Tillbaka i sadeln efter höftskadan

Ett stenkast från häst-mekkat Aachen bor Julia Pedersen sedan 13 år tillbaka. Direkt efter studenten gick flyttlasset till dressyrlegendaren Hans Ruebens stall.

– Jag har alltid velat åka till Tyskland. Tyskarna är mästarna, och ska jag bli bra så vill jag till Tyskland eller England, berättar Julia att hon resonerade då som 18-åring. 

Började på ridskola

I Sverige har hon en bakgrund på ridskola. Ingen av föräldrarna är hästmänniskor, men som 13-åring övertalade hon sin  mamma om att det var dags att skaffa ponny. Under tonåren red Julia egen häst parallellt med ridskolan. När hon kom ner till Tyskland chockades hon av deras hästtänk.

– Jag hade ridit Msv B på en ridskolehäst. Det var inte så att jag själv kunde utbilda. De satte bara upp mig på en häst där och sa: ”Testa att göra lite byten i varje på den här”. Det är verkligen annorlunda mot Sverige, där är det lite försiktigare.

Tyska beridarutbildningen

Efter att under ett år lärt sig språket genom jobbet hos Team Rueben så sökte Julia till den tyska beridarutbildningen. När hon var färdig beridare fortsatte jobbet hos Team Rueben. 

Julia red upp emot tolv hästar per dag och utbildade bland annat Ulla Håkansons Diddi Cool (Rhein val f -06, e Daddy Cool-Rivero II, uppf ZG Rueben, Gebr Rueben) och Isabella Toveks Happiness 26 (sto f -05, e Hochadel-Walt Disney, uppf Heike Oetjen) till Grand Prix, samt kvalade Dancing Elvis 3 (Hann val f – 12, e Dancier-Metternich, uppf Nadine Wessel) till Bundeschampionat 2018.

Sedan kom bakslaget. 

– Jag har en felställning i höften från födseln. På grund av all ridning och träning så blev felställningen utsliten. Jag har fått artros på den.

Fick ge upp ridningen

Smärtan blev olidlig och Julia tvingades där och då att ge upp ryttarkarriären – trodde hon. Hon lämnade sin tjänst hos Team Rueben, gjorde sin andra höftoperation och på det följde sex år när hon tvingades hålla sig på marken. 

– Läkaren sa att jag kunde prova att rida, men jag fick inte bort smärtan.

I början av 2025 kom dock plötsligt en vändning. Julia hade gått över till att undervisa och hade en elev med bytesproblem. 

– Jag sa: ”Jag hoppar upp, men jag får ont i morgon”. Men efter att jag hade ridit så hade jag inte ont alls. Jag vet inte hur, men då började det funka.

På väg mot unghäst-GP

Nu är Julia tillbaka i sadeln hos Team Rueben och fortsätter att rida på Grand Prix-nivå, dock med viss begränsning. 

– Jag får inte rida för mycket, max fyra hästar om dagen, på grund av höften. Har jag gjort bra rehab så påverkar den nästan ingenting. Slarvar jag så blir jag stel. 

I dag har hon två 9-åringar som snart ska starta Grand Prix för unga hästar och en 6-åring som hon funderar på att satsa mot Bundeschampionat med. 

– Vi får se vart resan leder. Om jag har turen att få en häst som jag kan få behålla så vore det jättekul att komma till högre Grand Prix-klasser. 

Tysk guldlicens

Framgångarna slutar dock inte där. Nyligen blev hon under en ceremoni med representanter från tyska ridsportförbundet tilldelad en tysk guldlicens,
en prestigefylld utmärkelse som innebär att man har vunnit tio klasser motsvarande svenska Msv A och minst en Intermédiaire. 

– De flesta segrarna har faktiskt kommit efter att jag kom tillbaka från skadan. 

– Det var väldigt känslosamt eftersom jag varit borta så länge. Det var också väldigt många tårar hos Hans Rueben, som är 92 år. Han har alltid sagt att han vill se mig på hästen igen innan han går till himlen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2026.