Loi: #aldrigutanhjälm

Om förra veckan var definitionen av intensivt, så har de senaste dagarna varit definitionen av irriterande. En störtdykning tillsammans med en av 3-åringarna resulterade i ett besök på sjukhuset i Benidorm och några dagars boxvila. För mig alltså, pållen klarade sig fint som tur är!

Vi hade en riktigt bra dag i tisdags, jobbet flöt på ovanligt smidigt, hästarna var duktiga och som jag skrev i förra inlägget hade vi gymplaner för kvällen. Så efter lunch skulle treåringarna ridas. Jag longerade, hängde lite och satt sen upp på den första. Inga konstigheter, han skötte sig hur fint som helst, och helt plötsligt snubblade han över sina egna framhovar och gick omkull med ett brak. Jag landade på bakhuvudet med en ordentlig smäll och fick spendera kvällen med nackkrage och nålar i armen.

Det är ett nästan skrämmande sammanträffande att min senaste krönika i Tidningen Ridsport publicerades två dagar efter olyckan (och var skriven i god tid före). Ni som hunnit läsa den vet att den handlar om – just det – hjälmanvändande!

Jag håller fast vid att det är hög tid för Svenska Ridsportförbundet att förbjuda hatt på svenska dressyrtävlingar.

Ryttare i de klasser där det fortfarande är tillåtet med hatt är förebilder för barn och ungdomar, och argumentet ”mitt huvud – jag bestämmer” håller inte! Vare sig man vill eller inte så syns man på stora tävlingar, i TV och press och representerar ett förbund där en uttalad ledstjärna är:  * Jag är en god förebild för ridsporten.

På SvRF’s hemsida kan vi läsa: ”Svenska Ridsportförbundet har beslutat att hjälm ska bäras vid uppsutten ridning och körning inom förbundets verksamhet.” Men som det ser ut nu gäller den regeln alltså inte för alla ryttare inom förbundets verksamhet…

Jag fortsätter att hävda att behovet av hjälm inte försvinner med ökad ridskicklighet. Till exempel anser jag mig själv vara ganska sadelfast. Jag rider hästar i alla åldrar och på olika utbildningsnivåer, däribland mycket unghästar, men jag är särskilt försiktig och förebyggande i mitt förhållningssätt till dem.

I tisdags hade jag till exempel planerat att sitta upp på Marengo för första gången, under förutsättning att han var tillräckligt lugn. Om han hade verkat det minsta spänd hade jag gett honom någon dag extra. Nu hann jag inte så långt, för jag började med att sitta upp på hästen som skött sig klockrent hittills, som till och med hade galopperat dagen före. Tog ”den enklaste först”. Och han var enkel – bockade inte, skuttade inte, spände sig inte i en enda muskel. Han bara snubblade, och jag hamnade på akuten.

 Ägnade slutet av veckan åt att instruera lite när kollegorna motionerade pållarna.

Nu var det i och för sig en 3-åring jag satt på i tisdags, men det hade lika gärna kunnat vara en vuxen välskolad häst.  När jag sitter i sadeln befinner sig mitt huvud minst 2 meter upp i luften. Oavsett om det går långsamt eller om det tillkommer extra rörelseenergi från trav, galopp eller i värsta fall sken av 600 kg flyktdjur, så kan jag inte tänka mig att landa barhuvad på marken.

Vi kan inte komma ifrån att ridsport medför risker. När olyckan är framme finns ingen valfrihet, men om du riskerar hjärnblödning och koma eller huvudvärk och några dagar på marken, kan du däremot påverka innan du sitter upp. Om man kan begränsa eventuella skador med en sån enkel sak som en hjälm är det märkligt att inte skydda sig själv (och faktiskt även familj och närstående) av skäl som ”Det är så fult”.

Det är snart fem år sedan jag först bloggade om mitt eget beslut att aldrig rida utan hjälm (och bl a SvRF:s egen tidning ”Häst & Ryttare” uppmärksammade det). På Flyinge har det aldrig varit en fråga eftersom det där är obligatoriskt med hjälm vid all ridning, longering, tömkörning och hantering av hingstar.

Jag hoppas fortfarande att fler och fler gör som t ex Englands OS-lag och lever upp till sin roll som förebilder. Framförallt tycker jag, som jag skrev i krönikan, att ett hjälmkrav på svenska dressyrtävlingar varken vore revolutionerande eller kontroversiellt. Det vore bara på tiden.

Här finns krönikan i sin helhet.

#aldrigutanhjälm