Vad kostar en häst egentligen – och vill vi ens veta?

Att räkna eller inte räkna, det är frågan som delar hästägare i två läger. Vissa har järnkoll på vad det kostar att ha häst, medan andra hellre ”blundar”. 

– Jag gjorde en uträkning för några år sedan om vad det kostat att ha vår ponny, och det gör jag aldrig om – tjena, vad med pengar! Så säger Ann Heimdahl. 

Hennes hästägarkollega Carina Wickius Hallberg undviker också att räkna.

– Förr, när dottern tävlade och det var träningar och vi köpte hästar som kostar mer än min nuvarande gjorde, kostade det mer. Bland annat hade vi mycket högre försäkringar på hästarna. Jag tycker att det är rimliga priser nu, även om man hjälper till mycket i stallet. I min ålder, när jag inte har barn hemma, kan jag unna mig detta. Och jag försöker låta bli att summera kostnaderna.

En som däremot vill ha full koll på kostnaderna är Anna Öhman. 

– Jag räknar mycket. Jag tror inte vi kommer att betala mindre än 7 000 – 8 000 kronor i månaden med allt, särskilt som dottern vill träna terräng och då kostar det 600 kronor per gång. Man får inte heller glömma sådant som köp av transport, och vi har två stora bilar, min man har stora hundar och jag behöver en dragbil. Utan hästen hade vi kunnat ha en liten pendlarbil. Alla resor till stallet kostar pengar, och med ny häst behövde vi köpa ny sadel, ta hjälp av sadelutprovare, köpa nya täcken och benskydd.

Emmy Isacson får hjälp med kostnader för hästen från sina föräldrar när hon pluggar. Just nu har hon studieuppehåll, men utan fast jobb gäller det att ta alla chanser att tjäna pengar. 

– Jag jobbar så fort jag får ett pass. 

”Unna sig något”

Vad är det då som gör att vi jobbar och sliter och låter våra hästar äta upp en (ofta) stor del av familjens budget? Hästägaren Johanna Sjöblom svarar lite som den där berömda reklamen, ”Because I’m worth it”: 

– Jag tycker att om man tjänar bra och har kämpat måste man unna sig något man tycker är riktigt roligt, och det är ju mina egna pengar. 

Hästägaren Amanda Stenberg:

– Som tur är har jag en sambo så man kan dela på hemkostnaderna. Men även om man har råd med grundkostnaderna har man kanske en häst som gör sig illa i tid och otid och då blir tillfälliga utgifter enormt dyra. Men vad hade jag gjort utan en häst att gå till varje dag? 

”Värd varenda krona”

För Ann Heimdahl känns hästen som något nödvändigt. 

– Det var en kollega som sa att hon såg på hästen som sin livförsäkring, och jag håller med. När jag åker ut till stallet så mår jag bra. Rocky är värd varenda krona. Om mina kollegor ställer en fråga kan de avbryta sig själva med att säga ”svara inte nu, utan mocka på det”. För mig klarnar saker när jag gör det där repetitiva, när jag gör saker utan att tänka.

Hemma hos Carina Wickius Hallberg är det ingen som klagar över hästen. 

– Det är ingen i familjen som säger något. Jag har vuxna barn, och det är en dotter som lett mig in på det här. Vi har haft ponnyer och hästar till henne, men när hon började göra annat funderade jag på hur jag kunde hänga kvar i stallet. Jag förstår inte hur modig jag var när jag köpte egen häst. Men med hästen uppstallad på en ridskola har man så många att ta hjälp av och träna för och många kompisar, så det blir ett häng, en gemenskap i mer än att rida. 

För Tiffanie Kjell är en viktig faktor till att ekonomin ändå går ihop att hon har en medryttare.

– Hon betalar 2 600 kronor i månaden. Annars får man planera så att man inte har hovslagare och tandläkare samma månad. Stallräkningen går ner om man hjälper till med fodringar, det går ihop tack vare det. Men det är klart att det är otroligt dyrt, särskilt i Stockholm. Man får göra uppoffringar, jag köper inte så mycket kläder till mig själv. 

Bättre umgänge med dottern

Anna Öhman har köpt familjens häst så att 15-åriga dottern Julia ska kunna rida.

– Jag går ofta och funderar på hur folk har råd. Vi står ganska billigt, tycker jag. Just nu är det värt det, jag får ett umgänge med dottern och jag tycker att det är kul med hästen. Jag kan också tycka att det är värt det rent yrkesmässigt, jag är veterinär och man får en helt annan syn på folk som kommer in på djursjukhuset. 

– Min man tänker inte så mycket på pengarna, han säger ”om ni tycker det är roligt är det klart att ni ska göra det”. 

Även ponnymamman Sofi Stål betalar för dotterns häst.

– Vi tycker det är jätteroligt och ägnar gärna tid och pengar till våra barns aktiviteter. Vi har möjlighet att prioritera det.

Dottern Elsy vet vad det kostar.

– Mamma och pappa jobbar ganska mycket och de lägger väldigt mycket pengar på att jag ska kunna utöva min sport, säger Elsy Stål.

”Det har blivit dyrare”

Hur har då kostnadsläget förändrats?

– Vi har haft häst sedan 2022, och det har blivit dyrare, berättar Emmy Isacson. 

– Sedan januari 2023 har stallhyran gått upp 25 procent. En annan höjning är att vi måste betala stallhyra även i juli. Sedan har anläggningen förbättrats, de har renoverat paddocken och bytt underlag i ridhuset, och vi ska få ett nytt klubbhus.

Johanna Sjöblom har samma bild:

– Det har blivit dyrare under de 20 år jag haft häst. Jag har inte märkt att man säljer hästen för att det blivit dyrare, men jag tror kanske att man drar sig för att köpa ny häst.

Allt har inte blivit dyrare, säger Ann Heimdahl.

– Jag städade och hittade ett gammalt kvitto från 90-talet, och hö kostade ungefär lika mycket då. Däremot verkar folk välja bort att gå på ridskola runtom i Sverige, man läser om ridskolor som får stänga. Men jag tror det gäller alla dyra sporter.

Anna Öhman tycker inte priserna ändrats på senare år. 

– Det är väl försäkringen som sticker ut, vi vill ha livförsäkring när han är ny, men jag ska sänka sedan. Däremot har allt annat gått upp, i matbutiken till
exempel.

Vad hade du gjort annars?

Om Emmy Isacson inte haft häst vet hon vad pengarna skulle gå till. 

– Jag hade nog rest väldigt mycket mer och sett världen, det vill man gärna göra som ung. 

– Vad jag hade gjort med pengarna? Ingen aning, säger Anna Öhman. Jag tror att jag hade rest mer, och att mina andra barn hade fått mer uppmärksamhet. Det blir svårt att vara rättvis mellan barnen när man har ett som har det här intresset, de andra får inte alls lika mycket. Men hästen är också mitt intresse, inte bara Julias.

För Tiffanie Kjell hade pengarna kanske gått till vardagslyx.

– Oj, jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra med pengarna, jag har frågat mig det många gånger. Jag hade säkert investerat i någon typ av sparande och unnat mig vardagslyx som att äta ute mer.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2026.