Mästerskap i sikteOS-aktuella Therese Nilshagen lever drömmen som chefsberidare på Lodbergen i Tyskland. Här utbildar hon talangfulla dressyrhästar i lugn takt, från inköp till Grand Prix-start. Ridsport har följt den OS-aktuella svenskan en dag på jobbet.
Hemma hos Nilshagen – där passionen leder vägen
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Klockan 05.25 ringer mobiltelefonen i lägenheten vägg i vägg med stallet. Som alla andra morgnar detta OS-år kliver Therese Nilshagen upp utan snooze. 35 minuter senare hörs ett glatt:
– Morgen!
Hästskötarna är redan i färd att servera frukost till anläggningens omkring 40 hästar när Therese kliver in i de stora ljusa stallarna på dressyrcentret och hingststationen Lodbergen, där hon är huvudberidare.
Hon slinker direkt in i täckesförrådet och hämtar Dante Weltinos morgonritual – magnettäcket.
– Jag sätter alltid på det på honom det första jag gör och passar på att ge honom hans förfrukost, berättar Therese och öser ner morötter, äpplen och även en banan i den maffige hingstens krubba.

Väloljat team
Här, längs den ena långsidan av det pampiga ridhuset, står de hästar som utbildas och rids av Therese och hennes beridarkollegor. Längs med den andra långsidan står Lodbergens andra affärsmässiga ben, de nio avelshingstarna som utgör den ekonomiskt största delen av den verksamhet som svenskan ansvarar för.
Fyrtio minuter senare har Therese hunnit checka av hästarna i både Dantestallet och hingststallet. Hon sveper en kopp kaffe i ridhusets restaurang med ridstövlarna på. Snart är det dags för den första av dagens åtta hästar på ridlistan.
– Dante rids alltid först, av flera skäl. Han är världens snällaste häst, men det händer att han vill attackera de andra hingstarna om de är ute i hagen, så detta upplägg är lugnast för oss alla, konstaterar Therese när hon slår följe med sin mångårige hästskötare och nära vän Sebastian Ulrich, som preppat Dante för dagens pass.
Tysken, årets hästskötare på Ryttargalan 2022, har jobbat för Nilshagen sedan EM i Rotterdam 2019 och de känner båda Dante utan och innan. Sebastian är en viktig spelare i teamet inför OS-uttagningarna.
– Vi är båda så dedikerade till det här att gränserna mellan arbete och fritid lite grann suddas ut. Med all respekt för att det är ett jobb vi båda har, går vi varje morgon upp och ägnar oss åt vår gemensamma passion. För att nå det lilla extra behöver du ofta göra det lilla extra. Det är ingenting som jag som chef kräver av honom. Tvärtom ger jag alltid honom ledigt före mig själv. Men grejen är att vi båda försöker göra allt för att våra hästar ska må så bra som möjligt så de kan prestera så bra som möjligt.
Det kändes som att någon drog undan mattan, det blev kolsvart. Vi var på andra sidan jordklotet och jag ville bara hem.
Även om Therese kan tyckas självklar i OS-laget, tar hon inget för givet.
På OS i Rio 2016, ekipagets första OS och första år i Grand Prix-klasserna, gjorde de succé inledningsvis. Sen kom magplasket. Dante, som varit superfin på morgonträningen, blev plötsligt halt på veterinärbesiktningen.
– Allt gick så bra att vi inte ens tänkte på att något kunde gå snett. Det kändes som att någon drog undan mattan, det blev kolsvart. Vi var på andra sidan jordklotet och jag ville bara hem för att undersöka Dante och hitta problemet. Jag kände en enorm besvikelse och oro.


Revansch som heter duga
På EM i Göteborg året efter fick hon en sportslig och mental upprättelse, som hon själv beskriver som en vändpunkt.
–Det var en revansch på så många sätt. Jag fick rida ett mästerskap till, ta lagmedalj och kom fyra individuellt. Hela Ullevi var med mig och avslutade en mörk period som jag i dag ändå faktiskt ser som en bra erfarenhet att ha varit med om och tagit mig ur.
Skritt på långa tyglar inleder passet. Nilshagen har fullt fokus på Dante, som lugnt och sansat får komma i gång på utebanan. Efter 20 minuter larmar mobilen. Therese kortar tyglarna och ägnar koncentrerat de följande tio minuterna åt övergångar mellan samlad, mellan och ökad skritt.
– Jag är manisk med skritten, vi klockar tiden, det är verkligen på sekunden.
Utöver morgonpasset skrittas Dante ytterligare två pass på en timme vardera. Alltid med Therese i grimskaftet.
– Han mår väldigt bra av att skritta mycket, både uppsuttet och vid hand, och det stärker bandet mellan oss samtidigt som vi båda får röra på oss. Det är inga snigelpromenader, snarare rätt svettiga power walks. Utöver alla de fördelarna ger det också Sebastian tid att ägna sig åt annat i stallet.


Vägen till Tyskland
Lodbergen har varit Therese Nilshagens bas i tolv års tid. Ryttaren, som red på Vällingby Ridcenter fram tills hon var 19, konstaterar nu, vid 41 års ålder, att hon på alla sätt lever sin dröm. Men hur hamnade hon här?
– Alla sa att det var till Tyskland, Holland eller Danmark man skulle åka för att utveckla sin ridning. Själv hade jag ingen aning om hur det skulle gå till. Jag saknade kontakterna.
Sista året i gymnasiet fick hon extrajobb som hästskötare hos Louise ”Lussan” Nathorst en dag i veckan. Jobbet ledde i sin tur till en hästskötartjänst hos dressyrryttaren Ann-Sophie Mannerfeldt, som hade sin bas på Hogsta, samma anläggning som Lussan.
Vintern 2003 fick Therese ett konkret tips på utlandsjobb. Och hon var inte sen att tacka ja. Den tyske GP-ryttaren Falk Rosenbauer behövde en hästskötare. Planen var att stanna ett år, men Therese blev kvar och har nu levt längre i Tyskland än i Sverige. Hos Rosenbauer insåg hon att hon ville arbeta som ryttare.
– Ju mer jag fick rida desto mer insåg jag hur mycket som fanns kvar att lära.


”Kulturchock”
Även om Therese beskriver sig som ”medioker men galet ambitiös”, lät
Rosenbauer henne rida allt mer. När han fick erbjudande om en fast anställning på Gestüt Grönwohldhof nära Hamburg följde Therese med. Men nu som beridarkollega till både chefen och den välkända Karin Rehbein som också var på anläggningen.
Fakta
Thereses 3 tips för dig som drömmer om en framtid som beridare
- Åk till ett ställe där det finns duktiga ryttare, som man kan se och lära av varje dag.
- Försöka suga i dig allt – hur management och allt runt omkring ridningen funge-rar, hur veterinär, fysio och hovslagare arbetar – för att förstå hur man lyckas på lång sikt.
- Var beredd på att det tar flera år innan du börjar nå dina mål. Många hoppas att det ska gå på ett-två år, men det tar snarare minst tio, enligt min erfarenhet.
–Jag fick en egen lista med hästar. De hade hingstar och utbildningsstall och jag bestämde mig där för att gå den tyska beridarutbildningen för att göra någonting även på papper av alla år i sadeln, säger Therese.
Men livet hade andra planer. När ägaren till Grönwohldhof avled, ville arvtagarna sälja. Therese Nilshagen sökte och fick jobb som beridare på handelsstallet Hof Kasselmann i Osnabrück.
–Det var väldigt roligt och väldigt, väldigt mycket av allting. Mycket folk, mycket hästar, mycket kunder. För mig blev det lite av en kulturchock från vardagen på Grönwohldhof, säger hon medan hon sadlar 11-årige For Final.
Jag kände direkt med Dante att wow, det här är en riktig racerbil. Han ville absolut inte skritta, han var väldigt het.
Ett och ett halvt år senare dök erbjudandet om att bli chefsberidare på Lodbergen upp.
–Det som talade emot jobbet var att de äldsta hästarna bara var fem år, inklusive Dante Weltino. Men de ville bygga långsiktigt med bra hästmaterial. Här skulle jag kunna behålla och tävla på hästarna jag utbildade, vilket jag aldrig haft möjlighet till tidigare. När hästarna jag utbildat blivit tillräckligt bra fick jag ge dem till chefen eller så såldes de. Man fick vara glad så länge man hade dem.
Men det var på många sätt just ritten på 5-årige Dante som fick Nilshagen att ta steget.
–Jag kände direkt med Dante att wow, det här är en riktig racerbil. Han ville absolut inte skritta, han var väldigt het. Men jag kände att herregud, det är ju någonting alldeles extra med den här hästen. Det har blivit så mycket bättre än jag någonsin kunnat ana och så många drömmar som har gått i uppfyllelse här.

Stressreducerad verksamhet
Företaget är en tysk firma som ägs av ett schweiziskt par som verkar i bakgrunden. Tillsammans med Therese och hennes kollega, verksamhetschefen Wolfgang Stagge, utgör de ledningsgruppen, som utvecklar både avelsverksamhet och tävlingsdelen.
–De har en härlig syn på hästhållning, bra värderingar och tycker att saker får ta sin tid. Det reducerar stress för både hästar och personal. Vi säljer ibland hästar, men om jag känner att en häst har potential, är den inte till salu. Jag ser fördelar med att utbilda hästar jag har känt sedan de var föl eller 2-åringar, då man förstår deras beteenden bättre och känner till deras historia.

Therese är i allra högsta grad delaktig i selekteringen av de unghästar som köps in. Att få nörda ner sig i blodslinjer och dammsuga marknaden på lovande material är en nyp-i-armen-löneförmån konstaterar hon.
– Vi köper föl eller 2,5-åriga hingstar. Eftersom de är väldigt unga hästar är de ju väldigt långt ifrån färdiga och visst är det lite som att köpa grisen i säcken ibland. Då gäller att de har en korrekt exteriör med tre bra gångarter, liksom en bra spänst och bra uttryck.
Inridningen sköts av de övriga beridarna, som också utbildar alla Lodbergens hästar fram till 4-5-årsåldern.
– Är där någon häst vi då tror kommer att passa mig, så tar jag över. Jag vill ha dem i denna ålder för att vara den som lär dem att byta galopp.
Flera av Thereses påläggskalvar efter Dante är hingstar hon varit med och köpt in.
Det är viktigt att avla på korrekthet och styrka. Ibland känns det som att det avlas fram tändstickshästar.
– La Vie är en absolut favorit, honom köpte vi som 2,5-åring. Vi har också en väldigt fin Negroavkomma, 8-årige Navarro, som vi köpte som föl.
Att som toppryttare få kombinera vardagen med ett långsiktigt avelsarbete är en ynnest, säger Nilshagen. Hon har en klar uppfattning om vad som behövs:
– Aveln har gått framåt, men det är viktigt att avla på korrekthet och styrka i kroppen. Det får inte bli för filigrant, ibland känns det som att det avlas fram tändstickshästar. De mest framgångsrika dressyrhästarna i dag är inte de mest långbenta och ädla. Det är också viktigt att inte glömma bort hingstar som presterat bra, det säger mycket. Vi vill inte ha tillbaka vagnshästar, men det behövs substans och styrka.



Vilka favorithingstar har du själv?
– Jag tycker mycket om D-linjen, Donnerhall-blodet har gett många fina söner och barnbarn som Dante, Danciero och De Niro. Även Negro-blodet och Ferro är intressanta, liksom en mix av tyskt och holländskt blod.
– Grand Prix-blod i stamtavlan är viktigt för både hållbarhet och ridbarhet. Unghingstar kan vara intressanta, men jag tycker att folk borde tänka mer som hoppuppfödare, som fokuserar mer på prestation.
Lunchen är uppäten för både människor och hästar. Dante, som precis fått sin promenad, står med slumrande blick och spanar ut över fälten.
– Han är så speciell på så många sätt. Det är inte så lätt att hitta en påläggskalv med samma kvaliteter. Men jag tycker jag har en hel del intressanta hästar. Gör jag bara ett väldigt bra jobb hoppas jag att jag ska kunna komma tillbaka dit där Dante är och har varit i så många år, säger Therese.


Känner du själv stress över att Dante börjar bli till åren?
–Nej, det gör jag inte. Jag hoppas ju verkligen på OS med Dante i år. Men om jag inte rider något mästerskap efter det, ser jag det som något positivt. Jag brinner för mästerskap, men efter flera år kanske en paus för att utveckla yngre hästar vore bra. Jag skulle faktiskt välkomna en kort time-out från just mästerskap. Jag är övertygad om att jag är tillbaka 2026 för VM i Aachen.
Svaret är tydligt. Även om den fyrbenta efterträdaren för en utomstående betraktare inte är helt uppenbar. Tills man väl står i stallgången, ska tilläggas. Här blir det uppenbart att det långsiktiga tänket, utan särskilt mycket tävling innan hästen är redo för Grand Prix, genomsyrar precis allt.
– Skynda långsamt är ett bra uttryck för hästvälfärd. Vi måste våga lägga i handbromsen när det gäller att tävla 3- och 4-åriga hästar. Att tävla så unga hästar förespråkar jag inte. Våra 3-åriga hingstar gör eventuellt ett hingsttest, men inget mer. Man kan vänja en 4-åring vid någon start, men att jaga finalplatser i årgångschampionat vänder jag mig emot. I Tyskland är Bundeschampionatet också ett mål för många, men långt ifrån alla åker till finalen eftersom det blir för mycket för unga hästar. Som ryttare måste man rannsaka sig själv; om det krävs flera kval för att ta sig till finalen är hästen antagligen inte redo.
Mitt tips är att vara sparsam med starter när du har en unghäst, om du vill ha roligt med den längre fram.
– I Sverige finns många unghästtävlingar och jag ser på det med viss oro. Mitt mål med hästarna är att de ska komma långt i utbildningen, inte att tävla som 3- eller 4-åringar. Jag har vunnit Bundeschampionat med en 5-åring, vilket var roligt, men för mig börjar hästens tävlingsliv betydligt senare.
– Mitt tips är att vara sparsam med starter när du har en unghäst, särskilt om du vill ha roligt med hästen länge. Detta är en viktig fråga i debatten om hästvälfärd. Jag förstår att de som visar unghästar vill göra ett bra jobb, men ur hästvälfärdssynpunkt är det bättre att låta hästen växa, göra någon enstaka start som 4-åring och sedan börja tävla som 5-åring.



Många kronprinsar i stallarna
Det finns ett pärlband lovande yngre hästar som fyller Thereses dagar. Att vi kommer få se henne på banorna med stallets avelsgigant For Romance I, som har drygt 300 ston årligen, är dock inte troligt
– Ha, ha, nej. Han är sedan tre års ålder vår superstar i avelsboxen och det är inte aktuellt att han ska ta vid efter Dante. Han går tävlingar nationellt när det passar, men betalar i första hand väldigt många löner på Lodbergen genom sitt avelsarbete.
Fakta
Therese Nilshagens största förebilder
Louise ”Lussan Nathhorst
Svensk dressyrlegend och tidigare chef när Therese i 20-årsåldern var hästskötare på Hogsta i Stockholm. I dag Thereses huvudtränare.
Klaus Balkenhol
Tysk dressyrlegend som i flertalet år tränade Therese regelbundet.
Carl Hester
Brittisk dressyrlegend som inspirerar både som ryttare och person. Och inte minst hästmänniska; hos Hester får hästarna vara hästar.
I stället är det framförallt hans son, 11-årige For Final, som Therese sätter hoppet till.
– Han var lite skadedrabbad i fjol på grund av en hov. Nu är problemen lösta och han har segrar upp i Intermédiere och har väldigt mycket talang för Grand Prix. Det ser väldigt lovande ut.
Fakta
Morgonrutiner i hingststallet
6.00: Hingstarna sätts i skrittmaskinerna i 30 minuter. Två maskiner – båda under tak – används så de nio hingstarna kan skrittas samtidigt.
6.30: Alla hingstar får sitt hö inne i boxarna.
7.00: Fodring av kraftfoder och mockning av samtliga boxar.
7.15: De första hingstarna börjar tappas på sperma i seminhallen intill.
Även 9-årige La Vie och 8-årige Navarro är med i leken.
– Båda två är uppe och nosar på klasserna med piaff och passage. Det känns som att det är dessa som nu står näst på tur.
Hästvälfärdsfrågan är viktigare än personliga rekord.
Svallvågorna efter vinterns ridsportskandaler har nått även Nilshagen.
– Jag har alltid känt mig trygg i mitt sätt att rida och hålla hästar, men det vi har fått läsa om är katastrofala händelser. Det har satt ridsporten i ett dåligt ljus, vilket är tråkigt och bekymmersamt. Alla goda exempel hamnar i skymundan, och dessa är viktiga att lyfta fram.



– Hingstarna älskar henne, eller ja, de älskar alla skimmlar överlag. Det kan vara en utmaning när man kommer ut på tävling och det är skimmlar, oavsett kön, på framridningsbanorna, säger Sebastian Ulrich, Nilshagens hästskötare. Foto: Lina Nydahl
”Viktigt att rota i missförhållanden”
Therese betonar att hästvälfärden alltid ska komma i första hand:
– Självklart måste man rota i missförhållanden, men när allt fokus hamnar på dem som inte sköter sig, hamnar de som gör rätt i skymundan. Jag hoppas att uppståndelsen leder till förbättringar i sporten och att de som inte prioriterar hästens välmående försvinner.
Att sporten är på väg att förändras, inte minst när det gäller domarnas bedömning, är tydligt.
Fakta
Organisationenpå Lodbergen
- Chefsberidare Thersese Nilshagen.
- Verksamhetschef Wolfgang Stagge.
- Tre personer på kontoret, sköter seminstationen med nio avelshingstar.
- Tre beridare.
- Ett flertal hästskötare.
- 17 personer totalt på anläggningen.
– Om poängen åker ner för att hästvälfärden prioriteras, är det en världslig sak. Jag tror det kommer stabilisera sig med tiden och det viktigaste nu är att vi är på rätt väg. Hästvälfärdsfrågan är viktigare än personliga rekord.
Nilshagen menar att ansvaret för sportens framtid vilar tungt på individnivå.
– Först och främst måste varje ryttare reflektera över sitt eget agerande. Sportslig framgång är roligt, men respekt för hästen måste alltid komma först. Hästens välfärd måste prioriteras över att nå toppen av prispallen. Ryttare och tränare har ett ansvar att reagera på osportsligt beteende mot hästar och visa civilkurage genom att säga ifrån när någon går för långt.
Systematiska missförhållanden, där hästarnas välfärd offras, måste utplånas.
– Om man ser missförhållanden måste man våga lyfta dem, men det får inte gå till överdrift. Till exempel kan bilder tas ur fel vinkel och ge en felaktig bild av situationen. Det viktiga är att reagera på systematiska missförhållanden. Om man känner sig osäker, bör man ta hjälp. De systematiska missförhållandena, där hästarnas välfärd offras, måste utplånas.
Fakta
Några avTherese Nilshagens hästar
Hästarna köps in antingen som föl eller som 2,5-åringar av arbetsgivaren Dressurpferde Leistungszentrum Lodbergen.
Dante Weltino OLD
Hingst f -07 e Danone I-Welt Hit II, uppf Olaf Bahls, äg DLZ Lodbergen & Therese Nilshagen.
Med Dante har Therese tagit två EM-brons i lag. Ekipaget satte svenskt kür-rekord under EM i Riesenbeck 2023 med 86,132 procent. Dante är stallets självklara kung och mittpunkt. Han står gärna och välkomnar Lodbergens besökare med gnäggning och gos i sitt öppna boxfönster alldeles vid den pampiga infarten.
For Romance I OLD
Hingst f-09 e Fürst Romancier–Sir Donnerhall I, uppf Stuteri Lewitz
En av världens mest anlitade dressyrhingstar, med mer än 300 ston per säsong. For Romance I OLD är 15 år e Fürst Romancier–Sir Donnerhall I, uppf Stuteri Lewitz. Går Grand Prix men är primärt avelshingst.
For Final OLD
Valack f -13 e For Romance I-Dimaggio, uppf Sarah Kohl.
Är kastrerad och har haft en liten skada i en hov som nu är utläkt. Placerad i alla starter i Intermediaire II med fina procent. En riktig framtidshäst med lätthet för allt det svåra.
La Vie
HANN hingst f-15 e Livaldon-Scolari, uppf Heinz Gerdes, äg DLZ Lodbergen.
La Vie är en fantastiskt bussig häst som debuterade internationellt 2023. Han behärskar rörelser i Grand Prix hemma och känns väldigt lovande. La Vie är inte alls hingstig och han är lugn i temperamentet, anläggningens gosebjörn.
Navarro
HANN hingst f -16 e Negro-San Remo, uppf Georg Kok, äg DLZ Lodbergen.
Tidigare var Navarro på station men han var inte så intresserad av att betäcka utan togs ur aveln. Han är dock fortfarande hingst. Vi köpte honom som föl och han har gått upp till S:t Georges nationellt med vinst. Det är en maffig häst med mycket energi och mekanik, men en känslig herre.
Själv är hon inte sen med att hylla sina egna förebilder, där en av de främsta i dag är hennes huvudtränare:
– Lussan kommer hit en till två gånger i månaden och den hjälpen är ovärderlig. Hon är med på Dante-tåget men hjälper mig även med de yngre hästarna. Dessutom kommer de tyska tränarna Sebastian Heinze och Andreas Senge varje vecka.
– De undervisar både mig och alla andra beridare. Som chef är det viktigt för mig att ge min personal avsutten träning, men jag hinner ofta bara träna från hästryggen. Detta upplägg fungerar bra för oss alla.
Junikvällen är på intåg och utanför lägenheten råder samma tystnad som när klockan ringde i morse. Det enda som hörs är Nilshagens steg i den nedsläckta stallgången.
– Jag älskar att göra nightchecken. Lugnet när hästarna står och tuggar hö. Det är alltid jag eller Sebastian som gör den. De små detaljerna återigen. Det är de som kan vara avgörande.
Fakta
Therese Nilsdagen
Ålder: 41 år.
Bor: Lägenhet i Lodbergen.
Familj: Föräldrar och syster i Sverige.
Aktuell: Siktar stenhårt på start i OS i Paris.
Oanad talang: Kan ta en powernap i princip överallt.
Läser just nu: Är ingen riktig läsfantast. Men lyssnar mycket på poddar. Gärna svenska kriminalfall eller Förhörsrummet.
Favoritmusik: Allt möjligt som spelas i radio och även house.
Jag skulle aldrig: Frivilligt vilja sova ensam där det spökar.
Vem vill du hamna på en öde ö med? Kanske komikern Robert Gustafsson. Då skulle det säkert bli roligt i alla fall.
Therese om att lära sig rida på ridskola: ”På den tiden var tonen stramare än i dag, med ordning och reda. Det var fostrande och bra. För mig var ridskola en gång i veckan det enda alternativet. Vid 15 började jag jobba i stallet för att kunna ta fler lektioner. Ridningen var inte viktigast; jag älskade att vara i stallet och växte upp där, jag var där dagligen.”
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 11/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på