Logistik.
Själva ordet är egentligen rätt enkelt. Trestavigt, nästan vackert. I praktiken är det ett antingen/eller-ord. Logistik är bland det bästa som går att uppleva, när det fungerar. Logistik är bland det värsta som finns, när det fallerar. Och logistik, det är lindrigt uttryckt vad den här veckan handlat och fortfarande handlar om.
För unga ryttare är höstlovet inget höstlov längre.
Det är blott och bart ett hästlov.
Så blir det när två giganter – Jönköping Horse Show och ponny-SM på Grevagården – frontalkrockar med varandra.
Har man då, som vi, ett barn som kvalat in till Agria Pony Trophy på Elmia och ett annat som fått en plats i Kingsröd Pony Challenge på Grevagården – ja, då handlar precis allt om logistik och samarbete in absurdum.
Medan Malin skött grundplaneringen (bokat lastbil, husvagn och hittat räddande änglar som stöttat upp våra hemmavarande ponnyer) har jag stått för det praktiska (hämtat lastbil och husvagn) och sedan har vi gemensamt bockat av hundratalet punkter på att göra-listorna för att ge oss en chans att få en hel vecka att flyta på.
På måndagen checkar vi in på Elmia, får lastbil och husvagn på plats. Vi har två hästar med oss, varav jag kör den ena – Angelos Rosie – till ett stall i Barnarp två mil söder om Jönköping medan Erika, som ska tävla på Elmia, har egen box på Elmias väldiga område. Med oss under dagarna i Jönköping har vi också barnens mormor som står för ovärderlig matlagning i husvagnen.
Vi är igång, tisdagen kommer och Erika ska tävla. Vi vet alla att hon är ett svagt kort i den här typen av sammanhang och ni som följt den här bloggen vet att hon gärna söker sig mot utgången och smiter ut om hon kan. Men kvart över nio på morgonen är det bära eller brista som gäller. Erika är synbart obekväm med situationen men där står hon, med LillyBelle på ryggen. Den kritiska delen av banan är mellan tvåan och trean, mellan vilka ut- och ingången är placerad. Det tvingar LillyBelle till en extra snäv sväng. De hamnar fel, Erika stoppar men på andra försöket sitter det. I mål har de fyra hinderfel och två tidsfel. Sista plats. LillyBelle är ledsen men hon får samtidigt en massa stöd från alla håll och får höra vilken fin ponny hon har och hur duktiga de varit.
Senare på tisdagen går logistiken in i en ny fas. Då åker jag och Angelo ner till Barnarp, hämtar och lastar Rosie och beger oss till Grevagården. Där tar vi Rosie till hennes box, packar upp och ser till att hon blir hemmastadd. Angelo får generöst stanna hos kompisen Casper Jönberg och hans familj under natten. Tidigt morgonen därpå är det premiär för både Angelo och Casper i Kingsröd Pony Challenge.
Vid midnatt mot onsdag är jag tillbaka i Jönköping och efter en god natts sömn inleder vi, efter att Erika fått frukost, dagen framför Equisport på datorn. Där ser vi Angelo och Rosie debutera. De har startnummer två och när de går i mål ligger de tvåa. En andraplats som sedan står sig till siste ryttare gått i mål. En smakstart för Angelo på Grevagården.
Timmarna senare: Erika upp i final. Nu är det fullsatt i Elmias B-hall och jag har en känsla av vad som kan komma att hända. Tyvärr får jag rätt. Erika tycker inte alls om uppståndelsen och efter bara några hinder tar det slut. Men publiken ger sitt enorma stöd till det lite udda ekipaget. Känslan jag bär med mig är att Erikas nerver inte fixar ett fullsatt Elmia men LillyBelles hjärta och kärlek till sin gamla ridskoleponny är så stor att det ändå tog dem hela vägen dit – och det är en seger!
Nästa logistikkapitel: Erika tackar för sig, Malin lastar henne och kör hem till Växjö medan jag och LillyBelle tar husvagnen upp till Grevagården. Angelo tar emot, vi pysslar med Rosie som får en kvällstur i den stora paddocken och sedan är vi väldigt trötta. Det tar inte lång stund från det att den sista lampan i husvagnen släckts till vi alla befinner oss i djup sömn.
Torsdagen är en tävlingsfri dag på Grevagården och faktum är att även LillyBelle ska komma till start. Malin, som tillbringat en dag på hemmaplan i Växjö, lastar lastbilen med lilla Tindra, som under eftermiddagen kommer inglidande på Grevagården. Tindra, tävlingarnas utan tvekan minsta häst, ska senare i kväll hoppa Lätt B i Kingsröd Pony Challenge och det blir intressant att se hur hon och LillyBelle tar sig an den utmaningen.
Grevagården är en fantastisk och mäktig anläggning. Sportsligt håller den absolut toppklass och jag förstår varför många stortävlingar och svenska mästerskap hålls här i parti och minut. Digitalt finns dock oerhört mycket övrigt att önska. Redan under mitt korta tisdagsstopp på Grevagården verkar det vara fel på min telefon. Jag har ingen supertäckning, bara två stickor, men ingenting fungerar. När jag återvänder på onsdagen är det samma sak. Av funktionärer får jag dessutom veta att min teleoperatör är absolut sämst just på det här stället.
Wifi då – räddningen framför andra?
Finns inget. Jo, det finns, får jag veta, men det är ett slutet wifi där lösenordet inte gärna lämnas ut eftersom det kan påverka tävlingsledningens uppkoppling och därmed hela tidtagningssystemet.
Jag befinner mig i en journalistisk mardröm.
En mardröm som blir ännu mer mardrömslik när Lisen Sandström från vår hemmaklubb Växöjortens Fältrittklubb vinner inverkans-SM sent på torsdagskvällen. Jag har tagit bild på Lisen och segerintervjuat henne men jag kan inte publicera något av det.
Jag har kastats tillbaka till mitten av 90-talet, då 2G var det nya svarta men som sällan fungerade i skarpt läge i idrottshallar med usel täckning. Nu lever vi i 5G-åldern men här står jag som ett fån, utan en enda digital kontakt med cybervärlden.
Jag tvingas ta till samma knep som jag och alla sportjournalister ute på fältet gjorde på 90-talet. Då handlade det om att så snabbt som möjligt lokalisera närmaste McDonalds, där det alltid var full täckning och alltid öppet efter klockan 22. Hur många sena stresstexter som lämnats in till tidningsredaktioner enbart tack vare McDonalds torde uppgå till åtskilliga tusen.
Den här gången väljer jag dock att sova en natt innan jag skrider till verket. Tidigt denna fredagsmorgon tar jag bilen, knappar in ”Stadsbiblioteket Skövde” i Google Maps och kör till destinationen.
Där sitter jag nu och skriver dessa rader, efter att tidigare ha publicerat nyheten om Lisen Sandströms SM-guld. Logistiken fungerade. Tekniken fallerade. Men texterna är ute och nu fortsätter äventyren på Grevagården.
Tack för att ni tog er tid – ett nytt avsnitt av podden Fria Tyglar är ute och den här gången gästar vi banbyggaren Fredrik Malm för ett mycket intressant samtal. Det hittar ni via prenumeration på Spotify eller Podcaster. Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på