Krönika"Det är beklämmande att öppenhet och transparens bara gäller ibland", skriver Ridsports webbchef Lina Nydahl efter klagomål på avramlingsbilder och problem med att få OS-kommentarer.
Webbchefen: ”Förbundet missar självklart krav”
En av de mest lästa texterna på vår hemsida under OS-veckorna var nyheten om att FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström kallat in fem dressyrryttare till förhör och muntliga varningar. Detta efter att FEI:s egna bilder visat allvarliga missförhållanden, som blå tungor på hästar, under dressyrens första kvaldag.
Förhöret med FEI:s representanter och Ground Jury hade en märkbar effekt. Ridningen blev betydligt mer korrekt under lagfinalen och kürfinalen.
Men nog skaver det att ett förhör om korrekt användning av kandar sker mitt under pågående OS? Bör inte sådana grundläggande kunskaper vara kända innan en ryttare ens tas ut att representera sitt land? Och nog skaver det att det finns de i det svenska laget som helt vägrar att prata med media om dessa frågor?
Dressyren engagerar stort även i våra sociala medier. På Instagram Stories uppmärksammas det finska dressyrundret, med all rätt. Det ger sannerligen framtidshopp.
Årets mest omtalade avramling är det mest engagerande inlägget, och stödet till världsettan Henrik von Eckermann är påtagligt och äkta.
Men här ryms också någonting annat. Och om detta måste vi prata. När Ridsport visar bilder på en avramlad världsetta som lämnar arenan till fots, väcker det ilska. Många anser att vi borde ha publicerat hyllningsbilder i stället och beskrivit den fantastiska karriären.
Det är beklämmande att den öppenhet och transparens som efterlysts sedan hästarnas #MeToo drog i gång med Helgstrand, via kastade hammare, Dujardins piskvideo och ständigt återkommande blåtungor … bara gäller ibland.
Inte när en världsetta faller. Det är rent av kränkande, anser många.
Huvudpersonen själv, däremot, vinner guld i hantering. Att prata med medier, i både med- och motgång, är en del av sporten. Det vet HvE.
Att prata med media är efter årets OS någonting Svenska Ridsportförbundet bör ställa som självklart krav på både ryttare och förbundskaptener som ska representera ett land som säger sig brinna för hästvälfärd.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 13/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på