GästkrönikaSigrid Bergåkra funderar kring skillnaderna i ridsporten här i Sverige och i Wellington, USA, där två av hennes döttrar just nu arbetar. De har det proffsigt och privilegierat, men tufft och krävande.
Sigrid Bergåkra: ”En hästomvärldsanalys deluxe”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Jag besökte Wellington för att träffa mina yngsta döttrar Emilia och Olivia, se över Naturläras praktikplatser och få en hästomvärldsanalys deluxe. Med mig hade jag två kollegor, tillika vänner från Hälsingland, som delar samma hästcentrerade liv. Efter en hård vinter i norr ville vi spana in var utmaningarna ligger i Barbiehästlandet.
Vi hyrde ett hus i ett elegant villaområde och njöt av morgonpromenader, dopp i poolen och frukostar på altanen i sann ”Soft Girl”-anda, innan vi åkte på dagsutflykter. Hästbutiker, stall med svenska kopplingar och tävlingar – allt nära tillhands.
Men idyllen bröts av en trafikolycka: en lastbil välte i en oväntad vänstersväng. Sheriffen var direkt på plats och dirigerade om oss. Det påminde mig om riskerna som Emilia möter dagligen på sexfiliga motorvägar, där hon skickligt transporterar hästar.
Tävlingsbanorna ekar professionalism och fylls av välkända internationella ansikten. Jag var stolt att se Henrik von Eckermann briljera i en GP och även se min yngsta dotter Olivia vinna juniorcupen på WEF. Hon hyllade sitt team på sin praktikplats och den vänskap hon byggt tack vare hästarna.
Emilia rider tävlingshästar dagligen och utvecklas ständigt. Även om många hästar är till salu och tempot är krävande, fortsätter hon att skapa starka känslor för sina hästar och mognar i sin roll.
Ledighet är en bristvara, och intensiva förmiddagar för att undvika eftermiddagshettan ger sällan tid för paus före klockan tre, men hon vill inte missa en dag. Hennes sportvisa räcker fyra och ett halvt år till; undrar hur USA ser ut då…
Gated communities erbjuder säkerhet men begränsningar. Uteritter sker på tillrättalagda slingor, djurlivet inkluderar alligatorer och coyotes. Emilias lilla hund Lio navigerar farorna lika modigt som sin matte kör på motorvägen.
Hästvärlden här är ändå krävande, men det gläder mig att se mina döttrar och praktikelever blomstra. I en orolig värld simmar hästfolk vidare i sin ankdamm.
Väl hemkommen ligger jag klarvaken i månljuset som speglar sig över mitt snövita berg och inväntar att ”själen ska hinna ikapp flygresan”, som det en gång sades angående jetlag.
I morgon tar jag en barbackagalopp rakt ut i skogen som en Pocahontas, en förträfflig återställare till hälsingelivet.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på