Små ord, stora följder

”Oj. Nu får du börja titta dig om efter en D-ponny. Hon börjar ju bli alldeles för liten för dig!” Domaren i klassen där min då trettonåriga dotter och hennes C-ponny går ut som första startande passerar på sin väg från kafeterian, balanserande en kaffekopp med tillhörande dopp i handen. Hon fäller kommentaren till dottern så där lite i förbifarten, på väg till domarbordet, där hon alldeles strax ska döma en tjej som precis ska debutera i ett nationellt kval.

Startsignalen ljuder. Glädjen som var så påtaglig på framridningen är som bortblåst, liksom programmet, vars ridvägar blir ett virrvarr. Resan hem blir en resa med samtal om vuxnas beteenden. I synnerhet olämpliga sådana.

Glädjen som var så påtaglig på framridningen är som bortblåst, liksom programmet, vars ridvägar blir ett virrvarr.

När jag var tolv år sa en kvinna på ridskolan jag red på ordagrant till mig:
– Nu behöver du banta eller kapa benen, för du håller på att växa ur den där ponnyn.

Det har gått 30 år sedan, men fortfarande minns jag varenda ord. Formade till en mening som blev min väg in i en lång och smärtsam period av allvarliga ätstörningar som kom att pågå ända upp till 18-årsåldern.

För ett par veckor sedan bevittnade jag en liknande händelse på en framridning. En överdomare fällde helt ogenerat den mest kränkande – och enligt TR rakt igenom regelvidriga – kommentar på samma tema som jag någonsin hört. Detta till ett tolvårigt barn, tio minuter före start.

Det skaver rejält att personer i den maktposition som en domare befinner sig i – och som dessutom representerar Ridsportförbundet – brister i detta.

Det här handlar inte om att inte kunna vara rak mot ett barn eller minderårig ryttare. Utan om att bemästra förmågan att vara det på ett pedagogiskt och professionellt sätt. Det skaver rejält att personer i den maktposition som en domare befinner sig i – och som dessutom representerar Ridsportförbundet – brister i detta.

Den sistnämnda händelsen är anmäld till förbundet, som av allt att döma tar det mycket allvarligt. Men räcker det? Behöver pedagogiska färdigheter rent av vara ett lika stort krav att bevisa som egna tävlingserfarenheter, när det handlar om att bli antagen eller inte till förbundets domarutbildningar?

#vilyftervarandra

Jag vill hylla byns bilmekaniker Håkan som lyckades laga min älskade hästbil trots minimal budget. Tacksam trebarnsmor ser fram mot vintern.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2020.