Svenskarna intog Danmark

Han spänner för sina haflingrar inne i lastbilen och kör ut. Jo, ni läste rätt, han kör ut sitt fyrspann ur lastbilen, ner för rampen och när han är klar kör han upp igen. Här talar vi om förtroende mellan människa och djur.

Med oss hade vi fyra pensionärer, äldst var Balte som vi lånat av Rebecka på sina 22 år, sen en 21-åring, en 20-åring och ungdomen Mange (Arctic horn) som endast är 19 år. Det är så roligt att se  hur glada de blir av att få följa med, när lastbilen startas och lädergrimmorna sätts på är det bara öron framåt och de springer upp på lastbilen.

Stallen var i en stor hall med en massa saluhästar vilket gjorde att det var många ”civila” i gångarna och tittade in i boxarna och på det vi sysslade med. Vi hade nog missat att ta med oss blommor och snygga boxgardiner, så nästa danska resa får vi se till att ha med oss pynt och framförallt en dansk ordbok!

Mässan i Herning var gigantisk, inte för att inte Göteborgs eller Stockholms är stor men… Ja, man gick vilse. Det jag gillade med den här mässan var att det fanns saker för stallarbete. Här  sålde man moderna grepar, halmvagnar, bra kvastar och annat som faktiskt underlättar stallarbetet. Persson gick loss och köpte en skottkärra och en riktig riskvast som man sällan hittar i Sverige. Men skottkärran alltså, det finns ingenting jobbigare än en dålig skottkärra. Antonias krav på att få stämpeln bra skottkärra:
Ska kunna mocka mer än en box innan man behöver tömma
Ska kunna tömma en vatten spann i den utan att den läcker
Ska vara lätt att tömma
Ska ha två hjul(!)
Ska inte vara tung att köra med

Förstå hur mycket man sliter ut kroppen med en dålig skottkärra! Jag mockar ca 15 boxar om dagen, då måste man ställa krav på utrustningen. Som tur är jobbar jag hos en chef som faktiskt tar stallet själv ibland, så de vet hur tungt arbetet är och när saker måste förbättras.

Från en professionell mockningsspecialist