”En seger i sig”

Ponnykür har alltid varit en höjdpunkt under Falsterboveckan, just i år satte vädret lite stopp för feststämningen. 

De åtta ponnyekipagen kom in med lera långt upp på magen och framridningen var blöt och djup. Det krävde musten ur flera av dem.

Vi fick en stund med tre glada ryttare som lade beslag på topplaceringarna. Linnéa Holmgren, My Sandgren och Ebba Nilsson berättar om sina ritter.

Vad har du för svårigheter i ditt program och vad gjorde du allra bäst idag på banan?
Linnéa Holmgren / Fleuramo’s Justin:
– Jag har små volter i förvänd galopp, en del branta slutor och sånt kombinerat, det blir ganska svårt.
– Jag red min kür för första gången så jag är jättenöjd med att vi satte alla övergångar bra till musiken. Det hjälper till att jag dansar, jag har takten i mig och Justin dansar med mig.

Ebba Nilsson / B Capriole:
– Jag har lite grann samma svårigheter som Linnéa har i sitt program, små volter i förvänd galopp. Sen gör jag enkla byten på medellinjen framför domaren.
– Det bästa var absolut galoppen idag, i traven blev han trött och matt. Men det är inte så konstigt, det var både tungt och blött på framridningen och här inne så han fick mjölksyra i benen.

My Sandgren / Stenbroåsens Ante:
– Vi har inga sådana svårigheter. För oss är det däremot svårt att göra de enkla bytena, Ante vill gärna takta lite för han blir så ivrig. Övergångar från öppnor till slutor är svårt.
– Jag tyckte Ante gjorde det mesta bra idag men han hade lite bråttom i en ökad trav och i de enkla bytena. Annars var han bra med mig. 

Dressyr ska vara lite fint och prydligt, har ni och ponnyerna varit så här leriga förut?
– Nej, jag är överaskad, när jag ridit här förut så har det varit soligt och vindigt, berättar Linnéa.
– Det var jättesvårt att rida fram i blåsten och regnet, blött och lerigt överallt, fyllde My och Ebba i med.
– Min Ante tyckte det var ganska jobbigt, tungt men så är han också minst.
– B Capriole var matt, det märkte jag, förklarade Ebba.
– Jag red bara fram i 20 minuter, och då skrittade vi mest, jag höll på honom lite och det lönade sig, sa Linnéa. 

Hur roligt är det att rida i Falsterbo på en skala  1 till 10?
– 10! ropar alla tre i kör.
– Det är så stort att bara ha kvalat hit, vi är inte ledsna för att vara tvåa och trea, förklarade My och Ebba.
– Det spelar inte så stor roll.

Hur ska ni fira?
– Kanske vi går ut och äter tillsammans, vi har inte hunnit tänka på det än, säger Linnéa.

Första gången i Falsterbo – men garanterat inte sista ritten här.