Världsettan vinnare – Patrik och Deja trea

Kvalet bjöd på en del överraskningar, flera under säsongen framgångsrika ekipage fick problem och hamnade i första startgrupp som Jessica von Bredow-Werndl med Zaire-E och Severo Lopez på Lorenzo. Rose Mathisen och Zuidenwind 1187 hamnade precis utanför och kom inte med till lördagens världscupkval.

För Jessica blev det en bättre uppvisning även om det inte nådde de procent hon och Zaire bärgat i Lyon och Stockholm. Severo Lopez och Lorenzo hade en mycket bättre ritt idag till sin kür, fint samarbete och på sista linjen belönade Severo sin häst ordentligt. Han red upp på en hand, hans signaturrörelse, men idag klappade han Lorenzo bakom sadeln och på halsen på båda sidor och verkligen förmedlade: Duktig gosse. Passagen var riktigt fin och Severo log när han gjort halt, förmodligen övertygad om att detta var en av hans topprundor. Domarna tittade lite lätt förvirrat på varandra och poängen på totalt 76,197 procent kändes oväntat lågt. Senare under klassen meddelades att de diskvalificerats på grund av något som upptäckts vid stewardkontrollen efter ritten. Enligt uppgift hade ett gammalt muggsår i en karled gått upp och det fanns därmed blod på hästen vid efterföljande kontroll.

Det nya systemet med DoD, degree of difficulty, för bedömning av svårighetsgraden fortsätter att vara otroligt utslagsgivande. Det är intressant att se hur siffrorna slår ut med decimalbetyg från det nya datasystemet.

Istället blev det Cennin, nygodkänd hingst i KWPN, en Vivaldi-Donnerhall-ättling som blir 10 år i år, som gick i toppen riden av Madeleine Witte-Vrees. En mäktig häst visad till pompös musik men alldeles för kort i hals och stram i nacken, åtminstone så som webb-tv förmedlar bilden. Den bilden är inte alltid sann, hästar i webb-tv är lite bulligare och burkigare än i verkligheten beroende på bildformaten.

Emmelie Scholtens har gjort ett fantastiskt arbete med en av de hetaste och hingstigaste gossar som dressyren sett. Apache idag, 12 år gammal, gör ett fantastiskt intryck på banan och lever upp till all den potential Wim Ernes var så övertygad om att hingsten besatt. Idag gjorde de sin bästa ritt någonsin och fick 78,016 procent där skritten var mer än ok.

Världens bästa ryttare på att skapa suggestiva kürprogram med en dramatisk ljudkuliss är Edward Gal, så även i küren till Glock’s Voice. Och det är bara en skicklig ryttare som kan visa Voice till en procent över de 80. Den svarta hingsten visar inte den arbetsvilja man vill se – även om det tekniskt sett är mycket bra – och bakbensaktionen är inte på plats. Lägg till en ofta öppen mun och ett höger bakben som inte orkar arbeta på riktigt på samma sätt som vänster så kändes procenten som en nationell belöning men det var bara delvis sant. Tydligt är att Gal och Voice kommer till sitt resultat via de artistiska poängen.

Hans-Peter Minderhoud och Glock’s Flirt gick inte att känna igen. Den vanligtvis så samarbetsvillige valacken missade hela sista piaffpiruetten när Flirt inte alls var med på noterna. Även i piruetterna såg ”Flirty” stel och inaktiv ut i bakbenen. Hans-Peter såg bekymrad ut när han lämnade ringen. Trots en hel del bekymmer blev det över 79 procent.

Så var det äntligen dags för Patrik Kittel och Deja att dansa till sin Stevie Wonder kür som passar damen som en sexig kroppstrumpa. I denna ”fria åkning” excellerar de med allt det som är Dejas paradnummer, sidvärtsrörelser, bytesserier och fina piruetter. Lite jobbigt i övergångarna piaff-passage men bättre än i Grand Prix-programmet. I Lyon fick de 77,97 och den här versionen borde få mer. Imke Schellekens-Bartels utbrast: Schpectakuleer på bed holländska och utbrast i superlativer. I ritten utstrålade de verkligt fin harmoni och härligt samarbete, totalt 80,269 procent och temporär ledning, härligt!

Patrik Kittel och Deja i Stockholm Foto: MiP Media

Det blev temporärt Isabell Werth och Weihegold äntrade banan och visade det där suveräna Werth-fokuset. Dressyrdrottningen och hennes sto är i sin egen värld, njuter av stunden och rider fullt ut, Isabell sjunger med och ger takten i serierna. Det är makalöst bra, ser ut att ske utan ansträngning och Weihegolds öron vippar som antenner. De visar hur en perfekt piaffpiruett ska se ut, här är ekipaget som kommer att ge världen gåshud under hela 2017. Att se Isabell Werth så nöjd, glad och totalt in the zone är härligt efter att ha följt henne i många år. Den holländska publiken hyllar dem hela vägen ut med en stående ovation och i ryttargången möter hela teamet med super super super, de får 90,72 procent, nytt personbästa. Världsettan i suverän stil.

Inget rubbar Isabell Werths jämvikt, här seger 2016 med Weihegold.

Vilken uppförsbacke att komma in efter en 90-procentare. Tur det var Carl Hester med Nip Tuck och ingen gröngöling. Hans ”Barney” har egentligen det mesta emot sig till skillnad från Weihegold som exteriört är en verklig modell för en dressyrhäst. Med sin enorma ridskicklighet har Carl Hester fått sin stora lite rädda älg att bli en balettdansör som idag gör en riktigt fin piaffpiruett i sitt program snudd på från inledande halt. Han har rejäl svårighetsgrad, har förstått att utnyttja DoD på rätt sätt och har verkligt bra musik till sin stora häst. Det Barney saknar i gång och expressivitet kompenserar Carl med teknisk precision, lydnad och harmoni. Det finnes icke rakare bytesserier än dem som de presterar tillsammans. Allt sammantaget ger det en andraplats i dagens klass med en bit över 83 procent.

Carl Hester och Nip Tuck på Olympia.

Resultat