Webbchefen: Välkommen in i tombolan

OS står på alla sätt och vis för dörren, även om det när detta skrivs återstår 25 -dagar tills spelen drar i gång. Det har regnat pressmeddelanden och flashar från nyhetssajterna, de flesta lag och ryttare som kommer att representera sina hemländer är klara och det känns lite som om sajten redan står i olympisk brand.

Att följa ryttarna så nära som vi på Ridsport gör är en ynnest. Gemene ryttare är allt som oftast envisa och dedikerade, addera OS-vittring och du får det paketerat i tusenfalt mer driv.

Att båda två, på ett öppenhjärtigt sätt, berättar om känslorna när planer går i stöpet är befriande.

För en månad sedan besökte jag Therese Nilshagen och Sara Algotsson Ostholt i Tyskland. Två oerhört drivna idrottskvinnor, som i åratal haft just OS i Paris i sikte.

En av dem fick göra halt på mållinjen, vilket drog undan mattan rejält. Sara Algotsson Ostholt beskriver i reportaget i Ridsport nr 12 hur det blev helt svart. 

Samma beskrivning Therese Nilshagen i förra numret gav mig när hon beskrev känslan på OS i Rio 2016, där man tvingades stryka hennes Dante på grund av hälta.

Att båda två, på ett öppenhjärtigt sätt, berättar om känslorna när planer går i stöpet är befriande. Och det är en välgärning som knappast går att beskriva vidden av. 

I tider där mycket kretsar kring framgång och att lyckas är det viktigt att också rikta strålkastarna mot baksidorna. De där som kan kännas svåra att sätta ord på, när luft går ur en, man tappar riktning och till en del även en smula mening med livet. 

Livet är en bergochdalbana, i synnerhet tillsammans med hästar. Att två av våra landslagsryttare lyfter just det hoppas jag stärker fler än mig.

Efter regn kommer solsken. Alltid.

’Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2024.