På tävling i Saumur

Saumur, Frankrike. Ibland känns världen väldigt mycket för stor, speciellt när man måste transporteras med lastbil. I överlag var tävlingsplatsen också väldigt stor men ändå icke. Ca fem minuter frisk skritt från lastbil till stall, ca fem minuter frisk skritt från framkörningen till dressyrbanan och ca fem minuters friskt paddlande på cykel från stallet  för att kunna ta sig till maratonhindrena. Vi åkte från ett soligt och friskt sommarväder i norr till ett kallt och regnigt sommarväder i söder, karma?

Till dressyren hade vi bytt om i spannet med de två holländarna som förlöpare, tyvärr blev det något galoppinslag och lite vingligt inne på den vågiga banan (i Frankrike gillar man att öka svårighetsgraden) landade på en tolfte plats 58,76. Vägen till dressyren från framkörningen var på en vanlig väg där man inte hade någonstans att köra utom rakt fram. Så fick jag order att vinka när  de ringde i klockan, varpå Persson verkade köra iväg till Sverige igen. Jag vinkade som en galningen, skrek och visslade tillsammans med stewarden, tackar gudarna att han hann i tid alltså, men pulsen var i topp, dessa kuskar alltså.

Maraton gick riktigt bra, inga stopp men någon boll tyvärr. De låg uppe på typ en kapsyl så en boll tog vi med en draglina på en förlöpare. Helt omöjligt kändes det att undvika dem. Men hästarna var fantastiska. Två vattenhinder köttade de igenom trots botten var mycket tung. I ena hindret var jag något rädd för vält risken, så när hjulen lättade i ena svängen kände jag att det var ganska skönt att både jag och min partner in crime Rebecka är så pass rutinerade att vi vet att man måste hålla alla hektona långt ute i vissa svängar.

Precisionen gick riktigt bra, men det är som chiefen säger ”jag måste våga släppa dem” för några tidsfel blev det tyvärr. Som vanligt var framkörningen något av ett självmordsuppdrag. På vagnen är man säker,  men så fort man ställer sig på backen och ska bygga om konerna eller plocka bollar så är man aldrig säker. Man får tänka lite som när man ska passera en vältrafikerad väg i Vietnam, bara håll samma tempo och stanna inte.

Nu är vi åter i Sverige och försöker hinna ikapp med de övriga djuren och anläggningsarbetet. On några veckor åker vi till nästa tävling som är en av säsongens största, Aachen! Sverige ska ju vara värdland i år så tror det ska bli extra spännande.