Det som inte syns, finns inte

I studien ingick 39 islandshästar i olika åldrar (två till 25 år) och med varierande utbildningsnivå. Testet innebar att hästgodis doldes under en plastbehållare och tre olika test genomfördes:

1. Hästarna fick välja mellan två behållare efter att ha sett var godiset placerades
2. Synlig förskjutning där hästarna fick se hur behållarna (en med godis, en utan) bytte plats
3. En osynlig förskjutningsuppgift där godiset byttes på ett dolt sätt.

Testerna gjordes tio gånger med varje häst. De flesta, cirka 75 procent, lyckades lösa uppgift 1 – vilket är bättre än slumpvis gissning – medan 23 procent klarade uppgift 2. Ingen häst lyckades med uppgift 3, osynlig förskjutning.

Uppgift 3 gjorde hästarna frustrerade – de fick högre puls och uppvisade flera frustationsrelaterade beteenden, då de inte kunde förstå det dolda utbytet. Hästarnas egenskaper hade ingen betydelse för hur väl de klarade uppgifterna.

Motsvarande förmåga hos människan att följa och hitta dolda objekt utvecklas under de första två levnadsåren då barn lär sig att saker kan existera även när de inte syns.

Det viktiga budskapet med denna studie är att vi måste vara beredda på att hästar kan bli rädda när välkända saker dyker upp bakom ett hörn eller på annan oväntad plats.

Källa: Horses’ (Equus caballus) ability to solve visible but not invisible displacement tasks Is associated with frustration behavior and heart rate. Maria V Rørvang et al. Frontiers in Behavioral Neuroscience 2021.