Vattenhinder – en bristvara

Vattenmattor är numera självklara inslag på hoppbanorna. Men vattengravar eller hinder med vatten används mycket sparsamt, trots att hästarna skulle behöva vänja sig vid dem.

Henrik Lannér, landslagsledare för juniorer och young riders, berättar att vattengraven i Opglabeek har vållat problem för unga svenska ryttare.
– Vattengravar är alltid med på mästerskap och nationshoppningar, och det vore en fördel om ekipagen hade introducerats för dem i ett tidigare skede.
– När jag bodde i Frankrike och red unghästar fanns små överbyggda vattenhinder med redan för 4-åringarna, och sedan blev vattnet längre och längre för varje årgång. Inga hästar hade problem med vattnet där.

Att träna på vattengravar och hinder med vatten är en sak, men det är viktigt att den här typen av hinder finns med också i tävlingssammanhang. Och de behöver inte ingå i banan för att göra nytta, säger Henrik Lannér.
– Det kan räcka att de bara finns på banan för att hästarna ska vänja sig vid det. Hindret ska gärna vara omgärdat av lite buskar eller något annat grönt, för då ger det också karaktär till banan. Det blir snyggt, helt enkelt.

Frågan är komplex

Björn Carlsson, A-banbyggare i hoppning, håller med Henrik Lannér om att det vore bra med mer vattenhinder, men säger att frågan är mer komplex än så.
– Det efterfrågas ofta från mer etablerade ryttare som vill utbilda sina hästar. Samtidigt får mindre rutinerade ryttare ofta problem vid vattenhinder, så de är glada över att slippa.

Björn Carlsson skulle gärna se fler hinder med vatten även på lägre nivå, alltså kortare vatten med en eller flera bommar över. Då lär sig hästarna att hoppa över vatten samtidigt som de får höjd i språnget tack vare bommen.

Han uppskattar arrangörerna av Torstensons Ungdoms Grand Prix, som lade in i seriereglerna att vattengrav eller vattenhinder ska ingå i kvalen.
– Det är ett bra sätt att få in den typen av hinder, och alla får också veta i förväg att det ingår.  Ett annat sätt att ha med vattengrav eller hinder med vatten är att lägga det som ett frivilligt hinder efter sista hind-ret, för den som vill prova. Men det gäller att begränsa antalet försök så att inte en tävlingsdag med 300 starter blir alltför utdragen i tid, säger Björn Carlsson.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2022.