättar Mia. Men nu har vi upptäckt att det fungerar om han bara joggas lätt de dagar han ska hoppa på bocken.

Rose förklarar att arbetet på bocken krockar med det mer samlande arbetet för hingstarna under ryttare.
– Så det är klart att det sliter på hingstarna som ska dubbeljobba, säger hon.

3-årshingstarna rids inte i början av säsongen, de är trötta efter prov och visningar.
– Men sen måste ju Andreas hingstar i gång till höstens tester och tävlingar. Våra egna får vila under avelssäsongen.

Äldre hingstar borde användas mer

De anser att äldre hingstar borde användas i högre utsträckning än i dag.
– De som förärvt sig bra och har anlag för piaff och passage, för det är ganska hög arvbarhet för det, skulle användas i större utsträckning. Om du inte vet om de kan det chansar du som uppfödare. Inte så att de äldre hingstarna skulle ha 100-150 ston, för vi lär oss vilka ston de passar bäst till. Men om de bästa äldre hingstarna fick 50 ston hade man kanske valt att behålla hingstarna, också om de kunnat fortsätta avla efter sin tävlingskarriär. Men till exempel Zuidenwind fick tio ston sista året, säger Per.

Rose stämmer in.
– Och Bocelli kanske fem, knappt. Heston hade jag som hingst tre säsonger. Efter bruksprovet fick han 20 ston, sen vann han 4-årsfinalen på Breeders och fick 50 men året efter hade han 20 igen. Det orkar inte jag hålla på med. Då vet jag att till nästa år får han tio och sen får han sina fem, oavsett om han går ut och vinner Grand Prix. Så är det och jag tycker det är är korkat. Vi har en stor framstegstakt på hoppsidan, och de uppfödarna tänker ju tvärtom. De producerar.

Rose fortsätter:
– Ytterligare ett skäl är hållbarhet, som också är ärftligt.

På frågan om Mia ska ta över företaget tystnar Mia och Per och tittar begrundande på varandra innan Mia tar ett djupt andetag och bestämt säger:
– Ja, det ska jag.

Gransbo_65
Rose Mathisen vill tillbaka till landslaget, men resan dit med Heston for U har varit full av motgångar på grund av en envis hovspricka. Först nu vågar hon börja hoppas. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hungrig på internationell karriär

Men i vilken form hon ska fortsätta driva det den dagen det blir aktuellt är osäkert.
–  Det är rätt mycket att ro runt. Jag kanske hittar min nisch. Det som känns svårt är att göra allt det här och ändå satsa på en riktig tävlingskarriär. Jag känner att jag är hungrig på en internationell karriär.
– Ja, men du behöver en inkomst för att ha råd att tävla, påminner Rose.

Det märks att Per är glad att Mia vill fortsätta.
– Jag hade säkert slutat tidigare om hon inte hade velat det, men nu kan jag fortsätta så länge jag orkar och vill – och det är säkert ett bra tag till.

Fakta

Gränsbo

Gransbo_89
Ta emot ston för betäckning hör till verksamheten, i fjol seminerades 130 ston på Gränsbo och det är Per Runesson som sköter det jobbet. Foto: Sandra Nordin Johansson
  • Verksamhet: Hingststation med egen avel i mindre skala.
  • Plats: Söder om Ängelholm.
  • Drivs av: Per Runesson, sambon Rose Mathisen, dottern Mia Runesson Bergqvist och broden Ingmar Runesson.
  • Antal anställda: Just nu tre: Tove Luthman, Emma Edvaldsson och Filippa Grönström, som alla har med sig sina hästar till gården och tränar för främst Per.
  • Omsättning: Cirka 10 miljoner kronor 2021.
  • Så är det att driva ett familjeföretag: ”Det fungerar bra, alla har sina arbetsuppgifter. Visst diskuterar vi ibland men det är ju ingen av oss som är direkt aggressiv”, säger Per Runesson.
  • Om vattnet i den konstgjorda vaginan: ”50 grader på vattnet i vaginan funkar bäst och trycket ställs in efter varje hingsts storlek på penis och hingstens tycke och smak.”

Om personalen

”Vi har tre ridande personal med egen häst med sig. Normalt vill vi ha det så för då kan en del av deras utbildning bestå i att de kan få hjälp med sin egen häst. De flesta har stannat ganska många år och  tre av dem har ridit Grand Prix efter det, Denise Ljungqvist, Märta Hovbrandt och Sara Perklev. Alla tre jobbade här rätt många år. Jag har suttit med vid ett oändligt antal träningar för Andreas Helgstrand och Patrik Kittel, och man snappar ju upp en del”, säger Per om att det mest är han som hjälper personalen och Mia med träningen.

Oanade talanger

  • Per:  ”Jag lagar den mesta maten hemma, så det får väl bli det.”
  • Rose: ”Konsumera böcker, jag lyssnar på fyra-fem  i veckan.”
  • Mia: ”Jag är modig – och bra på att få hästar att trava.”
  • Ingmar: ”Matlagning.”

3 saker som skulle föra svensk avel framåt enligt familjen Runesson/Mathisen:

  • Ge AVN möjlighet att delta vid de större premieringarna utomlands.
  • Ta bort de accepterade hingstarna.
  • Ge härstamningspoäng mycket mycket större betydelse.

Om (W)FFS

  • ”I år är första året sedan den blev känd som vi provar med en positiv hingst, vi får se hur det går.
  • I Danmark är det inget problem, tyskarna testar sina ston men i Holland är det fortfarande jättenegativt med en positiv hingst. Själv tycker jag att det blivit en höna av en fjäder”, säger Per Runesson.

Gränsbos bästa råd till uppfödarna:

  • Se hingsten på riktigt, inte bara på film. Du vet inte hur många tagningar som gjorts innan filmklippet blev bra, eller ”hur många paraplyer som var involverade”, och så kan du se hur hingsten står på benen.
  • Många svenska ston behöver en hingst med långa ben.
  • Åk iväg och se vad hingstar lämnar på utländska hingstpremieringar där du får se flera avkommor efter samma hingst.
  • Sortera snabbt ut ston ur din avel som inte lämnar bra föl.
  • Använd hingstar som förärver sig bra och själv tävlar svår klass. Inte bara, men också.
  • Matcha din uppfödning inför försäljning. Att lämna till ett proffs ger ofta mer betalt.

Fakta

Gränsbos egna avelsston

Gransbo_20
Så här ser Gränsbo stuteris framtidshopp Bubbles ut, ett 3-årigt sto som de kanske t o m kommer att göra ET på så att Mia kan tävla henne, trots att de egentligen inte är intresserade av ET. Foto: Sandra Nordin Johansson
  • 12-åriga Bologna e Zuidenwind u Ballerina e Bernstein, halvsyster till Bocelli.
  • 13-åriga La Bohème, helsyster till Bocelli (Don Schufro-Bernstein).
  • 3-åriga Bubbles e Suarez u La Bohème.
  • 3-åriga Bahamas e BH Zackerey u Bologna.

Så väljer Gränsbo hingstar

  • Det finns några krav som familjen Runesson/Mathisen inte tummar på.
  • Tre bra gångarter
  • Bra stostam
  • Bra temperament

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2022.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

79:- i månaden