Christel Behrmann: ”Hästar har det betydligt bättre än förr”

Jag skrev inlägget på Facebook mest som en kul grej. Exakt på dagen 60 år efter att jag för första gången satt på en häst – det var ett personligt jubileum som jag gärna ville dela med mig med.

Aldrig någonsin har jag fått så många reaktioner på ett inlägg i sociala medier. Och alla, verkligen alla, var positiva. Massor av tanter och farbröder i numera mogen ålder delade i kommentarfältet med sig av sina första trevande travsteg och upplevelser i en hästdoftande värld.

För väldigt många blev den första kontakten med hästar en händelse som kom att prägla hela livet. Så blev det för mig, storstadsunge utan minsta hästintresse i härstamningen. Jag kände att stallet var där jag trivdes och, som jag senare konstaterat, om jag klarade intresset under tonårstiden, karriären och barnafödande – då är det på riktigt.

Tittar jag tillbaka är hästarna direkt eller indirekt orsaken till allt som hänt mig i livet: äktenskap, barn, karriär, möten, vänner.

Mitt långa liv med hästar och ridsport har också gett mig perspektiv, på just hästvärlden. Allt var verkligen inte bättre förr. Då, när jag började i mitten på 60-talet, var hästantalet på nedgång och det mesta i den hippologiska världen stod stilla. Ridskolan var en sluten institution, vi elever kom till färdigsadlade hästar, de militärt skolade ridlärarna och stallskötarna (mest manliga) regerade. 

Hästarna stod i spiltor, några hagar fanns överhuvudtaget inte och alla stalldörrar skulle hållas stängda. Oavsett. Hästar hostade så mycket att en speciell avdelning för hosthästar öppnades vid Helsingborgs Regiondjursjukhus. 

Vi såg på hästarna med andra, nya ögon.

Fick en häst någon senskada blistrade man benet så att huden brändes bort.

När man avancerat så mycket i ridningen att man fick börja hoppa, fick man också lära sig hur man gjorde när man barrerade.

Hu ja, det var mycket som var förfärligt förr. Men i takt med att ridsporten började vinna mark och hästantalet steg igen kom också ett annat förhållningssätt till våra älskade djur. Vi såg på dem på andra, nya ögon. En del bra från ridningen av den gamla läran behölls men det började forskas på ridning och hästhållning så att det blev (och har blivit) en hyfsat bra kombination av gammalt och nytt. Så, generellt sett har hästar det betydligt bättre nu än förr.

Men vi vet också att mycket kan göras ännu bättre. Hästvälfärd är ett nytillkommet begrepp som på förekomna anledningar är sportens nya nyckelord. 

Det ordet bör alla ta till sig som sitt ledord i hästlivet och det bör ges till alla dagens barn som tar det första klivet mot något som kan bära till ett helt liv med hästar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2024.