Frilevande hästar mer stressade än uppstallade

Det finns en lätt romantiserad uppfattning om att frilevande hästar lever i ständig harmoni. Italienska forskare reviderar den uppfattningen genom en undersökning där flockhästarnas stressnivåer jämfördes med två grupper av uppstallade, arbetande hästar. Resultatet överraskade.

Forskarteamet undersökte kortisolnivån i tagelprov från hästar som levde under tre olika förhållanden och jämförde dem. Kortisol anses vara ett tillförlitligt sätt att mäta nivån av kronisk stress, eftersom det ackumuleras över tid i tagelstråna, så att dessa bildar ett arkiv över den stress som hästarna har utsatts för.

Tre grupper jämfördes

De tre grupperna bestod av:

1. En grupp om 16 hästar av olika raser (bland annat murgesehästar, lipizzaner och oldenburgare) som stod i enskilda boxar nattetid på dammfritt spån och var ute i hage om dagarna. De fick hö och kraftfoder, där mängden var uträknad av veterinär. Hästarna sköttes av den italienska polisen och tränades av dem tre till fyra gånger i veckan.
2. Nästa grupp omfattade också 16 hästar av olika raser. Dessa stod uppstallade i enskild box dygnet runt och hade samma foderstat och ströbädd som grupp 1. Hästarna arbetade dagligen inne i Rom som polishästar. På vilodagarna skrittades de för hand.
3. Den tredje gruppen bestod av 15 frilevande hästar i ett bergsområde i Italien. De hade tillgång till naturbete och hö, samt vatten från behållare. Hästarna strövade fritt, området var inte stängslat och gruppen hade ingen direktkontakt med människor. I området levde även vilda djur som vargar, björnar och hjortar.

Större stress att leva fritt

Vid analys av tagelproverna från hästarna i de olika grupperna, fann man att de frilevande hästarna hade mycket högre kortisolnivåer än grupp 1 – hästarna som levde i box med daglig utevistelse. De hade även noterbart högre värden än polishästarna i grupp 2, som inte fick gå i hage och som arbetade mitt i storstaden. (Se skiss nedan.)

De frilevande hästarna hade alltså en mer stressande tillvaro än de som var omhändertagna och uppstallade. Detta trots att de kunde utöva sitt sociala beteende och uppfattades vara i mycket gott skick hälsomässigt.

• Även om det finns en allmän uppfattning att hästar som lever utomhus under naturliga förhållanden ska uppleva den högsta välfärdsnivån, visar dessa resultat att det antagandet beror på vilka stressrelaterade variabler man tar hänsyn till, säger forskarna i sin rapport.
• De högre stressnivåerna hos de frilevande hästarna kan bero på rädslan att bli angripna av rovdjur på natten. I området som hästarna levde i finns björn och varg hela året. Stressen kan även bero på väderförhållanden och tillfällig foderbrist.

Den akuta stress som de frilevande hästarna kunde uppleva när de drevs in i en inhägnad för att forskarna skulle kunna ta tagelproverna på dem, påverkade inte koncentrationen av kortisol och därmed inte resultatet.

Slutsatsen som forskarteamet drar är att god hästhållning i människans tjänst, även om den innehåller träning och arbete, kan vara mindre stressande för en häst än att leva fritt i naturen. De hoppas på fler studier framöver, som undersöker hur hästars välfärd påverkas av aktivitet och uppstallningsform.

Skiss över kortisolnivåerna i medeltal. Grupp 3 är de frilevande hästarna.

Källa: Assessment of welfare in groups of horses with different management, environments and activities by measuring cortisol in horsehair, using liquid chromatography coupled to hybrid orbitrap high-resolution mass spectrometry. Francesco Cerasoli et al, Animals 2022.